Och jag ska tala om varför.
Jag har under flera års tid stött på så mycket idioter som får mig att vilja kräkas på mänskligheten.
Folk som gör allt för att sätta käppar i hjul eller som inte förstår vad deras syfte är.
(Vilket ofta är att de faktiskt ska hjälpa eller vägleda.)
Hur som helst så har jag i det sista mött (nästan) bara hjälpsamt, härligt och vackert folk.
Efter smällarna jag precis fått så har det varit så oerhört välbehövligt.
Jag har innan i mina ångest och depressionssvängar stängt allt och alla i min närhet ute.
En klapp från någon resulterade ofta i att jag bet huvudet av personen i fråga. Det var nog en
försvarsmekanism på något vis. Och eftersom viktigt hjälp aldrig kom när den behövdes så
stängde jag bara av ännu mer. Ingenting fungerade. MEN nu i det sista så har jag behövt den där trösten.
Jag behöver höra att det fixar sig. Jag försöker mata den där lilla delen av mig som är optimist.
Så det är ju en sådan otrolig tur att jag mött de där människorna som kan säga
"Det fixar sig lilla mamman. Du fixar det här." Helt utan att vara nedlåtande.
Det är bara en bekräftelse på hur det skall bli. För jag kommer ju fixa det.
Om det så är foglossningen eller ångesten så kommer jag ta mig igenom det.
Och innan det ska kunna bli bättre så kommer det bli värre.
Det vet jag och det är ingenting någon behöver tala om för mig.
Den som inte litar på att jag har koll på verkligheten kan ju höra av sig så ska denne få höra
en historia eller två, för det råkar vara som så att jag har fått verkligheten uppkörd där
solen aldrig lyser ett par gånger.
Just precis nu så behöver jag behöver trösten och bekräftelsen och det kan gott vara så att jag
tar igen alla de år jag avfärdat det. Simple as that. Och ärligt talat så tror jag att alla behöver den
där extra peppen då och då. Att få känna sig omhändertagen och ompysslad kan vara en oerhörd
tröst och framför allt när man måste vara stor och duktig hela tiden. De som tröstar bäst utan att på
något vis verka trycka ner eller håna är ju de som faktiskt förstår.
Så jag skall i fortsättningen hålla mig till just de människorna som inte behöver säga så mycket
men som utstrålar förståelse och sympati.
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!