Idag gjorde jag det äntligen. Jag köpte en ny kamera.

Den är liten och behändig och mycket bra.
Beställde dessutom lite kläder. Tänk för att jag unnade mig det.
Rumpan växer och då behövs lite nytt.
Och nu när rean är i full fart så är det ju bara att passa på!
Här kommer en del bilder. Hädanefter kommer det inte alls vara lika mycket fjuttiga instagrambilder.
Nu äre slut med det!

Nu kan du även "gilla" och "ogilla" mina blogginlägg. Så vill du inte kommentera, var ärlig där istället.

Fina vänner som findricker

Den där nya

Han kan det där med att klä upp sig den där karln!

Den där braiga boken av den där braiga tjejen

Depressionens återkomst

Ångesten kan jag leva med.
Den besöker så pass ofta att jag kan hantera det, och det gör jag på så vis att jag ligger under mina
ångestfiltar och träder in i en bubbla som växer mer och mer för varje tung suck.
Men i det sista är det något annat som legat som en dimma i mina vrår.
Jag har inte orkat. Jag har inte velat.
Vanligtvis är det så att jag vill för mycket. Jag kastar mig ut och gör saker som i efterhand visar sig
vara alltför mycket för att jag ska kunna hantera det och då har jag omfamnat ångesten eftersom den är något jag lärt känna. Men nu har det varit som att en slöja legat över hela min kropp och hindrat mig från att se, höra och känna. Jag har låtit den vara där eftersom jag lärt mig att om man själv försöker rycka loss den
här förbannade slöjan så sätter den sig liksom fast i kugghjulen. Att slappna av och tillåta sig att befinna sig
under den resulterar i att den allt eftersom faller av bit för bit.

Jag har även fått hjälp måste jag få meddela.
Jag har försökt ta mig ut för att träffa ett par vänner och deras underbara energier har liksom smittat av sig
och fastnat. Sen har jag också fått lov att må dåligt. Den där underbara mannen har inte stressat mig och han
har tagit hand om mig och låtit mig vara när jag behövt det och han har klappat på mig när jag har klarat det.

Jag har aldrig fått lov att ha det så här. Jag har aldrig tillåtit mig själv heller för den delen och nu vill jag bara gråta av tacksamhet, inte av ångest eller tunga tankar.

Äventyrslust vs. trygghet

Jag är väldigt ofta fruktansvärt orättvis och inte så snäll alls. Faktiskt.

Jag, som så många andra utgår från mig själv i de flesta fall och när det gäller människors äventyrslust och jakten på sitt livs själsresa så har jag varit väldigt hård. Jag har inte förstått varför man är så innerligt bestämd om att man behöver ge sig av, helst så långt bort som möjligt för att finna sig själv. (Eller vad det nu är man söker.) Jag tänker då "Du är HÄR, varför måste du BORT för att komma till insikt med dig själv när du har allt som jag kan tänka mig krävs rätt utanför dörren."

Jag har gett detta mycket tid och jag har tänkt stenhårt på det hela och jag har kommit fram till att jag ska sluta döma. Alla har sina tillvägagångssätt och jag ska väl egentligen bara hålla käften och låta fölk göra vad fan dom vill.

Efter att ha grubblat på detta så ska jag också försöka lära mig att sluta vara så hård mot mig själv. Jag har skakat på huvudet och skrattat åt mig själv bakom min egen rygg när jag lyssnar på folks enorma drömmar om främmande land. Jag förstår det inte. Jag sitter ju då utan behovet av att ge mig iväg. Jag är som tryggast i mitt hem med mina saker, med tillgång till allt jag behöver med den människor jag vill omges av. Jag blir besviken på mig själv. Och jag anser mig själv vara så oerhört feg.

Tro mig.

Jag önskar att jag var en person med äventyrslust och mod.

Men jag är nog inte tillräckligt trygg i mig själv för att kunna kasta mig ut i en okänd värld.

Jag kollar hellre på Discovery med min skål popcorn i min varma trygga säng. Jag väljer mina drömmar om ett svenssonliv i en röd stuga i skogen med en häst, lite höns, ett par får, ett gäng ungar och mitt livs kärlek. Det är DÅ jag hittar mig själv. Och fram tills dess så får ni gärna dela med er av era stora drömmar om att resa och se allt och lite till utanför landets gränser. Jag ska då sitta tyst och lyssna på allt ni har att berätta. Jag har slutat fnissa åt era själsresor för jag inser ju nu att vi har stora drömmar allihop, det är bara så att de skiljer sig och tillvägagångssätten att uppnå dem är väldigt olika.

PUSS!

Everyday Superwoman

Dagens nyheter talar om att bristen på sjuksköterskor resulterar i att cancersjuka barn får resa till andra
sjukhus för att få behandling, i värsta fall har de även blivit hemskickade.
Jag måste få säga att det är saker som dessa som får mig att vilja bita i det sura äpplet och ta tag i det där
med studier. Sköterskorna vill ha högre löner och det är förståeligt, men just nu struntar jag i lönen (lätt för
mig att säga). Om jag kan göra skillnad och vara en liten lösning på problem som dessa så är jag villig att
göra nästan vad som helst. I detta fall ta tag i något jag skjutit upp i ren rädsla.

Måste i samma veva få nämna att jag inatt fick äran att ha Superwoman i min närvaro. Jag minns inte hur
drömmen utspelade sig men jag har ett minne av mina tankar. "Där är hon ju, Superwoman". Det bästa av
allt var att inga specifika hjältedåd uträttades, hon var bara där. Den tryggheten det ingav omslöt mig när jag
vaknade och jag insåg nu vad det har att säga om mina tankegångar och inre önskningar.
Utifrån det har jag nu på morgonkvisten bestämt mig för att jag från och med idag ska bli min alldeles egna
Superwoman. Jag tänker inte gå och skaffa mig superkrafter så som Super Social Skills eller The Power to
Never be Anxious. Men fram till jag bestämmer mig för att börja studera och bli en sån där underbar ängel
utan vingar ska jag se till att berömma mig själv. Vill tro att det då blir lättare för mig att ta tag i saker som studier.

Jag bestämmer mig idag för att inte vara en
superkvinna för andras skull, utan för min
egen. Om det så "endast" gäller att överleva
dagen.

Update

Nu har jag inte uppdaterat någon om något. Inte ens mig själv.
Jag är oerhört osugen på att uttrycka mig i ord om något som helst. Både det onda och det goda.
MEN jag har massvis med bilder som jag kan dela med mig av. Och här kommer de i oordning och hela kalaset!

Vi gick en tur i höstskogen

Fick gofödelsedagsfika och en ny telefon från min kära käresta

Och på dagen min fick jag de här fina från Askild. Bortskämd blir jag

En hel hög med pysseldagar har jag tagit mig tid till

I brist på annat råkar jag motionera

Konstig konst

Har styrt upp  halloweenkostymen som blev ett helt projekt. På lördag smäller det

Fick tre av mina favoritmänniskor på besök. Lyllos

Finkarln efter jobbintervju. Håll tummar!

Hade finaste galejet med finaste människorna. 

Bästaste dageneftermaten!

Och så har jag dessutom satt igång med träningen på riktigt igen

Tjoffploff sa det

VINKELIVINK!

I hjärtat mitt ryms allt och lite till, men...

Något har fattats.

Jag har saknat den där extra boosten så länge nu.

Jag fick mängder av det var dag när jag bodde med Min Mimmi. (Jag tackar mina gudar för henne.)
Men som sagt. Något har fattats mig. Och idag fann jag det!

MIN Girl Power...

Den där uppmuntrande sparken rätt i själen som avslutas med en kyss på pannan och en klapp på ryggen.

Jag har haft Frida Kahlo som har legat i bakhuvudet och gjort sig påmind efter min period i gymnasiet då jag läste allt som fanns att läsa om henne och betraktade allt hon skapat. Hon har liksom funnits där och nu i det sista så har jag inte kunnat släppa henne. Idag fann jag mina hjärtebilder som hon målat och även de där citaten som får mig att gråta. Man är liksom inte ensam när man väl omfamnat henne. Så idag tackar jag min galna kusin som ledde mig till henne än en gång. För den där galna kusinen har tjatat hål i huvudet på mig idag och denne har fått mig att känna mig som skräp. Men det resulterade ju i en härlig dimma av härliga ting.

Så tyst nu din lille sate. Nu är hjärtat fullt och du ska få dig en

portion av allt det fina du också!

 "…one of history's grand divas…a tequila-slamming, dirty joke-telling smoker..."

Ska nu unna mig den där cigaretten och ta mig det där badet
som skall få rena både kropp och själ.

Flärdfull och ljuvlig

Har en sån där dag då jag inte har något som helst att bidra med till omvärlden.
Inte till mig själv heller för den delen. Jag är varken glad eller ledsen, mätt eller hungrig, kall eller varm.
Jag bara är.
Fick hem ett paket med piercingsmycken som jag beställde för si så där tusen år sedan.
Men nu kom det.
10 olika smycken för 200:-
Sikket kap. Allt förutom en töjning passade. Piercingfactory är alltså väldigt bra.

Nu kan jag känna mig lite fin igen.
Det passar mig bra det där med piercingar eftersom jag ogillar att ha övriga smycken på mig.
Pynt är pent.

Väntar även på att få hem min halloweenkostym. Spännandeeeeee.
Borde beställa hem oftare för satan så skoj det.
(Blev lite äcklad av mitt egna uttalande där men jag gillar att handla och köpa och shoppa. Så ere bara.)

En sån där härlig höstdag

Puss!

Godmorgon

Halsen värker lite sådär härligt. Bara för att göra sig påmind.
Kaffet värmer och ute är det riktiga ruskiga höstvädret i full fart.

Mornarna är det absolut bästa jag vet.

Vid det här laget så är är det nog många som vet det.
Men att få krypa upp i soffan med en god kopp i den där
morgonrocken som jag tagit över efter bror för tusen år sedan
och lyssna på fin musik och sjunka in i dagens sinnesstämmning är
oerhört skönt.

Mornarna är alltid bra. Alltid. Det är först när jag måste möta
dagen som det kan bli lite tuffare. Tuffare var det igår.
Och utan musik som kunde avleda tankarna på bussresan till
jobbet kunde ha resulterat i något obra. Men jag letade fram
radion på telefonen och där spelades "I want to break free"
och då var dagens humör i topp på två sekunder.
Ja. I sällsynta fall kan det faktiskt vara så lätt.
Så med ett leende på läpparna vandrade jag in på jobbet där
jag gjorde en insats som jag själv är stolt över. Jag har hört
att man borde klappa sig själv på axeln ibland. Så jag får
faktiskt skryta lite. Sen att jag har kolleger som inte går av för
hackor är värt att nämna då de gör det lätt för mig att möta en
dag som försöker bråka med mig
Men hösten hörrni. Den är som den där vännen med
temperament som ingen annan. Den där vännen som har
precis allt att erbjuda och som inte skäms över att dela med
sig. Varma färger som värmer när vinden viner och sol som
värmer när de vackra färgerna bleknar.
Och de som snackar om vårförälskelser har aldrig varit
nyförälskad på hösten. Jag får allt det bästa på en gång.
Inte konstigt jag känner mig förvirrad och inte vet vart jag ska göra av mig själv.
Allt det fina överraskar mig och jag blir överruplad av det.
På ett sånt där bra sätt måste understrykas.

Ondöig tanke om

Startar min morgon med att se Schulman Show.
Brukar vara oerhört underhållande, men det är inte ofta det dyker upp så mycket nytt.
Men den här gången var Fredrik Eklund på besök. Den där stjärnmäklaren i NY.
Jag har låtit hela den personen gå mig förbi och det lilla jag hört har ju inte varit helt härligt alltid.
Det som fastnat är incidenten med Malou von Sivers där han av någon anledning helt
plötsligt börjar att pratar engelska och det är ju skrattretande löjligt (och att han är föredetta porrskådis).

Hur som haver. Det jag inte visste var att den här Fredrik Eklund är bror till Sigge Eklund som
är en av mina absoluta favoriter. Nu när jag tänker efter så är det kanske inte helt förvånande efter
att ha sett det här avsnittet av Schulman Show.

Den där Sigge, han har fastnat tack vare Alex och Sigges podcast där han vid flera gånger
personifiera den galna kusinen (ni vet den där inre rösten jag nämnt förut).
Han säger alltså det man bara tänker men inte alltid vågar säga, eller det där man säger
som man bara borde tänka.

Ja. 
Två väldigt olika personer men som tydligen är av samma krot och korn.
Jag har inte mycket att säga om det egentligen. Men det faschinerade mig.
Ja. Punkt.

Million dollar poop NY.