Jag tappade konsten att sätta ord på känslor och upplevelser, de där korta ögonblicken tagna direkt ur livet.
Något jag gjort sedan jag lärde mig att skriva.
Det var lättare att plocka fram kameran än att sätta sig ner och finna de rätta orden.
Nu har jag gått utan både text och bild allt för länge.
Jag har varit känslomässigt förstoppad vilket resulterade i en dekadans utan dess like.
Men nu kommer det tillbaks.
Nu när jag kryper upp i sängen med en överfull kopp kaffe.
Den där koppen som gör kaffet extra gott.
Den där fina koppen som var en present till mig själv för exakt ett år sedan.
En vårpresent till mig och Mimmi.
Jag bäddar ner mig bland täcken och kuddar för att njuta av morgontimmarna innan dagen kickar igång.
Nu vill jag kunna berätta för hela världen om den där känslan jag får.
Fjärilarna i magen som livet ger mig, och så det där skrattet som ligger och väntar på rätt tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!