Pricken över livet.

Hej Norge, det var länge sedan. Sverige gödde min själ, oroa dig inte.
Trots sorgen att resa hem så värmer det hela inifrån och ut.
Mitt liv känns tio snäpp rikare och jag är tacksam över just det där som berikade.
All den glädje och sång och alla de minnen som sommaren 2013 kommer bära med sig är värda mer än så mycket annat.
Har vattnat min kropp med saltvatten, har i månljuset sprungit naken och känt kärlek från alla håll och kanter.
Tårar och skratt. Kramar och slag.

Jag ser ju nu att jag tillslut reste mig ur askan och lyckades få till något annat än det som jag har låtit tynga mig.
Nu ska jag ta det onda med det goda och se till att det hela skall kännas väsentligt.
För det är ju just det det är.
Det handlar om att under resan från punkt a till punkt b se att det är färden som är målet.
Passerar gränsen med ett leende på läpparna. En suck som tyder på tillfredsställelse.
Ja. Så är det. 

Tack och på återseende.