Nu jävlar är det nog!

Nu är det slut med det där tunga som jag inte kan hantera utan att gräva ner mig.
Jag har bestämt mig för att vara färdig med att gräma mig över allt och inget och vänta på att någon ska rädda mig. Att kaoset har omringat mig sedan jag flyttade från Oslo är ett faktum men jag har mig själv att skylla och det är ju som så att jag med vilja inte har tagit några beslut angående framtiden eftersom jag väntat in allt. Jag ville veta vad jag hade att välja mellan och satsa på och jag ser nu att det självklart är jag själv som har plats nummer ett. Jag har kommit till en och samma insikt gång på gång och den här gången känns det lite tyngre att ta tag i det hela. Men jag har människor omkring mig som sparka mig i baken.

Jag tänker inte sticka under stol med allt som har hänt. Jag ska inte skämmas över att jag mått dåligt av och till. Men nu mår jag bättre än jag gjort innan och insikten till allt är en rejäl spark i röven och jag ska fortsätta att ha det bra trots ostabiliteten runt ikring mig och bristen på en fast punkt.

Tog mig en tur till Göteborg för att andas västkustluft, träffa familj och skratta med vänner.

Gick igenom mina älskade ägodelar och klädpåsarna var bättre än en shoppingrunda. Och helt gratis var det!

Usch vad jag saknar allt mitt! Det liksom bara ligger där på altanen och ropar efter mig.