1/1-2014

"Jag är glad att du har så många symptom för då är du verkligen gravid."

Så sa pojkvännen när jag precis fått veta att nysningarna som är brutala även de är ett symptom på lillknoddens tillväxt i tjokkasmagen.
Jag vet inte hur glad jag är över symptomen, och gravid är jag ju garanterat.
Men det är den där reality checken som man drabbas av ibland som är så oerhörd.
Mina ögon tåras bara vid tanken på allt som vi har att vänta. Men illamåendet jag drabbas av på kvällarna
kan dra åt helvete och den ömmande livmodern kan sluta vara så förbannat mallig, jag vet att den är där.
Mer än väl.

Att få träffa sin kärlek första gången efter ett sånt här besked är det absolut härligaste jag varit med om.
Allt kom som en smäll i ansiktet.
Det är på riktigt allt det här och äventyret vi har att vänta är det häftigaste och läskigaste någonsin.
Det var olyckligt att beskedet kom en av de få gånger vi skulle spendera så pass lång tid ifrån varandra
men vi gjorde det bra och nu börjar allt falla på plats.

Bebis och flytt. Tänk. Jag får allt jag någonsin önskat mig.