Det som gnager

Den senaste veckan har varit den tuffaste på länge.
Kroppen och bebisen har det bra men då ska självklart huvudet bråka och jag ska ställa
allt på kanten till ett stup och vara i valet och kvalet om jag ska putta.
Inte mig själv, men saker och ting i mitt liv. Bort med vardagen och in med något nytt.
Någon form av mild livskris är alltså vad jag befinner mig i.
Det är inget jag rekommenderar och framförallt inte när man sitter och är en hormonell
bebismaskin. Kanske är det just därför jag drabbas av detta. Men jag tror inte att det är
läge för något stort och nytt, annat än det som redan är på väg.
Tror att risken att jag ställer till det för mig själv och det stabila vi har åstadkommit de senaste
månaderna är rätt stor. Ska andas i det här. Försöka i alla fall.

Nog om det. 
Här om dagen plockade jag upp spjälsängen för att försöka ta ett beslut om den ska målas
och hur vi ska möblera. Det hela resulterade i att jag blev så bebissjuk att mjölken sprutade.
Längtar så oerhört mycket och så fort jag tänker på henne så blir jag helt lugn.
Det är så häftigt det där. Ännu hur stressad jag är över precis allting så blir jag helt
och hållet harmonisk när jag tänker på att jag snart har henne. Henne och mammarollen.
Det är ju bara så jävla bra!

Beställde lite kläder här om dagen. Det var rea och tänkte passa på. Vilket jag för övrigt är
förbannat bra på. Blev en klänning till mig att växa i och lite smått till bebben.
Idag kom det och det kunde inte ha kommit mer lägligt.
Har legat med migrän och mått riktigt kasst, solen har skinit och jag har känt att jag BORDE 
må bra, gå ut och njuta.
En granne hade tagit min plats i solen på bakgården, vilket jag verkligen unnade honom då han
såg ut att vara mer kapabel till att njuta än mig.

Alla små bebiskläder gjorde mig lycklig och nu kan jag sitta i soffan och njuta av det i lugn och ro.
Andra får avnjuta solen!

Hittade en klänning som gömt sig i garderoben.
Skönt att hitta fynd när det mesta åkt upp på vinden.

Lyxlunch.

Lite smått och lite större. Något att se fram emot!

Nya klänningen som var lite för stor än men skönt att ha något
fint att växa i.

Den står där nu men ska nog plockas undan en stund så jag slipper dö av längtan.

Mycket magar är det men så kan det gå.
Nu ska jag vila bort sista huvudvärken och äta
något gott. Ha en fin fredag!

Det där bortglömda ansiktet.

Tänk jag har helt glömt bort hur jag kan se ut.
Har gått sminklös sedan jag blev gravid i stort sett och
inte har jag klätt upp mig.  Men idag fick jag ett sånt där
infall som jag kunde få ibland för tusen år sedan.
Jag hade toktråkigt och plockade fram penslar och
borstar.
Hade glömt bort hur man gjorde men det är ju så skönt att
få känna sig lite piffad.
Helt i onödan då jag bara går hemma. Men för min egen
skull är det en boost. Lockade till och med den nya
frisyren lite. Ska vara försiktig så jag slipper klippa av
mig ännu mer.

Jag ska snart tvätta av mig det här och laga lite mat och
försöka överleva att grannarna har så högt på tvn att jag
hör vilken kanal de ser på.
Ska dessutom ta det oerhört lugnt idag då jag hade
galet smärtfulla sammandragningar idag. Innan har jag
haft små snälla när magen blir spänd och det drar lite
men det har inte gjort direkt ont.
Men de idag fick mig nästan att kräkas.
Ett par stycken blev det som höll i sig en stund men sen gick det över och
det har känts bra efter det så förblir det så här lugnt så oroar jag
mig inte. Men kommer det tillbaks är BM bara ett samtal bort.

Plupp

Lucka nr 9; berätta om din stil när du var 15 år.

Förra året gav jag mig på Emily Dahls julkalender där man var dag skulle lägga upp olika bilder från sitt liv.
Men i och med att mitt liv rusade mot ett svart stup så fanns varken tid eller energi att pyssla med sådant jag tyckte om.
Men i år ska jag ge det ett nytt försök, mitt i mitt älskade kaos och positiva förändringar (det är skillnad på kaos och kaos.)

Så i år skall jag här ge mig på hennes "Berätta om"-julkalender och börjar ett par dagar för sent.

Kan hända att de luckor jag missat kommer upp i efterhand.

____________________________

Tack vare mina fina teatervänner fick jag förverkliga drömmen
om min egna teaterföreställning.

2004. Året jag skulle fylla femton.

Jag var i en otroligt kreativ period och det var alltså näst sista året på Waldorf. Jag visste inte vart jag hade mig själv och var på jakt efter just det. Jag gick från en hemmagjord frisyr i rött och svart till röda dreads och sedan kort och mörkt. Kläderna var allt och ingenting. Stora kjolar, tunikor, klänningar och egensydda byxor, batik och stora smycken. Ja ni hör ju. Jag var nypiercad och håret var i ständig förändring och ofta gömde jag det i sjalar. Jag vet ärligt talat inte vad jag höll på med. Jag får inte utelämna det faktum att jag var rund som en boll. Finns inte så många bilder på allt detta men frisyren jag aldrig kommer att glömma finns dokumenterad minsann!

Det absolut härligaste med den där perioden mellan 14 och 16 var att jag var tillsammans med min första pojkvän som tyckte om mig precis som jag var. Det stärkte mig oerhört och alla de saker som brände hål i mitt självförtroende läkte tack vare honom.
De få vänner jag hade då var även de så otroligt underbara och även min storasyster och mamma.
Jag har nog dem att tacka för en hel del. Men...
När jag var ute och cyklade helt så borde de kanske ha hintat lite om hur jag faktiskt såg ut.
PUSS!

Idag gjorde jag det äntligen. Jag köpte en ny kamera.

Den är liten och behändig och mycket bra.
Beställde dessutom lite kläder. Tänk för att jag unnade mig det.
Rumpan växer och då behövs lite nytt.
Och nu när rean är i full fart så är det ju bara att passa på!
Här kommer en del bilder. Hädanefter kommer det inte alls vara lika mycket fjuttiga instagrambilder.
Nu äre slut med det!

Nu kan du även "gilla" och "ogilla" mina blogginlägg. Så vill du inte kommentera, var ärlig där istället.

Fina vänner som findricker

Den där nya

Han kan det där med att klä upp sig den där karln!

Den där braiga boken av den där braiga tjejen

Update

Nu har jag inte uppdaterat någon om något. Inte ens mig själv.
Jag är oerhört osugen på att uttrycka mig i ord om något som helst. Både det onda och det goda.
MEN jag har massvis med bilder som jag kan dela med mig av. Och här kommer de i oordning och hela kalaset!

Vi gick en tur i höstskogen

Fick gofödelsedagsfika och en ny telefon från min kära käresta

Och på dagen min fick jag de här fina från Askild. Bortskämd blir jag

En hel hög med pysseldagar har jag tagit mig tid till

I brist på annat råkar jag motionera

Konstig konst

Har styrt upp  halloweenkostymen som blev ett helt projekt. På lördag smäller det

Fick tre av mina favoritmänniskor på besök. Lyllos

Finkarln efter jobbintervju. Håll tummar!

Hade finaste galejet med finaste människorna. 

Bästaste dageneftermaten!

Och så har jag dessutom satt igång med träningen på riktigt igen

Tjoffploff sa det

VINKELIVINK!

Flärdfull och ljuvlig

Har en sån där dag då jag inte har något som helst att bidra med till omvärlden.
Inte till mig själv heller för den delen. Jag är varken glad eller ledsen, mätt eller hungrig, kall eller varm.
Jag bara är.
Fick hem ett paket med piercingsmycken som jag beställde för si så där tusen år sedan.
Men nu kom det.
10 olika smycken för 200:-
Sikket kap. Allt förutom en töjning passade. Piercingfactory är alltså väldigt bra.

Nu kan jag känna mig lite fin igen.
Det passar mig bra det där med piercingar eftersom jag ogillar att ha övriga smycken på mig.
Pynt är pent.

Väntar även på att få hem min halloweenkostym. Spännandeeeeee.
Borde beställa hem oftare för satan så skoj det.
(Blev lite äcklad av mitt egna uttalande där men jag gillar att handla och köpa och shoppa. Så ere bara.)

Hösten och allt annat

Lyckades få till det ultimata kaffet. Vilken bra start på dagen.

Sov så där dåligt som jag har gjort av och till nu. Är nog orolig. Nervös.

Mycket som ligger och bubblar under ytan. Men det blir bra. Det är redan på väg och det känner jag!

Men jag lyckades igår med att förstöra min fina telefon.

Den första av den sorten blev till min stora förtvivlan stulen och när jag hade köpt en ny

för ännu en dyr peng så tappade jag den i toaletten. MEN den höll.

Det som hände igår var en förjäkla otur bara. Pang i golvet. Rätt på högra hörnet smällde den mot golvet

vilket resulterade i en sprucken och totalt nedsläckt skärm. I morse spökade den och sa åt mig att vakna

så lite liv finns i den. Men det går inte att använda den dessvärre. 

Köpte en liten söt Nokia som jag vill stampa hårt på. Vad ska man med en sådan liten sak till?

Kan knappt smsa på den och det säger JAG som har världshistoriens minsta händer.

Men... Den är rosa!

Önskar mig alltså en miljard pengar så jag kan köpa en ny, bra och fin telefon som jag slipper

få träningsvärk i fingern av. Och så vill jag kunna överraska mig själv med ett till konstverk att

pryda min kropp med eftersom min fantastiska tatuerare kommer till Oslo i slutet av månaden.

Kameran på telefonen kommer jag att sakna.

Hint hint Stina. Kanske dags att plocka fram den där fina som du försökt sälja men som ingen vill ha.

Något säger mig att den vill vara med mig.

Håret växer och frisyrer kan göras.
Ska efter en livstid med kort hår lära mig att pynta frisyren på riktigt!

Smygshoppade en söt kjol på rean.
Måste anpassa garderoben efter höfternas bredd...

Min fina herre som värmer hjärtat i höstkylan.

Nu ska jag försöka ta tag i det där med mat. Mat är viktigt har jag hört.
Så nu får ni se till att ha en underbar dag! Och som hjälp på vägen kan ni låta Ylvisbröderna sjunga för er.

Vink!

Förstaste Julin

I förmiddags fick jag veta att inga mindre än
Pixies spelar i Oslo i November.
Inget blev bestämt då, men nu när jag faktiskt skulle
sätta mig ner och boka biljetterna så är de SLUT?!
Och det släpptes idag...
Jag gråter men skall nu göra allt som står i min makt
för att få tag på den där lilla papperslappen som
krävs för att uppfylla en av mina drömmar.

Hur som helst.
Dagen idag har varit fin.
Jag och Miriam tog beslutet
att ge oss ut i en park. Men det gick som det gick
och det slutade med ett besök på Fretex där ett par
småkronor spenderades. Med tanke på att jag har
sprungit runt såhär nu lite för länge:

så var det ett stort steg att köpa den här:

Från en sak till en annan.
Jag måste få berätta lite om våran lägenhet.
Den är byggd... 1914 (?) och det är
helt säkert inte bara vi och malarna
som bor här. Jag är övertygad om att
det springer runt lik här om nätterna.
Det här är vad man ser när man kliver
innanför dörren och eftersom
lampan inte alltid lyser så kan man säga
som så att det inte är helt behagligt.
Mitt rum är där till vänster och
toaletten är längst in till höger.
När den behövs besökas om nätterna
så skall ni veta att jag springer satans
snabbt!

Men fin är den då! Trots hästhuvuden och knakande golv!

Till sist skall ni få ta del av hur vi diskar i det här huset!

Finklänning och hela köret!

Pussen!