Det som gnager

Den senaste veckan har varit den tuffaste på länge.
Kroppen och bebisen har det bra men då ska självklart huvudet bråka och jag ska ställa
allt på kanten till ett stup och vara i valet och kvalet om jag ska putta.
Inte mig själv, men saker och ting i mitt liv. Bort med vardagen och in med något nytt.
Någon form av mild livskris är alltså vad jag befinner mig i.
Det är inget jag rekommenderar och framförallt inte när man sitter och är en hormonell
bebismaskin. Kanske är det just därför jag drabbas av detta. Men jag tror inte att det är
läge för något stort och nytt, annat än det som redan är på väg.
Tror att risken att jag ställer till det för mig själv och det stabila vi har åstadkommit de senaste
månaderna är rätt stor. Ska andas i det här. Försöka i alla fall.

Nog om det. 
Här om dagen plockade jag upp spjälsängen för att försöka ta ett beslut om den ska målas
och hur vi ska möblera. Det hela resulterade i att jag blev så bebissjuk att mjölken sprutade.
Längtar så oerhört mycket och så fort jag tänker på henne så blir jag helt lugn.
Det är så häftigt det där. Ännu hur stressad jag är över precis allting så blir jag helt
och hållet harmonisk när jag tänker på att jag snart har henne. Henne och mammarollen.
Det är ju bara så jävla bra!

Beställde lite kläder här om dagen. Det var rea och tänkte passa på. Vilket jag för övrigt är
förbannat bra på. Blev en klänning till mig att växa i och lite smått till bebben.
Idag kom det och det kunde inte ha kommit mer lägligt.
Har legat med migrän och mått riktigt kasst, solen har skinit och jag har känt att jag BORDE 
må bra, gå ut och njuta.
En granne hade tagit min plats i solen på bakgården, vilket jag verkligen unnade honom då han
såg ut att vara mer kapabel till att njuta än mig.

Alla små bebiskläder gjorde mig lycklig och nu kan jag sitta i soffan och njuta av det i lugn och ro.
Andra får avnjuta solen!

Hittade en klänning som gömt sig i garderoben.
Skönt att hitta fynd när det mesta åkt upp på vinden.

Lyxlunch.

Lite smått och lite större. Något att se fram emot!

Nya klänningen som var lite för stor än men skönt att ha något
fint att växa i.

Den står där nu men ska nog plockas undan en stund så jag slipper dö av längtan.

Mycket magar är det men så kan det gå.
Nu ska jag vila bort sista huvudvärken och äta
något gott. Ha en fin fredag!

En liten liten prutt

Jag är som i ett rus nu. Det enda jag
kan tänka på är det lilla livet jag har i
magen. Fick se vår älskade bebis igen
och alla känslor som slår mig är
enorma. Jag gillar inte puttinutt och
gulligull men jag har liksom hamnat i det
där läget. Är stolt som ett as över livet
som växer i  min mage. Tänk att det är
en underbar cocktail lagad av mig och
mannen jag älskar. Löjligt salig blir jag.

På ultraljudet gjorde vi en ordentlig
genomgång av hela lilla kroppen.
Grönt ljus på precis allting och jag fick
se att plutten har en snippa och ingen
snopp.

Det är en flicka!

Johan kunde inte följa med idag vilket vi båda var otroligt ledsna över men vi är
desto gladare att vi tog ett tidigt ultraljud. Men det var tomt utan honom och
han missade kullerbyttorna den lilla gjorde.
Hon låg ihopsnurrad och njöt av det stora utrymmet hon hittils har.
Slog en kullerbytta extra och barnmorskan skrattade och frågade om jag kände det.
Jotack. Det gjorde jag. Och det gör jag hela tiden. En riktig liten vilde det där.

Hennes rumpa och rygg låg sida vid sida med min kissblåsa och där har vi förklaring på
varför jag inte kan gå en meter utan att kissa. Hon jävlas liiiterå.

Nej jag är bara så otroligt betagen av hela upplevelsen.
Både farmor och syster sa att hon har min näsa efter att de sett bilden och även om
det såklart är aningens svårt att se ansiktsdragen nu så förstår jag vad de menar.
Lilla uppnäsan. Den som resulterade i min septumpiercing för 11 år sedan. Stackars barn.

Fick veta att jag är i vecka 19+3. I vecka 20.
Halvvägs snart. Herregud.
Sen vet jag inte hur det hela går ihop men jag ska i
alla fall kläcka 29/8. Mina dumma appar räknar nog
fel, litar hellre på bm än på dem. Nu ska jag vila så
halsbrännan lägger sig sen ska jag ut i solen och
spana in en underbar klänning som jag funderar på
att köpa till vår Mallorcaresa i maj.

Sist men inte minst måste jag få berätta att när jag
kommit ut från sjukhuset så plingar det i telefonen
och då har Johan skickat en video där Bård Tufte
Johansen gratulerar mig. Han är en av mina
favoritkomiker och jag bara älskar honom.
Då har Johan stött på honom på jobbet.

Underbart!

Vecka 19!

Sitter just precis nu och lyssnar på ännu en podcast där dom pratar om graviditeter.
Nu tar dom upp vikthetsen och jag blir ju lycklig av det dom säger.
Man kan inte riktigt styra över det där.
"Man kan äta bara frukt och gå upp 25 kilo."
I starten av min graviditet åt jag bara frukt och grönsaker och gick upp fort men inte så mycket.
Nu har det där brutala sötsuget kommit och jag försöker överleva det utan att stoppa i mig alltför
mycket osunt men visst fan ska man äta lite godis om det är det man är sugen på så länge man
äter ordentligt med mat och försöker att inte trilla dit alltför hårt.
Att neka en gravid kvinna något gott är inte okej på någonstans.
Och jag måste verkligen säga att anledningen till att jag kunnat slappna av så pass mycket
i det här är ju för att jag har en karl som är helt underbar. Han bryr sig väl inte om jag är
5 kilo plus eller minus bara jag har det bra. Hur härligt är det inte! Och man går ju upp i vikt
oavsett vad man gör. Det är ju en bebis som växer där inne! Så länge den har det bra är jag nöjd.
Så är det bara.

Jag däremot hade kunnat ha det bättre. Får panik av all den smärta ryggen orsakar mig.
Och nätterna spenderar jag mestadels vakna. Det är helt fruktansvärt.
Men efter den här helgen är jag faktiskt helt lycklig.
Har varit ute i solen massor tillsammans med den där underbara mannen jag har.
Vi har ätit gott och haft det gott och jag ska försöka ha med mig den där känslan hela veckan
trots att solen försvann.

Nu ska jag klä på mig och varandra ner till fysioterapeuten och sedan vidare till läkaren.

Det ska bli ordning på det här kroppen!

¨

Hittade den här underbara lampan och det lönade sig att vara rund om magen 50:- bebisrabatt. Det ni!

Tre fina koppar på en bakgårdsloppis för 100-lappen. I bakgrunden ser ni mitt botemedel mot sötsuget.

Första plagget som jag spanat in länge. Trodde den var slut men icke!

Igenkännandet och den nya kroppen

Lyssnade på Hanna & Amandas podcast som jag faktiskt bara älskar.

Det var ett gammalt avsnitt från när Amanda berättade att hon var gravid med sitt andra barn.

Ämnet som de bland annat diskuterade var det där angående när man ska berätta att man är gravid.

Det dom sa var så förbannat bra. 

Amanda var bara i vecka 11 här då hon berättade, vilket jag också var när jag berättade om vår fjäril.

Jag fick höra från oerhört många att det fortfarande är såååå tidigt.

"Ja, jag vet?"

Jag valde att dela med mig för att det är det är det ABSOLUT största jag någonsin varit med om

och jag ville bara skrika ut det till alla. 

Om det skulle ha blivit något tok (vilket det faktiskt även nu i vecka 18 finns risker för) så

hade det varit en del av det hela men då resultatet av det förhoppningsvis blir en hel och ren

bebis och en nykläckt liten familj så är alla glada. Vad är "för tidigt". Varför lägger sig folk i just det?

Kan inte människor bara vara glada över att ha fått ta del av det här underbara.

Jag bara undrar eftersom jag blev ifrågasatt av nära, kära och okära när jag berättade "sååå tidigt."

Hade det blivit något tok då så hade jag antagligen bara fått tröst från folk och fölk.

Och då jag är en öppen person så tog jag det beslutet då det kändes rätt.

Sen råkade det dessutom vara så att folk såg det på mig väldigt tidigt. Folk gissade utan att ha haft en aning.

Och så, pang, kom magen. Inte mycket att göra då.

Alla gör ju som dom vill. Vissa vill inte berätta förrän sent och det lägger inte jag mig i.

Man får göra det som faller en in och känns rätt. Blev bara så trött när folk antydde det hela tiden

och så var det så oerhört skönt att Hanna & Amanda tog upp det. Jag är inte ensam om de här tankarna.

JAG har lust att dela med mig av allt det här. Härligt som ohärligt då jag för det första finner tröst och

uppmuntran när det är tufft i skrivandet och får dokumenterat det som är underbart och härligt.

Kanske andra kan finna något fint och tröstande i det hela också?
Dessutom har jag familj och vänner alldeles för långt borta och det är ju först och främst till dem som
bloggen är ämnad till. De som inte kan vara med.

Hur som helst! Jag är glad att jag berättade när jag berättade. Jag höll ju på att spricka!

Coola grejer händer hela tiden och nu ska jag bara försöka bli bättre på att berätta om det.

Typ att bebisen rör sig som en galning därinne nu. Det är bara jag som känner rörelserna där inne
än men det tycker inte jag är mer än rättvist. Lite tidig belöning för mödan.

Känner småsparkar väldigt långt ner i magen och det är inte så konstigt eftersom min mage är toklåg

och där ligger nog bebisen bra. Blir spännande på nästa UL som är om två veckor och se knyttet igen.

Den där storkulan jag hade till mage har börjat sprida sig nu dock. Vilket är skönt då jag inte längre

bara ser uppblåst ut utan faktiskt har en rund och fin bebismage. Äntligen kan jag slappna av i kroppen

en aning. OCH jag köpte nya byxor. Den lyckan!

24/1-2014

Bebisen växer och magen med den. Ibland misstänker jag att jag är längre gången än vad som påstås.Börjar äntligen kunna njuta av att vara gravid, trots att jag slutar jobbet och inte får den lön jag skall ha.
Men nu äntligen har jag fått flytta in med mannen som är pappa till mitt barn. Mitt livs kärlek.
Det var en kamp att komma på plats men nu äntligen kan vi börja avnjuta det.

Älskar det här.

Att bara få vara i det gemensamma hemmet man skapat tillsammans.
Jag sover inte jättebra, är ängslig i och med bristen på pengar som jag faktiskt skulle ha fått.
Jag står inte rätt i allt, men i detta gör jag och att då inte bli hörd så som man önskar är slitit.
Jag orkar inte bråka. Vill inte bråka.

Jag har blivit av med det absolut värsta illamåendet.
Jag kan äta som jag ska och jag kan också behålla det där det ska vara. Är sugen på allt syrligt och surt i
hela världen, men kaffesuget är helt borta. Får kväljningar endast av lukten av det.
Alltså har det som innan varit mitt livs vatten får mig att må pyton.
Det är väldigt speciellt det där.
Inte nog med att jag inte känner igen min egen kropp längre, jag känner inte igen vad den pysslar med.

Nu väntar jag på att min karlslok ska komma hem med veckohandligen så jag kan laga god mat till oss den
här underbara fredagskvällen.

13/1-2014

Vaknade i morse och kände mig slankare än på länge. Men när byxorna skulle på så fick jag knappt igen dem.
Har tydligen gått ner strax över ett kilo men magen växer så då var det bara att bege sig och köpa nytt.
Snygga, fina och billiga. Tacka vet jag H&M!

12/1-2014

Ett 25 minuters "yogapass" är nu avklarat.

Jag och yogan har haft ett av och på förhållande i många år nu men idag när jag har känt att musklerna
faktiskt inte orkar (eller helt enkelt inte finns) så kände jag att det var dags att göra något.Någon månad innan jul började jag gymma, men ångest och förkylningar satte lite käppar i hjul så det
blidde inte så mycket. Men jag har lovat mig själv att om och när jag blir gravid så ska jag börja träna.
Så yogan kändes mest logisk. Onda ligament och ömmande livmoder behövde det och gravidyoga är snällt.
Sen kan den höggravida asfita instruktören dra åt skogen.
 Men jag hinner med att bli mjuk och medgörlig jag med. Hoppas jag.
Nästa helg får jag och karln lägenheten och jag får väl låsa in honom i det lilla sovrummet
då yogatightsen skall på!

7/1-2014

Finns det något värre än trötthet?

Jag kan inget annat än att sova, kräkas, äta och tjata.Har haft ett par riktigt tuffa dagar där jag knappt tagit mig ur sängen men har trots det lyckats fått en hel
del gjort och då vi snartsnartsnart ska få flytta så är det ju en hel del att stå i.
Orkar dock inte tänka på hur ohärligt det ska bli att packa.
Men jag får komma ifrån hela kollektivlivet och det ser jag fram emot.
Jag älskar mina vänner men jag är inte i ett ultimat läge för det hela nu känner jag.

Jag har så oerhört svårt att se hur min karlslok kan stå ut med mig dagar som dessa.
Jag ligger i sängen, klagar på illamående, ber honom klappa på mig och vara snäll när jag själv glömt bort
hur man gör. Överlever vi den här graviditeten så tror jag att vi båda ska ha ett pris för både uthållighet
och för att vi inte haft ihjäl varandra. MEN. Att efter en sådan dag kunna krypa ner i sängen och hålla om
varandra med lilla fjärilen hopklämd mellan oss långt där inne är värt allt och lite till.
Bara jag kunde slippa illamåendet.
Har slutat att dricka kaffe helt också då det får mig att kräkas men mat äter jag.
Och mätt blir jag. Så mätt som aldrig förr.

Men nu ska jag krypa ner med en apelsin och ett glas julmust och önska att morgondagen jobbar med mig.

1/1-2014

"Jag är glad att du har så många symptom för då är du verkligen gravid."

Så sa pojkvännen när jag precis fått veta att nysningarna som är brutala även de är ett symptom på lillknoddens tillväxt i tjokkasmagen.
Jag vet inte hur glad jag är över symptomen, och gravid är jag ju garanterat.
Men det är den där reality checken som man drabbas av ibland som är så oerhörd.
Mina ögon tåras bara vid tanken på allt som vi har att vänta. Men illamåendet jag drabbas av på kvällarna
kan dra åt helvete och den ömmande livmodern kan sluta vara så förbannat mallig, jag vet att den är där.
Mer än väl.

Att få träffa sin kärlek första gången efter ett sånt här besked är det absolut härligaste jag varit med om.
Allt kom som en smäll i ansiktet.
Det är på riktigt allt det här och äventyret vi har att vänta är det häftigaste och läskigaste någonsin.
Det var olyckligt att beskedet kom en av de få gånger vi skulle spendera så pass lång tid ifrån varandra
men vi gjorde det bra och nu börjar allt falla på plats.

Bebis och flytt. Tänk. Jag får allt jag någonsin önskat mig.

28/12-2013

Sitter och njuter av en av de där få kopparna kaffe jag unnar mig.
Skall ikväll sätta mig på ett tåg som ska ta mig neråt landet och
över gränsen.Sexton timmar kommer resan att ta och jag är
glad att jag har en bra dag och smärtorna i rygg och det där
illamåendet håller sig undan.

Har varit och tagit en tur på hästen tillsammans med mor och
underbara brorsdotter, men min svullna kropp orkar mindre än
jag önskar så jag tog mig ner till en kär gammal vän och hennes
syster rätt kvickt istället och där står en vagn och väntar på att
få bli återanvänd. Att ha vänner som är färdigkläckta är käckt.
Så till sommaren när bebis kommer så har vi en fin vagn. Jag
känner mig nöjd och glad idag. Lite tok med humöret och att äta
med andra är något jag har slutat med helt då matlusten ligger
helt i botten. Ljud och luktkänslig är jag som aldrig förr.
Hoppas det ger med sig snart.

27/12-2013

Vet ni vad?

Idag fick jag ett samtal som fick den där lilla fjärilen att hoppa av lycka.
Oron som har gnagt har nu lagt sig efter att ha fått prata med den där underbara kvinnan som jag mötte på sjukhuset för två dagar sedan. Hon berättade att graviditeten ser ut precis som den ska och efter att smärtorna som skrämde har gett sig så var jag någe så när övertygad om att det var lugnt. Men trots det så hade de där provtagningarna och för mycket googlande skrämt livet ur mig helt. Såklart.
Många långa samtal med kärleken som har befunnit sig lite för långt borta lite för länge har värmt hjärtat gott. Tänk att man kan vara så kär. Och nu är tryggheten här igen. Framtiden som innan har varit osäker och läskig är ljusare än någonsin och jag får allt jag någonsin drömt om med den där mannen som jag alltid letat efter men som jag inte trodde fanns. Han är min! Och tillsammans lagar vi den mest underbara cocktailen någonsin.

De där medicinerna som jag för bara ett par månader sedan inte trodde att jag skulle kunna leva utan har liksom dunstat bort och inte verkar de ha lämnat några djupa spår heller. Nu ska jag inte säga för mycket. Men den den här känslan som jag bär på nu är magisk. Har sagt till mig själv att skiva om allt men det har inte blivit av då jag bara sovit, men nu passade det fint.

Jag sitter i en ny morgonrock med ett gäng av mina favoritmänniskor och spinnande katter kring mig. Imorgon återvänder jag hem efter julfirande och ska äntligen få krypa upp i min älskades famn. Underbara liv. Nu börjar du på riktigt.