Dating, katter och svett.

Jag smet iväg igen.

Semestern har otroligt nog tagit hårt på mig och efter flera veckors isolation varvat med träning och svett så fick jag nog och drog.
Västkusten ropade mitt namn med sina 25 grader och böljande hav.

Något hav har det inte blivit än men det kommer. Har huset för mig själv då familjen kommer hem från en resa imorgon.

Det är stort och tomt. Och varmt.

I lördags inledde jag min visit med att möta upp finfölk. 

Det slutade med att Stina var på tura och det fick hon sota för dagen efter.

Speed dating (som visade sig inte vara något för mig), glatt humör och löjligt dyra

men ack så goda drinkar gjorde det hela värt det.

Jag hade det (och har det fortfarande) galet fint och saknar allt lite mer.

Men jag har ju en gång bevisat att Oslo är mitt. Inte Göteborg. Så längtan och saknaden får jag stilla med dessa underbara besök.

Nedan kommer en hög med bilder och klipp. Så går det när jag uppdaterar... aldrig.

Han det där födelsedagsbarnet. Lika charmig som alltid!

I bakgrunden skymtar vi "klätterväggen" Robin erövrade i dimman.

Där kom den. Fylledialekten. Göteborska. Vad fan?
Det bästa med detta är att jag trodde att jag skulle få till ett kreativt och
härligt klipp. Jag är begåvad.

Hejja Stina

Bakgården och dess skönhet

Pillinaveln!

Ibland bakar vi mitt i nätterna.

Och gosar med missekiss.

5-kampen som blev en hit den där underbara kvällen.
Hade ett underbart klipp när de utövade dagis-racet och det ena laget
rasade ner i en hög i full fart. Men det blev borta. Attans.

Dagis-race: Ett race på "liv och död" där lagen snabbast möjligt ska samla in de brickor som ligger utspridda. Kruxet? Ni är alla fastbundna med varandra...

Någon dag här beger jag mig hem igen till parkhäng och sambosar.

Men nu... Kvällssol i trädgården där jag förbannar
min härliga vimsighet som resulterade i att jag hade med
träningskläder men inga skor.

Missemau

Gick från min syster här om dagen och hör ett bekant ljud.
Det var två katter som var redigt missnöjda med varandras sällskap.
När jag kikar under bilen där de var så ser jag den här röd/vita katten och blir helt till mig.
Det är ju en Eddie.
Min "lilla" Eddie som blev påkörd innan han ens hade blivit vuxen.
Inte helt på pricken likt. Men nästan.

Ja well.
Jag vaknade med gråten i halsen och när jag gör min frukost tänkte jag dela mitt
knäckebröd med Rex. Men... Nej.

Ha en fin dag osv.

Min tid som crazy rat lady är över.

I förmiddags försvann
Rex till rådishimmelen och jag har
gråtit som ett barn sedan dess.
Tänk vad löjligt fäst man blir vid dom
små djuren.
Jag fick hjälp av fina Miriam och vi
smög iväg till parken och han fick efter
många om och men en fin grav
på en hemlig plats. Såg säkerligen
aningens suspekt ut när vi smög runt i
buskarna med en spade och en påse.
Men vad gör man inte för att få till den
sista fina stunden till lillsnutten.
Han var så otroligt fin och oj vad
tomt det kommer bli.
Men nu får han träffa sin bror igen och
så kan dom ragga råttbrudar
tillsammans.

Nostalgi?

Herre min hatt.
Den ena är värre än den andra.

Malin och Gossebosse på ett kyrkisläger.
Är inte helt säker på vad vi gjorde där men vi lärde oss ett par fina sånger i alla fall!

Tror minsann att det var farmor som radade upp oss. Antagligen eftersom vi var så oerhört söta och stilrena.
Jag misstänker att jag saknar en tand. Jag kan dock ha fel.

En klotrund Stina i Hackås på en då väldigt snärt ponny.
Lille Dukat, hästen jag arbetade ihjäl mig för.

Wäääääh

I lördags tänkte jag unna mig lite socialt umgänge, en droppe alkohol och glad musik.

Men tröttheten var så förbannat intensiv och när jag gick efter 2 låtar in i spelningen 

så började jag nästan gråta (för det första så ville jag slå alla som vägrade flytta på sig när jag försökte

ta mig ut därifrån men the main problem var att min hjärna hade slutat fungera och

kroppen var någon annanstans.)

Nu har inte jag varit sjuk på gaaaaalet länge, men barn har bakterier dom. Och det sa pang.

Jag har tagit mig ur sängen efter 4 dagar i den. Febern som varit hög har lagt sig och jag ska

faktiskt iväg och jobba lite. Äntligen!

(sitter fortfarande och svettas ut förkylningen. herregud, så mycket som jag har svettats de här dagarna har jag 

inte gjort på 23 år sammanlagt. men det är bra va?)

Hittade en köp/byt/sälj - grupp på fb.
Det kan vara det finutligaste på länge.
Hittade de här  pjuckseluringarna för hundralappen.
Helt nya!

Även om vi ogillar varandra lite i smyg...
så kan jag tycka att han gör sig bra på bild!

Lördagen.
Astrid är fin och bakgrunden ser nästan ut som kulisser.

Hittade den här bilden här om dagen.
Herre min hatt så slank jag var.
Om jag ändå hade förstått det då och kämpat för
att behålla formen... Men nu kör vi igen!

På vift

Nu är jag där jag ska vara.
Mamma har precis åkt och jag sitter
och försöker smälta situationen.
Jag har flängt runt så förbannat
mycket i det sista och har bott i en
resväska i nästan två månader utan
att ha något "hemma".
Men nu kanske saker går min väg.
Det måste det nästan. För nu saknar
jag min säng.

Från det ena till det andra

Är fortfarande kvar i Föne hos mor men har börjat få myror i röven så jag har

tagit tag i saken och imorgon åker vi ner mot Stockholm.

Det är löjligt vad gott det ska bli att ta tag i allt igen.

Det är alltså Stockholm som får äran att ta hand om mig.
Jag är inte helt säker på att jag vet vad jag ger mig in på eftersom jag fick en släng

av ångest när jag såg priserna på hyreslägenheter. Herre min hatt.

I vilket fall som helst. 

Snart vinkar jag de blå bergen adjö och ger mig in i storstadsdjungeln.

Önska mig lycka till.

Det är ungefär det här man roar sig med i Föne en fredagskväll

Jakten på den perfekta hårfärgen fortsätter. Scandinavian blonde. Jo man tackar!

till&frånav&på

Nu skall jag vara helt ärlig och
säga som det är.
Ni ska nu få 100% Stina kastat över er.

Det här med att försöka
bosätta sig på västkusten har visat sig
vara ett enormt misstag. Saker och ting
har gått sönder sedan jag kom hit och
för att inte riskera att göra mer skada
så flyr jag. Feg som jag är.
Jag har väl kanske under mina år
ensam i den hårda världen lärt mig att
se varningstecknen.
Jag hittar nu en annan väg att gå.
MEN innan jag packar ner mitt liv som
jag släpat hit och finner någon annan
stans att uppehålla mig så ska jag ta en
paus uppe i landet med min fina pojke
som jag sitter och saknar något oerhört
varenda sekund varje dag.

De val jag gör hädanefter ska vara
mina val. Inget som helst ska få
påverka det annat än min alldeles
egna vilja eller ovilja.

__________________________

Det är promenader och långa bad jag
har ägnat mig åt sedan jag anlände.
(Förutom att sitta på arbetsförmedlingen
eller slåss med verkligheten då vill säga.)

Ett adjö

Igår fick jag låta min finaste Halvorsen somna in.
Jag och hans bror har gosat hela dagen i hopp om att det ska kännas lite bättre.
Ja, jag är den där crazy rat ladyn som låter världen falla bort i sådana ögonblick.
Men att sitta och se när min lilla fina försvann, var fruktansvärt.

välkommenvinter

 
Ett par decimeter snö innebär att jag föredrar att sitta
hopkrupen i soffan och ser på dålig TV än att ta mig ut.
Ibland känner jag dock hur hjärnan skriker efter syre och då är det bara att
linda in sig i sitt varmaste och bege sig ut tillsammans med en galen hund.

Föne börjar redan efter en vecka göra mig fruktansvärt rastlös.
Borde bara säga till mig själv att det är okej att ha tråkigt eftersom
saker och ting snart kickar igång igen och då blir det inte mycket
tid över till rastlöshet. 

Om det blir en tidigare avfärd härifrån eller ej visar sig.
Men nästa vecka ska min fina arm bli ännu finare och då tar jag
mitt pick och pack och beger mig till Västerås!

Gullego

 

Att finna sig själv

Detta är något jag grubblat på länge, något som fascinerar mig oerhört mycket.

Att resa utomlands är helt klart något de flesta vill göra och många gör det också.

Folk reser till andra sidan jordklotet på sin själsresa och när de återvänder har de "funnit sig själv".

Det är en fin tanke. Men att finna sig själv på andra sidan jordklotet... Säger inte det ganska mycket?

Jag är helt med på att det är underbart att resa bort till värmen att uppleva andra kulturer och

komma ifrån det man kan utantill. Men nu har det blivit något man ska göra.

Man ska resa. Långt bort! Och där ska man komma till insikt med livet och återvända

som en ny och förbättrad människa.

Jag fann mig själv i Oslo jag.

Det var vad som krävdes för mig.

Och visst var det också att ta avstånd och bryta sig loss från det jag hade innan.
Men istället för att göra av med pengar har jag tjänat in en del och jag är evigt tacksam

för allt jag fått uppleva. Gott som ont.

Nej, jag klandrar inte de som ger sig av på en sån där själsresa. Absolut inte.

Men jag är bara fascinerad över att en resa förväntas göra så mycket.
Världen har precis allt att erbjuda och jag unnar alla det.
Men jag tror att man riskerar att förvandla vardagen till något grått och trist.

Sista morgonkaffet i Palatset

Jag har nu flyttat från Oslo.
Mellanlandar hos mor i Föne och det är mitt sätt att läka själen lite.

Föne får vara mitt Indien.

Många har frågat varför jag flyttar och det finns så många svar på det att jag faktiskt inte vet

vart jag ska börja.
Men för ögonblicket så räcker det med att jag säger att jag saknade Sverige.

Sverige som är så lagom. Och lagom, det är ju bäst! (?)

 

På väg uppåt

Morgonstund

Välkommen till Ljusdal.
På Albins Leksaker kan du köpa billiga cigaretter.

Halvorsen och sorgen

Jag har sovit precis hela dagen.

Gårdagen var tung. Veterinären hade inga goda besked att komma med och jag
tar all tid jag har och gosar med min Halvorsen som visade sig ha en tumör.
Att operera kommer kosta många tusen och till min stora sorg så har jag inte dom pengarna.
Operationen skulle även innebära en hel del risker, och i värsta fall inte leda till något gott och dom säger
att så länge han verkar ha det bra så kan han leva i ro en god stund till.
Men jag sitter ändå med dom här skuldkänslorna.
Usch.
Tänk att man kan förälska sig så i en råtta.

På kvällen fick jag träffa mina fina vänner.
Monomys och mängder med dans långt in på småtimmarna läkte mig lite.
Men nu ska jag dricka ett glas saft och se klart på "Kvarteret Skatan reser till Laholm" som är ungefär det sämsta jag sett.
Natta

Ta mig fan

Jo!
Den 17 Oktober smäller det.
Då skall jag än en gång sätta mig och få nålarna i skinnet.
Jag älskar den där nervositeten!









Det är skönt att få sådana saker att se fram emot, även om det är ytliga ting.
Flytt och bestyr fyller mina dagar.
Imorgon skall jag även ringa ett samtal till veterinären.
Min fina Halvorsen har blivit dålig och fått en knöl stor som en femkrona bakom örat.
Håll era tummar att det reder sig.
Har även insett att trots allergi så kan jag inte med mig att släppa taget.
Kvinnfolk va...

Slå mä

Sitter nu och lyssnar på The Sounds. Fantastiskt roligt måste jag ju säga att det är.
Kommer ihåg när dom släppte videon till "Hit Me".
Jag blev störtkär vid första anblicken. Herre min hatt vilken fager kvinna.

I vilket fall som helst så försöker jag hålla energinivån i taket så att jag inte somnar klockan
tidigt idag igen. Att gå upp 06.30 är inte så fräckt som man kan tro.

 

Måndag hela veckan

Jag vaknar inte på nätterna längre. 
Jag kanske inte sover många timmar, jag somnar sent och vaknar tidigt
men det kan jag leva med.

Känns som min kropp har gjort en helomvändning de senaste dagarna.
Jag var rädd att rygg skulle klaga. Men icke.

Jag har alltså lärt mig att må bra. Typ.
Att jag av och till får ett återfall av oro är väl inte mer än mänskligt.
Men nu kan jag pausa och säga till mig själv att "det reder sig griseknoa."

Pyssel

Att klä ut sig, leta upp någon som ser sån ut och sedan filma det.
Så simpelt men ack så kul. (det är alltså en man i peruk bakom henne.)

Har flyttat ner morgonkaffet och bloggläsandet en nivå för att få sällskap.