Ja herre min hatt.
Stavanger.
Det var den staden som var mitt första intryck av Norge. Om man bortser från besöken hos syster.
Jag hann inte bo där länge innan min Mimmi och min Robin flyttade dit.
Efter det tog allt fart och månaderna flöt liksom ihop.
De första dagarna/veckorna/månaderna var de mest intensiva.
Men satan så kul jag hade.
Varje vår så känner jag saknaden trots att jag inte skulle vilja ha tillbaks det.
Men det är de där minnena som är så fina att ha och som man kan smaka på när saknaden anländer.
Sena nätter på Champs och Hot. Dans, sång och öl.
Trånga gator och galna norrmän.
Trånga gator och galna norrmän.
Sjömän och lyckliga svenskor.
Det här var nog första kvällen när radarparet anlände. |
Det här blev resultatet av en utav våra fina kvällar. Jätteschönt. |
Den här kvällen var helt klart en utav de konstigaste. Man kan kalasa med en trasig fot! |
"Tappa INTE bort dom här glasögonen Stina." Och det var sista gången vi såg dem. |
Kvällarna ute med berg och hav i blickfånget |
Cissi och Wilma som var sådär extra duktiga på att gosa. Vovven hälsade på mig på nätterna medans Cissi ramlade runt i trapporna. |
Puss! |
Sen har vi den där lugnare perioden i Sandnes med långa promenader och kärleken jag då hade.
Och loftet i Stavanger... Mitt första och hittills enda egna boende.
Och loftet i Stavanger... Mitt första och hittills enda egna boende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!