Jag lever.
Lite. Mycket. Lagom.
Har ingen lust att förklara vad som är bra eller vad som är dåligt.

Inte ingående.

Men jag vill tala om att jag för tillfället känner en enorm lättnad.
Jag har blivit avlastad något om vägde mer än jag själv.
Jag har äntligen lärt mig att jag inte under några omständigheter ska vara någon annan med någon annan.
Det är bara nonsens.
Att faktiskt lyckas ta sig ur något som innebär att man måste vara någon annan ger inget annat än en stark känsla av eufori.
Jag fick en spark i baken och en i ansiktet.
Kan behövas ibland.