Att gå på tå är något jag inte längre skall göra.
Jag har insett att det missgynnar mer än något och när jag egentligen inte vill annat
än att saker och ting skall bli bra i slutändan.; varför ta en omväg?
Jag har en vän som berättade att hans mål denna vecka är att på ett eller annat sätt bli omnämnd i
denna allmänt okända och rätt tråkiga blogg. (Skämt åsido). Jag skall nu ge honom en plats här och
anledningen till det är att han helt utan min vetskap eller avsikt lyckades bli mitt försöksobjekt
gällande något som inom en snar framtid skall visa sig antingen bära eller brista.
Där har vi det alltså.
Att inte gå på tå, eller i det här fallet inte vara tyst och på så vis riskera att säga en sak för mycket.
Han blev tillsammans med en annan vän utsatt för min brutala ärlighet. Och eftersom jag har hört
från dom båda efter att det hela inträffade så kan det kanske, mer eller mindre, vara något att fortsätta
med.
Jag tänker inte längre sitta och hålla på mina åsikter och tankar.
Jag vill skrika ut, högt och tydligt att den här förbannade världen är en böld i min röv men att jag
struntar i det och är lycklig ändå.
Jag tänker inte längre svälja min egen tunga i ren desperation och rädsla för missförstånd.
Skulle jag på grund av detta dra på mig en hög med ovänner så kan jag värdera att lägga upp saker
och ting på ett annat sätt.
Men.
Jag tänker inte äta din mat om jag tycker att den smakar illa.
Jag tänker inte vara din vän om du inte är en person som faller mig i smaken och
jag tänker inte heller nöja mig med sådant som jag faktiskt inte är nöjd med.
Varför skapa problem med en lögn när ärlighet kan vara nyckeln till något värdefullt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!