Stinan

Vanessa da Mata - Boa Sorte / Good Luck

Tar av mig tröjan, Mimmis tröja. Går och tar en påtår av det fantastiskt goda kaffet, Mimmis kaffe.
Laddar upp med ilska och håra ord för att få ur mig den frustration som infinner sig efter gårdagen.Mina inlägg i den här förbannade bloggen är så otroligt meningslösa att jag börjar fundera på om det kanske är sådan jag är, meningslös.
Äh! Jag ska svälja ilskan, låta frustrationerna äta upp mig inifrån, ska göra allt jag kan för att vara positiv. Solen skiner ju faktiskt, om som jag nyss sa, kaffet är gott!

Jag är sådär härligt svettig efter att ha städat och gnuggat och gnussat alla små äckliga fläckar och hörnor i hela lägenheten. Det luktar grönsåpa, min favoritdoft i hela världen. Nu sitter jag och betraktar vår utsikt, grannarnas balkonger. Snart äger vi dom.
Snart slår vi deras mysiga svenssonbalkonger med hästlängder.

Keyboarden står och ser fin ut på kaffebordet, den är fortfarande nästan helt orörd, men jag svalde min stolthet och viskade förlåt när jag dammade av mitt fantastiska piano. Jag känner mig smutsig, otrogen. Det välpolerade pianot står där och väntar på att bli smekt av mina små fnasiga händer. Det ser mig sitta och plinka på någon annans tangenter.
Snart, snart! "Då ska jag spela de finaste toner och de vackraste sånger." Snart!

Fönstret står öppet i mitt rum, solsidan.