Det var ett gammalt avsnitt från när Amanda berättade att hon var gravid med sitt andra barn.
Ämnet som de bland annat diskuterade var det där angående när man ska berätta att man är gravid.
Det dom sa var så förbannat bra.
Amanda var bara i vecka 11 här då hon berättade, vilket jag också var när jag berättade om vår fjäril.
Jag fick höra från oerhört många att det fortfarande är såååå tidigt.
"Ja, jag vet?"
Jag valde att dela med mig för att det är det är det ABSOLUT största jag någonsin varit med om
och jag ville bara skrika ut det till alla.
Om det skulle ha blivit något tok (vilket det faktiskt även nu i vecka 18 finns risker för) så
hade det varit en del av det hela men då resultatet av det förhoppningsvis blir en hel och ren
bebis och en nykläckt liten familj så är alla glada. Vad är "för tidigt". Varför lägger sig folk i just det?
Kan inte människor bara vara glada över att ha fått ta del av det här underbara.
Jag bara undrar eftersom jag blev ifrågasatt av nära, kära och okära när jag berättade "sååå tidigt."
Hade det blivit något tok då så hade jag antagligen bara fått tröst från folk och fölk.
Och då jag är en öppen person så tog jag det beslutet då det kändes rätt.
Sen råkade det dessutom vara så att folk såg det på mig väldigt tidigt. Folk gissade utan att ha haft en aning.
Och så, pang, kom magen. Inte mycket att göra då.
Alla gör ju som dom vill. Vissa vill inte berätta förrän sent och det lägger inte jag mig i.
Man får göra det som faller en in och känns rätt. Blev bara så trött när folk antydde det hela tiden
och så var det så oerhört skönt att Hanna & Amanda tog upp det. Jag är inte ensam om de här tankarna.
JAG har lust att dela med mig av allt det här. Härligt som ohärligt då jag för det första finner tröst och
uppmuntran när det är tufft i skrivandet och får dokumenterat det som är underbart och härligt.
Kanske andra kan finna något fint och tröstande i det hela också?
Dessutom har jag familj och vänner alldeles för långt borta och det är ju först och främst till dem som
bloggen är ämnad till. De som inte kan vara med.
Dessutom har jag familj och vänner alldeles för långt borta och det är ju först och främst till dem som
bloggen är ämnad till. De som inte kan vara med.
Hur som helst! Jag är glad att jag berättade när jag berättade. Jag höll ju på att spricka!
Coola grejer händer hela tiden och nu ska jag bara försöka bli bättre på att berätta om det.
Typ att bebisen rör sig som en galning därinne nu. Det är bara jag som känner rörelserna där inne
än men det tycker inte jag är mer än rättvist. Lite tidig belöning för mödan.
än men det tycker inte jag är mer än rättvist. Lite tidig belöning för mödan.
Känner småsparkar väldigt långt ner i magen och det är inte så konstigt eftersom min mage är toklåg
och där ligger nog bebisen bra. Blir spännande på nästa UL som är om två veckor och se knyttet igen.
Den där storkulan jag hade till mage har börjat sprida sig nu dock. Vilket är skönt då jag inte längre
bara ser uppblåst ut utan faktiskt har en rund och fin bebismage. Äntligen kan jag slappna av i kroppen
en aning. OCH jag köpte nya byxor. Den lyckan!
Haha jag har för någon vecka sedan börjat lyssna på Hannah & Amanda och det var inte allt för länge sen jag lyssnade på just det avsnittet. Och du, ska jag berätta en sak. Fasiken, med Cassandra berättade jag för folk jag kände redan när jag var i vecka 5. Fuck det där med när det är för tidigt att berätta osv. Det var riktigt skönt att berätta så tidigt eftersom jag mådde så illa. Skulle folk tro att jag var sjuk ist när jag behövde kräkas på skolan? Näh varför då. Jag pratade även med en BM om det där att berätta tidigt och hon sa att det kan faktiskt vara bra att berätta tidigt, för just om det värsta skulle hända. Då skulle folket omkring förstå varför man var nere och ledsen, då skulle jag dessutom behöva slippa förklara för varenda en varför jag var ledsen, upprepa sorgen om och om.
SvaraRaderaOch som du säger, det är något så stort så det är ju jättesvårt att hålla det inne, jag ville bara skrika ut till hela värden hur lycklig jag var och att jag var gravid :D
Denna graviditet gick inte heller väldigt länge innan jag berättade, så fort illamåendet kom var det svårt att dölja och jag behövde även komma en timme senare till jobbet. Skönt att ha det berättat också så att folket vet om humöret ;)
Finns inget för tidigt och inget för sent tycker jag!
Roligt att du känner bebis sparka så mycket, snart kommer hela magen röra på sig när beben blir starkare och sparkar hårdare och får hicka, då guppar hela magen :D
Snyggaste kläderna har du också, ja hela du är snygg! Gravid passar dig jättebra!
För mina närmaste berättade jag så tidigt jag också. Men något överseende på jobbet osv fick jag inte men där jobbar jag ju inte heller kvar och lika bra var ju det :)
RaderaFolk är väl ängsliga och oroliga i första hand men det var ju inte jag så varför projicera det på mig? Så jävla dumt.
Jag undrar om hicka är det jag har känt när jag haft något som påminner om nervryckningar hålla på lääänge vissa dagar. Det är så speciellt. Har dock varit lite magsjuk och då kan plutten gärna få vara stilla. Fybövelen så jobbigt det varit :p
Tack Celina vad söt du är! Kläder är så galet viktigt!
Kram!