Det är väl bara en sådan dag.
En sådan dag då man helst inte vill kliva upp.
Man vet att dagen inte kommer ge någonting och det känns meningslöst att ens öppna ögonen.

Min själ är en aning utsliten för tillfället och jag vet vad jag ska göra för att få den stackaren att läka. Men jag bara forsätter. Kommer nog stå här om ett par veckor och inte veta vad som är upp och vad som är ner.

Men. Jag känner inte för att tänka på det nu. Jag bara fortsätter.
Borde fotografera mer.