Nu har Camilla återvänt till skogarna. Med en gosmage ett stort leende och dessutom två katter i släptåg.

Jag har inte åstadkommit speciellt mycket de dagar jag varit här. Rensat upp lite i den delen av trädgården som ligger vid vägen. Jag har dessutom klippt lite mer av gräset som vi inte fick färdigt i veckan. Men nu när den blivande mamman har anlänt så tänker jag inte anstränga mig så mycket mer. Kanske en tur till staden någon dag.

Och så kommer dessutom Malin. Det kan inte bli annat än bra.

Grillmaster

Värmen!
Denna värme tar död på oss alla.
Men mamma är i farten och ska fixa och dona.
Jag har klippt lite gräs jag också.
Och snart är maten som jag jobbat hårt med färdig.

Vill vara naken mest hela tiden.
Men det går ju inte.

HACKÅS

Vi ska ta en whiskey med dig ikväll.

Nu ska man försöka tvätta av sig två dagars smuts.

Resan igår var otrolig. Den tog liksom aldrig slut. Den gnagde. Människorna omkring mig har ärrat min själ för evigt tror jag. Det är en lång historia jag inte orkar ta nu. MEN! Jag befinner mig i Hackås. Dialekten återvände när jag körde över gränsen till Jämtland. YES!

Ooohjaaaa. Jag har köpt ny dator. En dunderdator. Med hela paketet inklusive Photoshop. Sen att jag flörtade till mig ett dunderpris (tydligen) är inte fy skam.

Men nu! Dusch och vila sedan Kingen på Kvarn.

Ointressant och obehaglig

HEY HO!

Det här med matlådor och matsäck har jag aldrig förstått mig på.
Omeletten jag gjorde till imorgon är fantastisk.
Inte ens äggexperten själv skulle acceptera den.
Men vad tusan.
Något måste jag ju äta och eftersom jag insett att jag måste lära mig att leva snålt så är detta en bra start.

Ja. Imorgon smäller det.
Resfebern är intensiv.
Väntan är snart över.
Herrejisstanes vilken tråkig dag jag haft.

Måste dessutom meddela att mitt ljusa hår (till min förfäran) snart blir mörkt.
Det blir säkert bra!

Dum i hela

Jag är finnig och fet och trött och sliten.
Men det gör liksom ingenting.

Jag har insett att det endast är i två veckor jag kommer vara borta.
Det är ju inte så länge. Hur tänkte jag där?
"Hela semestern!"
Nej vet du vad Stina du är bara dum.
Två veckor, kanske ett par dagar mer.
Men sen måste jag återvända till Oslo för att hinna vinka till Roky Erickson.

"Every night on sep'rate stars, before we go to sleep we pray so breathlessly.

Baby, please, don't take my hope away from me."

Heyo

Patti Smith - Hey Joe

Idag säljer SAS biljetter till Milano för mindre pengar än min tågbiljett till Östersund. Jag blir lite arg men inser väl rätt snart att jag inte har något i Milano att göra. Och resan dit skulle väl innebära döden med alla härliga spänningar som redan infinner sig i min kropp. (Jag önskar mig en riddare i födelsedagspresent.)

I ♥ Oslo?

Oslo är för stort för mig. Jag behöver inte alla de här människorna.
Egentligen förstår jag inte varför jag skulle bosätta mig just här. Men jakten på något nytt och nervpirrande kommer jag väl aldrig ge upp. Och tillsammans med den kärlek jag då hade kunde en flytt till Oslo inte bli mer spännande.

Sen tar man beslut som påverkar allt omkring och nu sitter jag här.
Oslo är som en alldeles för stor sko.
Den där favoritskon som endast fanns i en storlek för stor.
Man vill inte ge upp men det går liksom inte.
Det passar inte.

Jag får smaka på min egen medicin.

Det är problematiskt att veta vad man ska göra när vissa saker är bättre än någonsin.
Det är bara storleken som är problemet.
Jag behöver inte den här miljonen av invånare när jag ändå trivs bäst med ensamheten.

Jag har mitt kryp in där jag trivs bättre än jag någonsin gjort någonstans.
Det ger jag inte upp i första taget, just därför behöver jag finna en människa av denna miljonen som jag vill bo med, och som vill bo med mig.
Herrekära. Hur ska detta gå?

Första Juli

Fick min kameraladdare. Linnéas dag.

Idag är jag mer skör än någonsin.
Skrattar och gråter om vartannat.
Jag blir trött av det, men snart är dagen slut. Äntligen.
Gårdagen var fin. Och att ha två perfekta dagar efter varandra går inte.

Idag är det smärtsamt att vara ensam. Ibland gnager det.
Tänk om man ändå hade någon som är lite mer speciell än alla andra

.

Ja herregud.

Så fort jag låter mig slukas av Pattis värld så sköljer inspirationen över mig
och helt plötsligt spelar jag åter igen på mitt piano
jag fyller mina dukar med färg och skriver ord jag trodde hade lämnat mig.

Boken jag köpte idag kan vara det bästa köp jag någonsin gjort och jag har låtit den trösta mig idag.

I feel as fragile as I once was
I think Im broken

Out of order.

Who knows what awaits us.
Who knows what will be.

Is there any reson to know when you expect the worst?

The worst might as well be an endning of it all
But now I see it for what it is

I can see the beauty of it all

The ending I actually expected

The fine line
To be or not to be
Is worse then an happy ending.

Hej och min hå

På lördag beger sig Mimmi till Stavanger och det innebär att jag kommer vara ensam här fram till tisdag då jag brummar mot skogarna.

Det är mycket med ensamheten i storstaden som gör mig nervös.
Mycket mer nervös än när jag är mitt ute i ingenstans.
Men jag ska väl lära mig det någon gång och nu passar ju bra.

Uff. Det är mycket med Hackåsvistelsen som gör mig stressad.

Jag stressar upp mig för att faktiskt anlända så pass sent som jag kommer göra och eftersom sista bussen går 18.30 så blir det ett stort problem, första går 07.15 dagen efter.
Förhoppningsvis får jag skjuts av min fina vän men det är inte 100.

Det största problemet är helt klart att mataffären har klappat igen.
Så jag kommer sitta där dagen efter jag kommit fram, utan mat.
Får väl gå dom där milen för att storhandla, eller lyxa till det lite och ta cykeln!
(känner sig någon underbar hackåsbo manad att hjälpa mig, hojta till!)

Sen har vi ju råttfällorna också, men dom vill jag inte tänka på.
Jag kommer dessutom varken ha telefon eller internet på tre veckor.

Välkommen till Jämtland!

Hoven Droven - Köttpolska

__________________________________________________

Trösttröst

Television - See No Evil

What I want

I want now

and it's a whole lot more

than 'anyhow'

Dålig nyhet.

Big surpirse.
Jag blir hemma min sista arbetsvecka.
Det finns inget i hela världen som ger mig så dåligt samvete.

Jag fick dock ett fint pepptalk av en
bra människa som alltid säger rätt
saker.
Det behövdes.

Sen är det ju faktiskt också som så att
alla har fått för sig att lämna mig och
mitt Oslo.

Jag söker alltså en ny sambo till januari och jag hoppas verkligen att jag finner någon som kan stå ut med underbara lilla mig.

För vem?

Ryggen är bättre.
Men med tanke på storleken på min bakdel så har en sådan simpel sak som att gå varit fruktansvärt påtagligt.
Jag bestämde mig trots det att ta mig en liten promenad i kvällssolen.
Jag gick inte långt alls, bara ner till kyrkan.

Jag satte mig på trappen ner mot parken och tog mig en välförtjänt cigarett.
Efter ett par minuter ser jag en tilltufsad man vandra sakta mot mig där jag satt högst upp.
Han stannar upp vid första trappsteget och ser upp.
Solen var bakom mig, lika så kyrkan.
Han knäppte händerna och bad en stilla bön och gick sedan sakta därifrån.

Det var något med det ögonblicket som för mig var gudomligt. Kanske mer för mig än för honom.

Just i detta nu sitter jag på balkongen. Barnens högljudda lek blandas med Solomon Burkes vackra stämma och en fin känsla infinner sig i min kropp.
Imorgon har jag min sista dag som sjukskriven och bra är väl det eftersom jag har min sista vecka på mitt fina jobb.
Snart bär det av mot skogarna och underbara dagar väntar.

Dagens

Ritchie Valens - Oh Donna

Dagarna gör mig förvirrade.
Dom har så bråttom.

Den här veckan har varit så fantastiskt tråkig att jag faktiskt tycker synd om mig själv.
Men det till trots så har jag varit mer stressad än någonsin.
Småsaker som vanligtvis inte har någon betydelse har slitit mig i stycken.

Igår var det midsommar och det var det ju ingen som hade talat om för mig.
Fick slänga ihop dagen med ett kör och det blev ju bra.
Fick vinka av min älskade vän Herr Hagman som har fått för sig att lämna mig för ett annat land. Skitsverige.

Jag fick en fin middag lagad av en härlig herre och det hela avslutades med att vi mötte upp min fina syster och hennes fina vän på Mono och tog ett par öl.
Jag stretchade av och till, vilket är det bästa jag vet nu för tiden.

Jag har tagit hand om mig själv så duktigt så jag unnade mig en liten utekväll med fint sällskap. Jag behövde den.

Nu skall jag ta tag i dagen. Gå och handla potatis, gräddfil, gräslök och allt som hör till.
Nu skall här firas! Det är bara 3.5orna som saknas.

I could paint a picture with a pen
But a song will only scratch the skin


And there are still places I haven't been
Because I know what's in there is already in there

Sommarens intåg

Igår fann jag min plats. Som inte var i solen.
Jag har gått hemma sedan i tisdags och gått.
Stackars rygg. Stackars mig.

Jag har nu bokat biljetter till Hackås, där jag skall spendera hela sommaren i Stuguliden.
Jag ska dansa naken på ängarna. Leka indian med eller utan min älskade månsyster.
Jag ska låta själen läka.

Finner inte ord för hur vackert det ska bli. Känslan som infinner sig i min kropp när jag tänker på det är... obeskrivbar. Ja.

Heart Full Of Soul

Min brist på inspiration kanske beror på att allt som sker omkring mig är så fruktansvärt färglöst. Det betyder inte att det är tråkigt. Svartvitt är också vackert.
Men eftersom jag vid flera tillfällen blivit beskriven som en färgglad person så känns saker och ting just nu en aning tokigt.

Jag ska tacka nej till vidare undersökningar av mitt hjärta eftersom de vid de två första tillfällena inte funnit något vajs. De ska inte få sin "tredje gången gillt". Jag avbryter dom där.

Jag har också som de flesta vid det här laget vet, sagt upp mig, vilket känns som en spark i baken och i ansiktet. Det är alltid lite läskigt att ta vuxna beslut.

Jag kommer dessutom (antagligen) bli osambo till hösten.
Min kvinna lämnar mig för att vidga sina vyer och jag klandrar henne inte.
Men jag står alltså ensam med en lägenhet värd alla pengar jag har varje månad och det är något som ger mig magknip.

Sen är det såklart en drös positiva och underbara saker som skett. Men de är inte alltid lika lätta att sätta ord på.

Sommar var det

Jag kan nog inte sätta ord på hur fin gårdagen var.
Jag fick en fruktansvärt dålig start men solens strålar och goda vänners sällskap gav mig en spark i röven. Ututut.
Jag gjorde något jag vanligtvis inte gör. Jag sa nej till öl och köpte mig ett par cider istället.
Att jag sedan fick ont i magen och blev lite dålig vill jag gärna skylla på sockerinnehållet, inget annat.

I morse vaknade jag vid 07.00.
Då var jag liksom färdig.
Efter två dagars hålligång hade jag väntat mig att min kära kropp skulle önska mer sömn, men icke!
Jag gick upp, bytte gardiner, diskade och lagade mat.
En tredje måltid på 8 dagar. Det är bra Stina.

Ont i tänderna har jag också.
Äh. Det är nog sockret.

Individuell lycka. Ett begrepp man faktiskt kan ta på.
Jag har alltid trott att frihet skulle göra mig lycklig (lycka är att vara fri).
Men någonstans på vägen så har jag insett att jag är bunden till både det ena och det andra, jag har klarat att accepterat det och även lärt mig att se det vackra i det.

Lycka.
Ja, det är individuellt men fan så fint.

Madness - Our House

"Life is a tragedy full of joy"