31/3

Tyckte att jag såg solen nyss. Men det var nog bara en luring.
Jag ogillar varken snö eller kyla, men med endast tygskor och jeansjacka så har jag gått och blivit skeptisk. Tur att soffan är skön och sällskapet gosigt.

Skönhet är en börda

Så här har vi det. Plusminusnoll. Mest plus.
Jag är svullen och sådär nöjd med att vara lagom.
Att kunna slappna av och vara sig själv 24/7 är bättre än bra.

0 - 100

Det är tydligt att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Resan på 12 timmar kändes som 48 tack vare en drös tåg och bussbyten i mörker och spöregn.
Men jag kom fram. Jag tog mitt pick och pack och unnade mig en "god" kopp te på Törners i väntan på Malin. Där har jag inte satt min fot sedan jag Sanna och mormor tog fika efter födelsedagsshopping för en hel hög med år sedan.

Jag hade inte heller tänkt mig att spendera hela min veckopeng på läkarbesök och storhandling på apotek. Men det får vara värt det. Känner mig som Shrek x 100 för tillfället och vad gör man inte för att vara fager. Det är alltså nässelutslag jag fått, vilket jag kom underfund med alldeles tack vare mig själv och inte läkarna. I väntan på bättre tider får jag bara tacka gud för smink.

ett.två.tre

Saker och ting sker mest hela tiden. Och det är sköööönt.
Jag har gjort av med en del pengar på totalt skitviktiga saker.
Blommor och mattor och skrivbord och skålar och ljuslyktor och symaskiner. Bland annat.
Men ska man se till att få ett vacker hem så måste man ju anstränga sig lite.

Jag vill även göra det bättre än någonsin till när min Mimmi kommer hem.
Vilket är om inte länge alls. Hejjeguh.
Och vi ska minsann bege oss till Barcelona snartsnartsnart.

På tisdag beger jag mig till Östersund.
Andas lite. Det blir bra.

Igår la jag många pengar på något jag vanligtvis knappt lägger några pengar på alls.
Det blev dock inga alltför dyra, fina, lyxiga prylar.
Men jag slog minsann till på en ickerea för första gången på mycket länge. Hejja!
Jag bokade dessutom biljetter till Östersund. Jag skall genom Norge färdas den 27/3.
Ja, jag unnade mig en resa genom Fjordarnas land denna gång.

materiell lycka

Att bryta ett mönster

Jag har kommit att ogilla mina invanda tråkiga gamla mönster.
Inte den där koppen kaffe på morgonen, och inte heller den noggranna ritualen
när jag bäddar min säng som jag nämnde igår utan snarare när det gäller mina
tankesätt kring vardagliga ting.
Jag är helt fantastisk när det gäller att förbereda betydelselösa småsaker.
Jag kan planera saker som är totalt oviktiga flera dagar innan det skall inträffa.
Jag skriver listor som är längre än jag själv där det tydligt och klart står vad jag skall göra,
hur jag ska göra det och när jag skall göra det.

Nej. Jag borde verkligen släppa kontrollen en aning och låta mig själv att vara lite impulsiv.
Herrejisstanes folkens.
Att ändra ett tankesätt är inte det lättaste men det är förhoppningsvis inte heller omöjligt.

Jag har lärt mig att verkligen avnjuta mina rutiner.
När jag vaknar efter endast ett par timmars sömn så gillar jag läget. Drar mig lite bland täcken och kuddar och härligt morgonljus.

När jag plockar fram min blommiga kopp från skåpet så tänker jag på Mimmi och blir glad i hjärtat. Sedan återgår jag till min säng som nu är bäddad. Lutar mig tillbaka och dricker gokaffe.


Att jag innan har gjort det med ett humör som man inte ens vill ha att göra med kan jag inte helt förstå. Jag får helt enkelt infinna mig situationen. De få rutiner jag kan skapa under mina omständigheter är faktiskt en spark i baken. Kan inte vänta tills jag hittar mig ett jobb.

Blurry

Imorgon väntar en lång resa hem. Hem till mitt Oslo som förhoppningsvis samarbetar med mig i framtiden eftersom
jag nu har lagt i högsta växeln. Tuta och kör. (jag vet vad jag vill bli när jag blir stor)

Hejdå fina Landet Lagom, tack för den här gången.

Update

Jag har nu befunnit mig i Landet Lagom i cirka en vecka.
Allt och inget har pågått runtomkring och inuti men det ska bli skönt att snart bege sig hemåt.
På måndag är det första dagen i resten av mitt liv och gissa om jag är redo.

Och vet ni vad? Om inte alltför länge kommer min Mimmi hem från sin själsresa.
Hon är fräck tycker jag, den där Mimmi.

Sådärja

Och så

Dricker mitt morgonkaffe och saknar känslan av en cigarett.
Smaken är inget jag saknar.
Jag är ju ingen rökare egentligen. Det märker jag ju nu.

Idag får håret en sista finjustering sen är jag färdig för ett tag framöver och ja, jag ska klippa det.
Och det på grund av lockar och toppar. Spännande blir det.

Daniel Norgren

Jag måste ju bara få lov att säga att den här karl har gått och blivit lite utav mitt skyddshelgon.
Får väl anta att det har något med hans anlete att göra.
Hur det i kombination med musiken gör det hela till en förbannat god liveupplevelse.
Är väl en aning trött på allas försök till att få till en känsla som är skapligt omöjlig att uppnå och att se det hela så här på video gör honom ingen rättvisa men han lyckas. Tro mig.

Solklar

Idag begav jag mig ut, bort.
När jag anlände till min destination som egentligen inte var alltför långt hemifrån så kände jag att nu jävlar drar jag till med en "Into the wild".

Hejdå förbannade samhälle. Nu är jag skogens barn!

Jag gick med gott mod tills benen värkte och de fåtal människor jag mötte på vägen måste ha sett hur jag lyste av lycka och insikt. Dom hörde säkerligen Eddie Vedders ljuva stämma när jag likt en mystisk skogsvarelse förbipasserade.

Efter 3 timmar blev jag kissnödig och åkte hem.
I mitt nästa liv ska jag vara ett äkta naturbarn.
Och inte endast en sådan som går barfota om somrarna för att sedan stoltserar med hårda fotsulor.

En ursäkt

Idag blev jag sådär oskönt arg utan anledning.
Det är väl min frustration över att jag tappat suget på kreativt skapande helt som orsakade det.
Jag ligger hellre i sängen en hel dag och ojar mig över en humörvägning än att gå ut i solen och ta såna där bilder som till och med gör mig glad i själen.
Att tvinga fram något som man tappat är inte det lättaste men var dag så försöker jag inspirera mig själv. Jag försöker obemärkt locka fram suget efter att göra något fint och bra.
Det blir dock inte så lyckat. Det resulterar ju tyvärr i blogginlägg som inte säger något som helst, kollage fastklistrade på papp eller bilder av mig själv i olika poser.
Uff så tragisk jag känner mig.
Mina kära säger att det kommer tillbaks, och det vet jag att det gör. Men hallå... NÄR?!

Ni får helt enkelt stå ut så länge.

Godare mornar

7/2

Idag har jag haft en sån där dag då det har varit svårt att inte fokusera på det negativa.
Omvärldens nederlag beblandat med mina egna blev en för stor börda och jag vill inget annat än skylla på den dåliga starten jag fick på dagen. En tidig morgon där allt bara gick utför är inget som står på min önskelista.

Jag måste dock få påstå att jag den senaste tiden har försökt att endast bada i guldglimmande ögonblick. Försöker bortse från det som är lite tyngre än det lätta. Men det är inte alltid det lättaste. Nya intryck har gjort djupa avtryck men jag tar tillvara på det fina mycket bättre. Tänk ändå vad mycket man har att tacka andra för (och här har jag också lärt mig att jag har mig själv att tacka för en del också).

Även dåliga dagar kan vara bra dagar.

Come on!

Vad beror denna rastlöshet på?
Jag har idag försökt hålla mig sysselsatt för att trötta ut mig själv.
Tänkte att jag kanske skulle få slippa kliet i fingrarna och springet i benen.

Jag hade tänkt att hitta på något riktigt jäkla tokskoj idag! Men det blev inte så.
Så nu skall jag unna mig en riktigt god öl och en ännu godare cigarett (nej jag har inte riktigt lyckats sluta än) och så skall jag invänta min käraste tillsammans med Morrisey.

Vinterfågelns glädjesång

Igår blev min tomhet uppfylld av något varmt, fint och bra.
Jag gick runt och var sådär nöjd och belåten hela dagen och det var så fint, så länge sedan.
Jag fick på förmiddagen besök av den här lille.

Kom att tänka på mormor och morfar, hur fågelmaten de lagt ut vid köksingången blev uppäten av bland annat koltrastar. Att få sådan nostalgitrippar kan både vara fint och sorgligt.

Men just det här gjorde min dag både igår och idag.
Låt det hålla i sig.

En paus

Frustrationen över att saker och ting som jag inte kan göra något åt går år skogen är rätt stor just nu. Jag ska först och främst försöka intala mig själv att det inte är mitt fel att jag sitter i den här sitsen. Men jag önskar mer än någonting att jag hade någonting att skylla på.

Jag tror att alla har känt så som jag gör just precis nu.
Det är en känsla som egentligen inte går att ta på men irritationen är mest påtaglig och det som sker då är att humöret sjunker och stiger utan förvaring. Detta i kombination med härliga smärtor som kommer och går dom också...
Ja well, låt oss säga som så
Det är inte bra helt enkelt.

Men tro mig när jag säger att jag gör allt jag kan för att tygla det hela.
Men vart finns lusten och viljan till att göra saker som gynnar mig?
Det kommer nog kanske, har de senaste dagarna känt att någonting drastiskt måste ske.
Men så var det de ting jag inte kan göra något åt. De jag måste vänta på...

Okej.

Jag vet att det röda bara var ett infall och jag tänkte att om jag går till frisören så kan denne rädda mig från det.
Saknar det blonda för mycket.

Jag vet att det inte blir bättre än såhär just ut eftersom mitt hår är så slitet.
Men jag ska alltså se ut såhär i tre veckor. Bilderna visar egentligen inte hela misären.
Det är egentligen både rosa, orange, blont och rött.

Finns det någon som har något gott råd att komma med så välkomnas det.



Men jag fick 2,5 sjukt trevliga timmar hos en mycket trevlig människa.

Sitter i min ensamhet och funderar på allt och lite till.
Känner mig oerhört irriterad på mig själv.
Bristen på lust till allt börjar bli lite väl tjatig och för att bryta mitt enformiga mönster så tog jag tag i både kamera och penna igår.
Fotograferandet blev endast ännu ett försök i jakten på något jag tappat helt.
Men att teckna var nog det bästa jag gjort på länge. Herregud vad det ger mig en spark i baken.


Fem månader med mig själv har fått mig att inse att jag har mer att ge än ingenting och det är bra att allt detta tunga resulterar i något som inte får bara min kropp att må bättre.

Nu kom yrseln som det där billiga halväckliga kaffet ger mig.
In i duschen och ut i snön med mig!

_______________________________________

Måste även få tala om hur glad jag är över att jag imorgon får min syster närmare.
Så nära att hon kommer tröttna.
stackarn.

Nitton

Nu är det officiellt. Jag har tappat det helt. Allt jag älskade så är nu som bortblåst.

Sommaren som var

Intervjun

Den blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Men när blir saker och ting det egentligen?
Modet försvann alltså lika fort som det kom, men det ska jag nog se till att överleva.
Fick mig lite sol, lite promenad och lite vila sen tog dagen slut.

Skitdag

Fantastiska underbara jag

Sträcker på mig och tar extra stor plats.
Gäspar högljutt, staplar upp alla kuddar, virar in mig i alla täcken och dricker kaffet i sängen.

Skall lite smått förbereda mig inför en intervju jag har vid två.
Det sköna med det hela är att jag känner mig som världens bästa idag och jag ska då passa på att bevisa att detta är sant.

Att gå hemma innebär egentligen bara att gå hemma.
Inte gör någon som helst nytta om dagarna för att sedan gå och lägga sig med en känsla av tomhet och meningslöshet om kvällarna.

Men nu har tydligen mitt liv tagit en ny vändning som innebär att jag har en del att göra.
En drös med saker som måste göras. Men som jag inte alls har någon lust med.

Har tänkt på det där...

Att göra saker man inte vill.

Det började med "ät upp dina grönsaker" och det verkar aldrig ta slut.

Patti Smith

Kan inte få nog av henne.
Kan inte på något vis bli mätt.
Slukar i mig musiken och tuggar sakta i mig texterna.
Vill att hon och hennes anda ständigt skall omringa mig.

Boken har jag läst nu i ett år och tre månader.
Tog mig till de sista femtio sidorna på en månad men efter det har jag lagt undan den.
Vill inte bli färdig.

Har haft mina perioder av besatthet av olika musiker, men detta är något annat.
Det är en ihållande, ihärdig förälskelse jag råkat ut för.
Underbara fina Patti.

Going Under

Ni som inte läst boken borde göra det. Jag lärde mig mer när jag läste den än vad jag gjorde i skolan. Fotoböckerna och filmen är inte heller nyttigt att missa.

Frösen

Det är tomt, tyst och kallt.
Helt överjävligt besvärligt var det att vara Stina i denna ensamhet idag.
Funderar på att ta på mig tumvantar, halsduk och mössa, mina rosa tjocksockar och lägga mig igen och vara sur hela dagen.
Jag har träningsvärk i hela kroppen efter ryggens envisa försök att förstöra mig helt.
Tror den lyckades.

Imorgon får jag äntligen en ny sambo.
Hoppas han andas mycket så lägenheten blir lite varmare.

Jag har inte ens energi till att söka något jobb.
Två ångestfyllda dagar på raken är två för mycket.
Kanske ska bege mig ner och sola.
Ja. Det gör jag!

Insönad och ensammen.

Har inte gått utanför dörren på hela dagen.
Jag är här och resten av världen faller bort.
Känslan som infinner sig är inte den behagligaste men ryggen är bättre och det är fint.
Idag tog jag ledigt från verkligheten. Imorgon tar jag tag livet igen.

Miimimmimmim

Första gången du fått mig att gråta var idag.
Jag har gått runt och varit bitter på dig i flera månader på grund av det här.
Har knappt kunnat glädjas för din skull.
Önskar jag hade varit lite mer tillgänglig än jag varit.
Usch vad jag tycker om dig. Fina du.

30/12

Är åter hemma.
En tre veckors lång ledighet från verkligheten är nu över och jag tog tag i livet så fort jag bara kunde i morse.

Ryggen är arg efter en lång och inte alltför behaglig resa.
Den är nu avklarad.

_________________________________________________

Måste bara få påpeka hur mycket jag älskar livets små överraskningar.
Dom värmer så fantastiskt gott ibland, och ibland inte alls.