Crazy baby lady.

Nätterna är inte omtänksamma mot mig. Ligger vaken i flera timmar och vet inte riktigt varför.
Inatt vaknade jag och kunde inte somna om men den här gången berodde det på att bebisen var
i farten. Det har jag absolut ingenting emot vanligtvis.
Det är när det kryper så där hemskt i kroppen eller vaknar av smärtan i ryggen som jag
kan bli lite tokig. Men det var inte så farligt med det inatt. Bara liiiite. Även om jag självklart
föredrar att sova på nätterna.

Nu sitter jag och dricker en kopp med KAFFE.
Jag har alltså kunnat avnjuta det då och då, men bara med 3/4 skummad vaniljmjölk.
Sitter just nu och är trött på att vara så rädd för allting. Hur allt skulle kunna vara tokigt
för bebisen eller mig.
Det är en ständig debatt som pågår och jag läser nog helt enkelt för mycket.
Det bara snurrar i skallen.

Vi har dessutom haft vilda diskussioner angående vaccin här hemma också men det är inget jag
kommer gå in på just nu. Men jag är bara så trött på allt som dyker upp och visar sig vara
så förebannat problematiska. Varför ska mina beslut som mamma behöva reta upp en hel
värld? Det är ju löjligt. Jag låter folk uppfostra sina hjärtan hur de vill och litar på att
de vet sitt bästa, så länge barnen inte kommer till skada. Varför kan inte jag få göra detsamma?
Nu har jag i och för sig inte gett mig in i dessa diskussioner, men skulle jag göra det så skulle jag
aldrig ta mig ur. Jäkla djungel med galna människor det där.

Jag dricker min kopp kaffe om morgonen, åker på solsemester i sjunde månaden, torkar min
rumpa med lambi och bebisens med trasor, jag kommer gravid som jag är måla om i lägenheten,
jag kommer att  klä bebisen i blått och rosa och brunt och gult, jag kommer att läsa Astrid Lindgren
för hen och kallar hen för hen fram tills på fredag då jag vet mer.
Och vet ni vad? Ja, jag är emot vaccin. Punkt slut.
Varsågoda, ge er på mig, jag är en galning.