Along came Lucy

I brist på allt annat.

Söndagstanken

                                                                             Allt runt i kring mig handlar om människors olika
åsikter och uppfattning av omvärlden. Jag blir upprörd över hur mycket man låter sig påverkas av andra.
Jag vill bygga upp mitt liv kring mitt, bara mitt.
När jag ser hur andra och även jag själv influeras av det som faktiskt inte kommer från oss själva så undrar
jag hur vi egentligen fungerar.
Vi unga själar kämpar med ett omdöme som kanske inte är det bästa och visst kan det bero på just vår
ringa ålder.
Men där dyker ännu en viktig fråga upp. Är inte ålder bara en siffra?

                                                  Oavsett hur länge man har kämpat med sitt och oavsett hur länge man har
försökt att uppnå sina mål så fungerar det inte att flyga med lånade vingar för all framtid. Det är i slutändan
oerhört essentiellt att ha fått skapa sitt alldeles egna.
Men har det blivit alltför influerat av andras bild av en, och den fantasibild man skapat av hur saker och ting
skall vara på grund av det så resulterar det i en livslång skuld. En vacker dag måste de lånade vingarna
återlämnas till sin rättmätiga ägare.

Än en gång det där med ärlighet.

Jag har slutat att smyga omkring.
Att gå på tå är något jag inte längre skall göra.
Jag har insett att det missgynnar mer än något och när jag egentligen inte vill annat
än att saker och ting skall bli bra i slutändan.; varför ta en omväg?

Jag har en vän som berättade att hans mål denna vecka är att på ett eller annat sätt bli omnämnd i
denna allmänt okända och rätt tråkiga blogg. (Skämt åsido). Jag skall nu ge honom en plats här och
anledningen till det är att han helt utan min vetskap eller avsikt lyckades bli mitt försöksobjekt
gällande något som inom en snar framtid skall visa sig antingen bära eller brista. 

Där har vi det alltså.
Att inte gå på tå, eller i det här fallet inte vara tyst och på så vis riskera att säga en sak för mycket.
Han blev tillsammans med en annan vän utsatt för min brutala ärlighet. Och eftersom jag har hört
från dom båda efter att det hela inträffade så kan det kanske, mer eller mindre, vara något att fortsätta
med.

Jag tänker inte längre sitta och hålla på mina åsikter och tankar.
Jag vill skrika ut, högt och tydligt att den här förbannade världen är en böld i min röv men att jag
struntar i det och är lycklig ändå.

Jag tänker inte längre svälja min egen tunga i ren desperation och rädsla för missförstånd.
Skulle jag på grund av detta dra på mig en hög med ovänner så kan jag värdera att lägga upp saker
och ting på ett annat sätt.
Men.
Jag tänker inte äta din mat om jag tycker att den smakar illa.
Jag tänker inte vara din vän om du inte är en person som faller mig i smaken och
jag tänker inte heller nöja mig med sådant som jag faktiskt inte är nöjd med.

Varför skapa problem med en lögn när ärlighet kan vara nyckeln till något värdefullt?

Ett par om en

Att jag ogillar att vara ensam är ett välkänt faktum.
Men när jag har hört det sägas att det är ett desperat beteende så har jag blivit uppriven och
inte varit enig för fem öre.

Jag vill nu förklara hur människan fungerar.
Vi föds omringad av en flock (familjen) och uppfostras av de med mer erfarenhet och vi samarbetar
var dag för att få en väl fungerande omgivning.
Förr klarade man sig inte ensam, var man utstött så var man förlorad.
Det som händer idag är att vi slits från vår flock alltför tidigt (förskola, skola) men kämpar då hårt
för att bli en del av en annan grupp eller skapar en ny för att slippa ensamheten fram till man kan
skaffa sig en trygg och stadig grund att stå på.
Det vill säga att finna en partner och föröka sig.

Det säger allt. Människan är ett flockdjur. 
Vi vill vara en del av en grupp och det råkar vara som så att det ligger i våra gener.
Vi går till och med så pass långt att vi skaffar djur i bur.
Och så långt jag har förstått så frambringar religion en känsla av samhörighet och gemenskap.

Sen kräver dock dagens samhälle individualitet och där faller många av våra medfödda byggstenar bort.
Ensam begärs vara stark.
Och bara för att jag håller våra förfädrar om ryggen och vägrar vara allena så innebär inte det att jag
är totalt okapapel att överleva på egen hand. När jag väljer att vara själv finns det inget bättre än tystnaden
och lugnet, men jag förederar som jag sagt så många gånger, att vara ensam tillsammans med någon.

 

Prio 1

Härmed lovar jag att alltid sätta mig själv i första hand.
Jag är viktigast i mitt liv och det är endast jag som kan ta hand om mig på bästa sätt.
Att bortprioritera mig själv i tron om att "det inte är så jävla noga" är det dummaste jag gjort.
Men här står jag nu. Tufsig och trött som aldrig förr.
Men jag är nu färdig med att klättra upp och trilla ner. Jag är färdig med att kämpa mot mig själv.
Jag skall lära mig att inte lägga energi på destruktiva ting och jag skall hålla mina nära och kära tätt
intill mitt hjärta.

Jag är färdig med att inte förstå mig på mig själv. Och jag kan tro att jag inte är den enda människan i
världen som skakar på huvudet och inte förstår ett dyft av vad som sker runt omkring, men bara låter det ske.
Nej vet du vad. Jag har gett upp mycket men som jag tidigare sagt;
Att ge upp kan gynna en till den yttersta grad. Även  om det ibland är svårt att se.

Dessa dagar alltså.
Upp och ner känner jag mig och igår var jag helt väck.
Jag har i alla fall återvänt från Landet Lagom som hade fint sällskap och god mat att bjuda på.
Och Jens!
Jag skaffade mig ännu ett hål i min arma kropp och igår fick jag ordning på min svala
och adderade lite bös på armen som ska bli mer till hösten om jag får som jag vill.

Jag vandrar till och från staden ett par gånger om dagen och solen har värmt mer än väl.
Kom på att jag måste njuta som bara den nu. För sommaren kom ju tillslut!

Jag har massor att säga men jag är för trött i hjärnan för att orka.Så ni får väl gissa resten.
Eller bara fråga.

Några favoriter

Saknar dig massamycket ska du veta.

Jag har lärt mig att verkligen avnjuta mina rutiner.
När jag vaknar efter endast ett par timmars sömn så gillar jag läget. Drar mig lite bland täcken och kuddar och härligt morgonljus.

När jag plockar fram min blommiga kopp från skåpet så tänker jag på Mimmi och blir glad i hjärtat. Sedan återgår jag till min säng som nu är bäddad. Lutar mig tillbaka och dricker gokaffe.


Att jag innan har gjort det med ett humör som man inte ens vill ha att göra med kan jag inte helt förstå. Jag får helt enkelt infinna mig situationen. De få rutiner jag kan skapa under mina omständigheter är faktiskt en spark i baken. Kan inte vänta tills jag hittar mig ett jobb.

Blurry

Imorgon väntar en lång resa hem. Hem till mitt Oslo som förhoppningsvis samarbetar med mig i framtiden eftersom
jag nu har lagt i högsta växeln. Tuta och kör. (jag vet vad jag vill bli när jag blir stor)

Hejdå fina Landet Lagom, tack för den här gången.

Miimimmimmim

Första gången du fått mig att gråta var idag.
Jag har gått runt och varit bitter på dig i flera månader på grund av det här.
Har knappt kunnat glädjas för din skull.
Önskar jag hade varit lite mer tillgänglig än jag varit.
Usch vad jag tycker om dig. Fina du.

En liten uppdatering

Hej och välkommen till Hackås.
Här äter vi kolbullar och klappar getter.
Vi kissar ute i det fria och omfamnar solen när vi får chansen.

Hej och min hå

På lördag beger sig Mimmi till Stavanger och det innebär att jag kommer vara ensam här fram till tisdag då jag brummar mot skogarna.

Det är mycket med ensamheten i storstaden som gör mig nervös.
Mycket mer nervös än när jag är mitt ute i ingenstans.
Men jag ska väl lära mig det någon gång och nu passar ju bra.

Uff. Det är mycket med Hackåsvistelsen som gör mig stressad.

Jag stressar upp mig för att faktiskt anlända så pass sent som jag kommer göra och eftersom sista bussen går 18.30 så blir det ett stort problem, första går 07.15 dagen efter.
Förhoppningsvis får jag skjuts av min fina vän men det är inte 100.

Det största problemet är helt klart att mataffären har klappat igen.
Så jag kommer sitta där dagen efter jag kommit fram, utan mat.
Får väl gå dom där milen för att storhandla, eller lyxa till det lite och ta cykeln!
(känner sig någon underbar hackåsbo manad att hjälpa mig, hojta till!)

Sen har vi ju råttfällorna också, men dom vill jag inte tänka på.
Jag kommer dessutom varken ha telefon eller internet på tre veckor.

Välkommen till Jämtland!

Hoven Droven - Köttpolska

__________________________________________________

The Soundtrack of Our Lives - Flipside

 

     Älskar Mimmi.  Jag sitter vid datorn.  Hon släcker lampan och går.  Snällis.

Veckos

Jag tvivlar starkt på att jag är den enda här i världen som sitter och hatar kvinnor lite.
Vi är fantastiskt påfrestande varelser som har alldeles för många krav och behov för att någon någonsin skall kunna tillfredsställa dessa.
Det jag alltså sitter och säger är att jag är fruktansvärt medveten om hur påfrestande vi kan vara.
Ni ska dock veta att jag inte påstår att män är helt lätta att ha och göra med alla gånger de heller.

Vi var iväg och lyssnade på dom här grabbarna i fredags.
Mycket skickliga.

Barney Rouble - Delinquent 

 

Det bästa med det mesta är allt.

Jag kan inte påstå att jag befinner mig i full vigör. Men jag arbetar hårt med att få min kropp att arbeta med mig. Jag är vad många kallar
"en stackare."

Något jag faktiskt kan påstå är att jag inte låter min svaga fysik påverka mitt sinnestillstånd.

Werewolf - The Mono Sapiens

"Det finns inget som gör kvinnor så vackra som alkohol och stängningsdags."

Jag har många gånger berättat för er hur otroligt ointelligent folk kan tycka att jag är.
Jag måste bara få göra klart för er att det antagligen stämmer.

Det som gjorde min dag idag var mannen i tvättstugan, sjukhusbesöket och vaktmästaren.

Morgon.

Vaknade vid tio i morse.
Sprang upp ur sängen drog ifrån gardinerna, klädde på mig.
Där stannade jag upp och tänkte
"Vad håller jag på med?! Det är lördag. Sov kvinna! Sov!"

Jag somnade.
Vaknade vid halv ett. Svor lite eftersom drömmar alltid skall avbrytas när de är som bäst.
Klev upp, gjorde kaffe och har nu sedan dess suttit med Mimmi och pratat om allt som vi vanligtvis inte pratar om.

Det är fint att ha sin bästaste bästa vänninna som sambo. Och det är till och med okej att folk tror att jag är lesbisk. Det är okej.

Jag är rätt övertygad om att jag kommer med en slutsats av diskussionen här senare.

101210

En lång vecka.
Nu får vi hoppas på en lång helg.

Jag ska vara Stina.
Bara vara Stina.

No sugar tonight- The Guess who

Av och till känner jag frustrationen rinna över mig.
Försöker att vara positiv och jag lyckas faktiskt mer än väl.
Vet inte vad som har hänt men det är något som får mig att ändra inställning.
Kan tro att det är jag själv.
Vill gärna tro det.
Jag tror det.