Godmorgon

Halsen värker lite sådär härligt. Bara för att göra sig påmind.
Kaffet värmer och ute är det riktiga ruskiga höstvädret i full fart.

Mornarna är det absolut bästa jag vet.

Vid det här laget så är är det nog många som vet det.
Men att få krypa upp i soffan med en god kopp i den där
morgonrocken som jag tagit över efter bror för tusen år sedan
och lyssna på fin musik och sjunka in i dagens sinnesstämmning är
oerhört skönt.

Mornarna är alltid bra. Alltid. Det är först när jag måste möta
dagen som det kan bli lite tuffare. Tuffare var det igår.
Och utan musik som kunde avleda tankarna på bussresan till
jobbet kunde ha resulterat i något obra. Men jag letade fram
radion på telefonen och där spelades "I want to break free"
och då var dagens humör i topp på två sekunder.
Ja. I sällsynta fall kan det faktiskt vara så lätt.
Så med ett leende på läpparna vandrade jag in på jobbet där
jag gjorde en insats som jag själv är stolt över. Jag har hört
att man borde klappa sig själv på axeln ibland. Så jag får
faktiskt skryta lite. Sen att jag har kolleger som inte går av för
hackor är värt att nämna då de gör det lätt för mig att möta en
dag som försöker bråka med mig
Men hösten hörrni. Den är som den där vännen med
temperament som ingen annan. Den där vännen som har
precis allt att erbjuda och som inte skäms över att dela med
sig. Varma färger som värmer när vinden viner och sol som
värmer när de vackra färgerna bleknar.
Och de som snackar om vårförälskelser har aldrig varit
nyförälskad på hösten. Jag får allt det bästa på en gång.
Inte konstigt jag känner mig förvirrad och inte vet vart jag ska göra av mig själv.
Allt det fina överraskar mig och jag blir överruplad av det.
På ett sånt där bra sätt måste understrykas.