Det är inte så jävla noga.

Jag letade fram min allra finaste vinterjacka.
Den där fina gröna som jag fick av mamma för många år sedan.
Jag var säker på att jag hade blivit lite för rund om formerna för att få igen den, men nejdå.
Inga problem där inte.
Förutom att en knapp saknades och då satte pysselandan in och jag letade fram en gammal väska som har samma sorts knappar, stora blanka.

Jag är inte så pedantisk när jag pysslar och syr. Sömmarna blir ojämna och knutarna blir nästan oknutna, men det gör inte så mycket när jag väl sitter där, det ger mig ett resultat som oftast funkar och så länge sömmarna inte är synliga så är det ju faktiskt inte så noga.

Men jag vet inte, det var kanske morfar som planterade en liten pedant långt där inne, för när jag sedan är färdig och ser att det vackra gröna sammetsinnertyget har vikt och veckat sig tack vare mitt inte så noggranna arbete (detta gäller alltså bara en knapp) så blir jag arg och kastar nålen så den försvinner någonstans i sängen.