Detta är något jag grubblat på länge, något som fascinerar mig oerhört mycket.
Att resa utomlands är helt klart något de flesta vill göra och många gör det också.
Folk reser till andra sidan jordklotet på sin själsresa och när de återvänder har de "funnit sig själv".
Det är en fin tanke. Men att finna sig själv på andra sidan jordklotet... Säger inte det ganska mycket?
Jag är helt med på att det är underbart att resa bort till värmen att uppleva andra kulturer och
komma ifrån det man kan utantill. Men nu har det blivit något man ska göra.
Man ska resa. Långt bort! Och där ska man komma till insikt med livet och återvända
som en ny och förbättrad människa.
Jag fann mig själv i Oslo jag.
Det var vad som krävdes för mig.
Och visst var det också att ta avstånd och bryta sig loss från det jag hade innan.Men istället för att göra av med pengar har jag tjänat in en del och jag är evigt tacksam
för allt jag fått uppleva. Gott som ont.
Nej, jag klandrar inte de som ger sig av på en sån där själsresa. Absolut inte.
Men jag är bara fascinerad över att en resa förväntas göra så mycket.Världen har precis allt att erbjuda och jag unnar alla det.
Men jag tror att man riskerar att förvandla vardagen till något grått och trist.
Sista morgonkaffet i Palatset |
Jag har nu flyttat från Oslo.
Mellanlandar hos mor i Föne och det är mitt sätt att läka själen lite.
Mellanlandar hos mor i Föne och det är mitt sätt att läka själen lite.
Föne får vara mitt Indien.
Många har frågat varför jag flyttar och det finns så många svar på det att jag faktiskt inte vet
vart jag ska börja.
Men för ögonblicket så räcker det med att jag säger att jag saknade Sverige.
Men för ögonblicket så räcker det med att jag säger att jag saknade Sverige.
Sverige som är så lagom. Och lagom, det är ju bäst! (?)
På väg uppåt |
Morgonstund |
Välkommen till Ljusdal. På Albins Leksaker kan du köpa billiga cigaretter. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!