Principer, acceptans och tolerans.

Man eftersträvar att följa sina principer. Det är ett nederlag för de flesta individer att bortse från dem, men det är vanligt att behöva göra det.
Det hela grundar sig i att man måste välja att både se och stå ut med verkligheten, acceptera den.

Tolerans återspeglar inre styrka, likaså acceptans.
Ibland tvingas man att bortse från sina principer för att kunna tolerera andras brister och acceptera varandras olikheter.
Detta anser jag dock vara en aning motsägelsefullt.
Att infinna sig i en situation där man får svälja sin stolthet och därmed skjuta sina principer åt sidan är enligt min mening att bekräfta sin egen svaghet.

Men att sudda ut sina gamla riktlinjer för att rita dit nya innebär inte i alla fall att dina normer försvinner helt. Det innebär endast att du tillåter dig själv att kanske tolerera och acceptera nya tankesätt och tillvägagångssätt, gå runt problemet och se det hela från en annan vinkel.

Varenda avvikelse du ser hos en annan människa innebär endast att det är en differens från det du anser vara rätt (eller fel). Det innebär inte att det i realiteten är något utav det.

Det är skrämmande att se saker för det de verkligen är.

Anpassning är dagens nyckelord.

(Sen vill jag bara säga att detta inte rör allt i alla fall. Utan vissa saker i vissa fall.)