Fröken Haag: Det som gnager

Den senaste veckan har varit den tuffaste på länge.
Kroppen och bebisen har det bra men då ska självklart huvudet bråka och jag ska ställa
allt på kanten till ett stup och vara i valet och kvalet om jag ska putta.
Inte mig själv, men saker och ting i mitt liv. Bort med vardagen och in med något nytt.
Någon form av mild livskris är alltså vad jag befinner mig i.
Det är inget jag rekommenderar och framförallt inte när man sitter och är en hormonell
bebismaskin. Kanske är det just därför jag drabbas av detta. Men jag tror inte att det är
läge för något stort och nytt, annat än det som redan är på väg.
Tror att risken att jag ställer till det för mig själv och det stabila vi har åstadkommit de senaste
månaderna är rätt stor. Ska andas i det här. Försöka i alla fall.

Nog om det.
Här om dagen plockade jag upp spjälsängen för att försöka ta ett beslut om den ska målas
och hur vi ska möblera. Det hela resulterade i att jag blev så bebissjuk att mjölken sprutade.
Längtar så oerhört mycket och så fort jag tänker på henne så blir jag helt lugn.
Det är så häftigt det där. Ännu hur stressad jag är över precis allting så blir jag helt
och hållet harmonisk när jag tänker på att jag snart har henne. Henne och mammarollen.
Det är ju bara så jävla bra!

Beställde lite kläder här om dagen. Det var rea och tänkte passa på. Vilket jag för övrigt är
förbannat bra på. Blev en klänning till mig att växa i och lite smått till bebben.
Idag kom det och det kunde inte ha kommit mer lägligt.
Har legat med migrän och mått riktigt kasst, solen har skinit och jag har känt att jag BORDE
må bra, gå ut och njuta.
En granne hade tagit min plats i solen på bakgården, vilket jag verkligen unnade honom då han
såg ut att vara mer kapabel till att njuta än mig.

Alla små bebiskläder gjorde mig lycklig och nu kan jag sitta i soffan och njuta av det i lugn och ro.
Andra får avnjuta solen!