Varje dag, hela tiden saknar jag någon så innerligt att det gör ont.
Det beror visserligen på att jag för ögonblicket inte omringas av någon överhuvudtaget,
men också för att jag har oturen att inte ha möjlighet att träffa mina människor så ofta som jag önskar.
Men här har vi två personer som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Min underbara lilla farmor och söta morfar.
Farmor träffar jag knappt en gång om året, men när jag väl har turen att göra det så blir jag så där glad
som man bara blir med vissa människor. Man har det helt enkelt kul och fantastiskt trivsamt med henne.
Morfar bor i himmelen, och i det sista har jag tänkt på honom varje dag.
Han var en sån där gogubbe som smög runt och fiffilurade en del.
Han sa inte så mycket, men det var inte heller nödvändigt. Hans närvaro värmde tillräckligt.
Båda två har den där glimten i ögat som jag avundas.
Och tänk vad glad jag blev när jag hittade den här bilden som togs på min systers student!
Det här var alltså lucka nymmer 12 i Emily Dahls adventskalender
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!