Uppe i ottan.
Ville inte riktigt kliva upp men lyckades tillslut.
Har fortfarande ont i halsen och är en aning snorig, så här kommer jag alltså gå runt ett bra tag framöver? Bara att bita ihop.
Igår kväll var livet tungt.
Lägenheten var så tom och så tyst när jag kom hem efter en bra dag.
Har en eller två fina en bit bort som jag kan prata med om detta, den gnagande ensamheten, det kan alltid vara bra. Men att ha dessa fina individer så pass långt borta att internet är vår enda kommunikationsmöjlighet påminner mig bara om just det jag helst vill glömma. I detta nu är jag inte själv, jag är faktiskt ensam. Men alla de kloka ord de har att komma med värmer mitt hjärta.


Morgonmusik är alltid fint.

Elliott Smith - Miss Misery