Lucka nr 9; berätta om din stil när du var 15 år.

Förra året gav jag mig på Emily Dahls julkalender där man var dag skulle lägga upp olika bilder från sitt liv.
Men i och med att mitt liv rusade mot ett svart stup så fanns varken tid eller energi att pyssla med sådant jag tyckte om.
Men i år ska jag ge det ett nytt försök, mitt i mitt älskade kaos och positiva förändringar (det är skillnad på kaos och kaos.)

Så i år skall jag här ge mig på hennes "Berätta om"-julkalender och börjar ett par dagar för sent.

Kan hända att de luckor jag missat kommer upp i efterhand.

____________________________

Tack vare mina fina teatervänner fick jag förverkliga drömmen
om min egna teaterföreställning.

2004. Året jag skulle fylla femton.

Jag var i en otroligt kreativ period och det var alltså näst sista året på Waldorf. Jag visste inte vart jag hade mig själv och var på jakt efter just det. Jag gick från en hemmagjord frisyr i rött och svart till röda dreads och sedan kort och mörkt. Kläderna var allt och ingenting. Stora kjolar, tunikor, klänningar och egensydda byxor, batik och stora smycken. Ja ni hör ju. Jag var nypiercad och håret var i ständig förändring och ofta gömde jag det i sjalar. Jag vet ärligt talat inte vad jag höll på med. Jag får inte utelämna det faktum att jag var rund som en boll. Finns inte så många bilder på allt detta men frisyren jag aldrig kommer att glömma finns dokumenterad minsann!

Det absolut härligaste med den där perioden mellan 14 och 16 var att jag var tillsammans med min första pojkvän som tyckte om mig precis som jag var. Det stärkte mig oerhört och alla de saker som brände hål i mitt självförtroende läkte tack vare honom.
De få vänner jag hade då var även de så otroligt underbara och även min storasyster och mamma.
Jag har nog dem att tacka för en hel del. Men...
När jag var ute och cyklade helt så borde de kanske ha hintat lite om hur jag faktiskt såg ut.
PUSS!