Bläcket

I torsdags fick jag äntligen göra färdigt min tatuering.
Den här gången var det inte på 1969 i Oslo, utan på Royal Arch i Västerås
där jag mellanlandade på min resa från Umeå.
Efter en natt på tåget var jag sliten så timmarna blidde långa
och smärtan var värre än någonsin.
Men nu har jag ännu ett härligt konstverk.

Otroligt nog är den nästan läkt på inte ens en vecka.
Förstår inte hur det gick till men gott är det.

Min fina flicka med morfars kamera.

Underarmen som Lucy skrev på, höggravid och härlig
som Nahuel prydde med korpen.
Rock blev Röck och så ska det va!

Det är dumt att ryggen sitter på baksidan av kroppen 

men där har jag korset som från en
början var en total flopp men som med hjälp av blommor

och övrigt bös förvandlades till det fina den  är idag.