Sista

Att efter ett sista besök på Garage prata i telefon och samtidigt försöka urskilja vart det under snön finns is... inte det smartaste draget.
Det hela resulterade i att jag nu sitter med ett knä som är blåare än vad det vanligtvis är och en fot som inte ser ut som den skall.

Kvällen i övrigt var fin. Men det har jag redan glömt bort med tanke på att jag är som de flesta vet expert på att lägga vikt på helt fel grejer.

Jag skyller därför på någon annan eftersom det är lättast så.

Det bästa är väl ändå att foten som nu råkade illa ut inte är samma fot som Robin för ett år sedan lyckades ödelägga (ja, den gör fortfarande ont), det är självklart den andra.
Så nu har jag, om vi har tur, två krigsfötter.

Sov gott.