Det du tillåter, det fortsätter.

Man får ont i kroppen och ögonen tål inte ens dagens ljus. Och maten... 

Den glömmer man bort att äta.

Man gräver ner sig allt djupare bland kuddar och täcken.

Försvinner i de världar man satt på play när man samtidigt pausat sin egna.

Skärmen är dammig och ljudet är lågt.

Bilar och röster från gatan förvandlas till myror i kroppen.
...

Men så känner man energin sakta komma tillbaks. Man lyckas röra på

sig mer än bara stegen till toaletten. Illamåendet har lagt sig och gardinerna dras bort för att släppa in solen.
Den där solen som får fjärilarna i kroppen att vakna till liv. Man tar sig ut och andas in den krispiga luften.
Det har hunnit bli höst och folk och fölk börjar klä sig i mer än ett lager för att hålla värmen.

Hösten. Den underbara hösten.
Den är här nu och den om något får mig att vilja sparka alla små bakterier i röven för att jag inte ska missa en enda dag av den.

Jag ska hur som helst till läkaren idag som ska få sticka mig i armen och tala om för
mig vad som är tok och vad som får min kropp att välkomna alla dessa sjukdomar.
Jag börjar känna hur det rosslar till i halsen vid varje andetag.

Men jag ska skratta och mysa bort det!

Jag satte mig efter många om och men på bussen till Göteborg och där mötte jag ett flertal av mina

människor som gör hjärtat lyckligt och magen varm! 

Det läkte mig nog lite extra och nu är jag tillbaks på jobbet igen!