Jag har lyckats att kravla mig upp ur sängen efter en evighet i den.
Natten till torsdag hände det än en gång. Trumhinnan gav upp och sprack.
Det var helt utan förvarning så jag var inte så glad. Stod på alla fyra i
sängen och skrek samtidigt som blodet rann ur örat.
Klockan 02.00 fick min kära mor ett härligt samtal
från en hysteriskt gråtande dotter. USCH så ensam jag kände mig.
Gick till läkaren och fick lite meduciner och nu är jag på fötter igen.
Bortsett från ömma öron och en ond hals.
Infektionen som slagit sig till ro i min kropp fick dra åt skogen.
Jag var kanske inte helt försiktig i helgen med tanke på att jag gav mig ut
på Oslo Soul Experience och dansade liiiteeee. Men!
Det var kul och jag är feberfri nu så... det gick liksom på ett ut.

Vill även visa upp en av mina  favoritklänningar. En av alla 25.
Den är bra. Lagom fin och lagom ful. Mittemellan liksom!
Tänk vad man har längtat efter att få gå barbent!