Och det faktum att jag släpar på sådant som kanske inte alla släpar på gör mig lite extra trött och sliten.
Jag har tidigare kämpat så otroligt hårt för att dölja de där sakerna som skiljer mig från mängden men det
resulterade i ett välmående som sakta krackelerade och gick i tusen bitar.
Vilket jag inte var medveten om då.
När jag sedan fick nog och "kom ut" som den där Stinan jag faktiskt är så fick jag ta mina smällar och det
har jag fått leva med. Men nu, när jag många år senare står här och ser tillbaks på det där så blir jag så jävla
stolt över mig själv! Jag bet ihop tills käkarna knakade och tänderna gnisslade men det kommer
sluta bra. Jag kommer få mitt lyckliga slut jag också. Bara jag lär mig att sluta skuldbelägga mig för jordens
undergång och barnens svält i tredje världen.
Allt det där extra bagaget är ju det som definierar mig. Bra som dåligt.
Och att skämmas över sig själv är ungefär det mest destruktiva man kan göra.
Jag ska sträcka på mig lite extra hädanefter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!