7/1-2014

Finns det något värre än trötthet?

Jag kan inget annat än att sova, kräkas, äta och tjata.Har haft ett par riktigt tuffa dagar där jag knappt tagit mig ur sängen men har trots det lyckats fått en hel
del gjort och då vi snartsnartsnart ska få flytta så är det ju en hel del att stå i.
Orkar dock inte tänka på hur ohärligt det ska bli att packa.
Men jag får komma ifrån hela kollektivlivet och det ser jag fram emot.
Jag älskar mina vänner men jag är inte i ett ultimat läge för det hela nu känner jag.

Jag har så oerhört svårt att se hur min karlslok kan stå ut med mig dagar som dessa.
Jag ligger i sängen, klagar på illamående, ber honom klappa på mig och vara snäll när jag själv glömt bort
hur man gör. Överlever vi den här graviditeten så tror jag att vi båda ska ha ett pris för både uthållighet
och för att vi inte haft ihjäl varandra. MEN. Att efter en sådan dag kunna krypa ner i sängen och hålla om
varandra med lilla fjärilen hopklämd mellan oss långt där inne är värt allt och lite till.
Bara jag kunde slippa illamåendet.
Har slutat att dricka kaffe helt också då det får mig att kräkas men mat äter jag.
Och mätt blir jag. Så mätt som aldrig förr.

Men nu ska jag krypa ner med en apelsin och ett glas julmust och önska att morgondagen jobbar med mig.