Återfallet

Vissa dagar kan vara som en pånyttfödelse. Jag menar inte en sån där vacker, religiös upplevelse där fåglarna kvittrar och du svävar fram. Jag menar mer där du gräver djupt inom dig och finner nya sidor, eller sidor du glömt bort var där. Du kanske inte menar att böka runt så där. För nog är du medveten om att det inte alltid behöver sluta gott och det kan resultera i att du tillslut sitter där rådvill och besviken.

Du har hittat det...

Jag har nämnt den förut. Den där känslan då hela magen knyter sig och halsen snörper sig.
Hjärtat slår ett extra hårt slag som får hela kroppen att skälva.

- Är jag där igen?

Har jag lyckats rota fram något som skulle ha lämnats ifred?

Det är inget du styr över men när du väl funnit något du begravt och trott att du lyckats göra dig av med så gör du dig själv en otjänst genom att försätta dig i den situationen där du än en gång identifierar dig med det. Kanske är det så att det är en del av dig. Kanske är det så att trots att dina krämpor har dragit dig ned, så är de en trygghet. De är något du kan.

Vad det än må vara; social ångest, ätstörningar, depressioner, tvångstankar (listan kan bli lång) och trots att du vet vad som är rätt och fel, vad som gynnar och missgynnar, så är allt du någonsin gått igenom en del av dig. Allt har satt sina spår och om du vid ett eller annat tillfälle sätter dig ner och av misstag råkar gräva i det förflutna så är det alltid där. Egentligen krävs inte ens det, du behöver nog inte ens börja gräva. Det kan räcka gott med ett föremål eller en doft som påminner om det där. Det förflutna.  Precis som jag en gång läste någonstans "vi är inte annat än summan av våra erfarenheter." Då är det givet att det som ömmar inte går att begrava för alltid. Du kan inte göra dig av med det och glömma det.
Men du kan gå vidare. Du kan göra allt för att lyckas försäkra dig om att det var då och inte nu och vad som än händer så har det gjort dig till den du är idag. Kanske har det gjort dig till en bättre och klokare människa. (Antagligen så har det ju gjort det!)

JAG måste lära mig att inte bli rädd.

Det är inte farligt att sätta andan i halsen och låta minnen som skakar om passera revy.
Det är bara en påminnelse om det man gått igenom. Och kanske är det en varning.
Hamna inte där igen.

"Jobba dig framåt och försätt dig inte i de situationer som utlöser de värsta scenarion.
Identifiera dig med dina framgångar och inte med dina nedgångar."