Härlighet och ilska.

För att vara en morgon följt av en natt i en lååång rad av nätter då jag inte sover så är jag väldigt harmonisk.
Sitter med en kopp kaffe och jordgubbar och det har jag karln att tacka för.
Han ska vara borta hela dagen ända till sent på grund av jobbkalas så han har köpt tokgoda jordgubbar och
choklad! Massa choklad.Jag känner mig alltför väl här och jag bad honom ta med sig lite till jobbet annars
kommer ALLT vara slut. Jag har noll självkontroll. Men han gömde det här hemma istället.
Så risken är ju att jag kommer springa runt och leta efter den. Jag är som en unge. Tragiskt men sant.
Hur som helst. 
Jag har en bra morgon och det går inte av för hackor.

Sitter dock med en irritation som är helt enorm.

Jag har för några veckor sedan sökt om ledighet till bebis kommer och permissionen som det så
fint heter här startar redan 8/8. Inte länge kvar nu.
Far samt mor får en period på 10 veckor var som jag ska understryka efter ny regering sjönk från 14 till 10.
Det var något vi inte visste så vi beslutade oss för att då ta 4 veckor från den gemensamma perioden till
Johan så han får 14 veckor så tar jag de resterande.
Men nu ska ni får höra.
Eftersom den gemensamma perioden automatiskt går till mor så måste hon först ansöka om att få skjuta
upp det hon vill att far ska ha av dem och sen måste far ansöka om att få dem. Som om inte det var nog så
måste här också visas en dokumentation på att mor har en giltig orsak till att inte ta de veckorna själv.
Alltså ett arbete eller annan godkänd förklaring.

Så hur gör man då? När man som mor sitter sjukskriven och utan arbete strax innan bebis kommer.
När man till pappaledigheten skall tas ut vill börja söka jobb eller faktiskt inte är sjukskriven längre.
Det enda är väl att jag stressar med att få ett jobb under mammaledigheten för att ha korrekt dokumentation
färdig tills det är dags (vilket helt klart är ett alternativ). Men jag vet ju ingenting just nu och blir helt
stressad av allt det här. Jag vill ju bara att vår lilla dotter ska få mer tid med sin far. Så mycket för
jämställdheten liksom. Nej fyfan hörrni.
Kan tänka mig att vi inte är de enda som sliter med att få ordning på det här och jag kan absolut tänka mig
att det sitter föräldrar som tillslut bara ger upp på grund av alla de struliga åtgärderna som måste tas vilket
resulterar i att mor bara tar allt av den gemensamma perioden.

Varför gör dom det så oerhört svårt för oss? Är det verkligen så konstigt att far vill vara hemma så mycket
som möjligt? Inte nog med att inkomsten ska behöva styra ens beslut...
När man ska få bebis så har man inte mycket ork över till annat. Man vill på ett enkelt vis få det ordnat för
sig så bra som möjligt och så sitter dom och bestämmer annat.
Tusen frågor och inga svar. Tack för den.

Nog om detta. Vi får pengar och det är väl det viktigaste. Antar jag. Jävla skit.

Från en sak till en helt annan. Jag råkade shoppa lite igår.
Jag gick in på Nille som hade tokrea och köpte lite fint att pryda hemmet med.

Vimpeln klär spjälsängen och det där spjälsängsskyddet jag sytt.

Hästen passar köket.

Klockan tickar i fönstret som om den aldrig gjort annat.

Men. Här sitter jag nu med en kopp kaffe, jordgubbar och podcasts.
Har inga planer idag annat än att möjligtvis plocka och tvätta lite.
Känner för pyssel så det kanske blir något härligt.

Är sååååå glad att jag började handla till bebis tidigt.
Hade aldrig orkat sitta med en lång lista nu och behöva pricka av allt.
Det mesta är liksom klart och nu kan jag tvätta det sista av kläder, vika och
plocka ner i garderoben. Känns liksom galet att det snart är en bebis här som ska ha
de där kläderna som hänger på tork. Underbart.
Men här har ni ett av mina finaste köp. En bebiskorg att ställa bredvid sängen.
Sovrummet är litet och spjälsäng får inte plats och amning kommer att fylla dagar
och nätter så hur bra är det inte att ha den här ståendes nedanför sängen?
350:- och den var min.
Perfekt!
Nu är det i stort sett bara ett myggnät och en aminngskudde jag behöver
så har någon något av det liggandes. Hojta!