Hundratusenmiljoner

saker pågår runt omkring mig, men jag har valt att prioritera det absolut viktigast.
Mig själv.
Nya skor har jag unnat mig, och en fin klänning på rean.
Alltid fint att se bättre ut än man känner sig.

Och där står hon.

På språng.

Mellan illusion och verklighet.

Sinnevärlden gnager.

Fräter hål på luftslotten.

Utopi.

Strålande jul

Jag har i många år funderat på varför just jag firar jul. Den där traditionsenliga, typiskt svenska julen med julgran, tända ljus, blinkande lyktor och inte minst jultomten. Jag vet att de traditioner man i min familj i alla år har haft bland annat är en anpassning efter kristendomens gamla anor.

Men vi är ju inte kristna.

De traditioner som vi i regel har här i Sverige och som vi år efter år håller med järngrepp nära våra hjärtan är traditioner som ursprungligen kommer från en tid vi inte vet mycket om.
Jag vet att mina morföräldrar firade jul som en kristen högtid av en anledning. De växte upp i ett kristet samhälle med traditioner som betydde något för dem på grund av den uppfostran de fått och samfundet de levde i. Men det kristna samhället har sakta men säkert suddats ut.

Den jul jag firar är ett hopplock. Det är helt enkelt det bästa av det mesta men jag har i alla år sagt samma sak; att vara med familjen är det viktigaste.
Det jag nu funderar över är, varför firar vi jul egentligen?

Hedendomen, också kallad icke kristen tro har firat vintersolståndet i över 2000 år. Det är den tid på året då ljuset återkommer, och det är flera av de traditioner vi har idag som är hämtat just därifrån.

Halmet som då beströdde hedningarnas golv har nu tagit form av olika prydnader och havrekärven vi sätter ut till fåglarna var från en början till Odens häst. Oden som den svartaste natten på året hade intagit sin form som Jolner inför jakten på mörkret.

De traditioner vi har och de symboler som idag intar våra hem i slutet av var år är något som kan igenkännas från den fornnordiska julen lika väl som från den kristna julen. Men det är de kristna sederna som vi lättast identifierar.

Enligt den kristna tron pågår jul från och med julaftonskväll 24 december till och med Tjugondedag Knut 13 januari. De fyra adventsveckorna före är i dagens moderniserade och kapitalistiska samhälle endast en förberedelseperiod inför julafton, men i kyrkan var advent en traditionellt förberedande period av fasta i väntan på firandet av Jesu födelse.

Så var julen slut.
Mellandagsrean är över, granen har börjat att barra.
Det är dags att packa ner Jesusbarnet i sin krubba tillsammans med tomtar och glitter.

Vad säger allt detta om det moderna samhället?
Vi firar jul som en vana. Vi väljer våra traditioner och ”ritualer” så som det faller oss in.

Som ett gott exempel på detta så härstammar jultomten från Sankt Nikolaus som var en barmhärtig helgonförklarad biskop, detta är inte något vi berättar för barnen som troget väntar honom år efter år. Historien om julbocken som har sitt ursprung i asatron är en helt annan, även den skapligt okänd.

Trots denna förvirring och brist på kunskap så vill tacka Hedendomen för denna fantastiskt ljusa högtid i vintermörkret och jag vill tacka Kristendomen för de lediga dagar vi får, julen är en vacker högtid att tillägna familjen.

Tjolahopp!

Egentligen vill jag skriva ett argt inlägg om hur vi dödliga tvingas att anpassa oss efter de lagar och regler övermänniskorna sätter.
Allt för att forma det samhälle vi idag lever i.
Jag vill argt påpeka att vi är äckligt anpassningsbara och att vi tyvärr, tyst och stilla infinner oss i det som egentligen inte är värdigt.


Men det gör jag inte.
Idag ska vi vara glada...

...och det är vi!

Vinter?

Förstår inte vart dagarna tar vägen.
Det blir mörkt innan det har blivit ljust och våra blommor dör av bristen på solljus i lägenheten.
Växtnäring och kärlek skall de överösas med hela vintern så kanske de klarar att överleva till solen återvänder.

Principer, acceptans och tolerans.

Man eftersträvar att följa sina principer. Det är ett nederlag för de flesta individer att bortse från dem, men det är vanligt att behöva göra det.
Det hela grundar sig i att man måste välja att både se och stå ut med verkligheten, acceptera den.

Tolerans återspeglar inre styrka, likaså acceptans.
Ibland tvingas man att bortse från sina principer för att kunna tolerera andras brister och acceptera varandras olikheter.
Detta anser jag dock vara en aning motsägelsefullt.
Att infinna sig i en situation där man får svälja sin stolthet och därmed skjuta sina principer åt sidan är enligt min mening att bekräfta sin egen svaghet.

Men att sudda ut sina gamla riktlinjer för att rita dit nya innebär inte i alla fall att dina normer försvinner helt. Det innebär endast att du tillåter dig själv att kanske tolerera och acceptera nya tankesätt och tillvägagångssätt, gå runt problemet och se det hela från en annan vinkel.

Varenda avvikelse du ser hos en annan människa innebär endast att det är en differens från det du anser vara rätt (eller fel). Det innebär inte att det i realiteten är något utav det.

Det är skrämmande att se saker för det de verkligen är.

Anpassning är dagens nyckelord.

(Sen vill jag bara säga att detta inte rör allt i alla fall. Utan vissa saker i vissa fall.)

inspirationen är döende

Morgonstund

Kaffet är färdigt och Mimmis ägg puttrar på spisen.
Ännu en dag med sol och det gör mig glad i själen.


Hoppas att alla har insett att kokos är den ultimata doften att ha på sin bodylotion.
Bara så att ni vet sådär.

Livet i stora drag

Sitter och lyssnar på Florance + The Machine
Har alltid tyckt att hon är fantastisk, musiken är inte riktigt Stina men hon...
Efter att ha sett henne sjunga live så blev det hela en aning bättre.
Vilken kvinna!
Henne skulle man både se ut som och låta som. Mycket annat skulle man inte behöva.

När jag såg hennes fina hår så ångrade jag att jag idag färgade mitt blont än en gång.
Var en millimeter från att göra något drastiskt och bli sådär farligt röd igen, men jag är för första gången för feg.
Tror min utveckling som person börjar gå åt helt fel håll.
Jag färgade min tova i en aning gulare nyans istället. Dit men inte längre.

Saker och ting rullar på.

När jag har krafter och kan sluta äta smärtstillande så ska jag ta tag i allt.
Pengar har jag dock fortfarande inte fått.
NAV sviker mig och jag får tjata tills det blöder ur deras öron. GE MIG MINA PENGAR!

Glasögonen är ännu på vift.
Jag kommer antagligen inte ha råd att köpa ny förrän nästa år någon gång.
Vilket innebär att den där summan på 3 000 var helt och hållet bortkastad.
Tänk, jag hade kunnat köpa mat. Men nu... kan jag inte det. Well.

Gosi

Höstdag

Stjärnfall

De som har känt mig en längre period vet att jag räds allt som pågår runt omkring vår atmosfär.
Det där som man egentligen inte vet så mycket om men som man kan, om man har tur få erfara, det är alltså det som skrämmer mig mest här i världen.

Jag är alltså inte ett dugg intresserad av att varken se eller höra något som helst om rymden och universum.
Det som sker utanför vår atmosfär får pågå utan min vetskap.

När jag var barn var min rädsla för saker och ting så kraftig att jag inte kunde stå ut med att flygplan flög ovanför mig, eller att vinden tog tag i träden lite extra mycket när det var dåligt väder. Även raketer var i mina ögon livsfarliga så nyårsafton var en mardröm för lilla Stina.
Jag var då livrädd för allt som pågick ovanför markyta.

Den rädslan har dock avtagit med åren men åskan är något som skrämmer mig fantastiskt mycket än i dag.

Igår beskådade jag något som tog mig med storm.
Det var av skräckblandad förtjusning jag iakttog det mest intensiva stjärnfallet någonsin.
Jag vet att det inte alls var länge sedan det pågick ett sånt där meteorregn som jag har hört ska vara så populära. Sådana dagar håller jag mig inne för att inte riskera bli träffad i huvudet av något rymdskrot.

Men det jag såg igår... Mitt hjärta stannade och jag var i ett par sekunder övertygad om att det var ute med oss.

Om jag inte får höra talas om någon som såg det jag såg så har det alltså inte hänt.
Jag kanske sov. Klockan var ju ändå 03.00 så det är ju mycket möjligt att jag inbillade mig.
Önskar bara att jag hade fått dela det där ögonblicket med någon, så jag fick bekräftat för mig att det inträffade och att det inte var så farligt som det såg ut.

Vägskäl

Hösten gör avtryck på min hud.
Sommarsolen har bränt mig fläckvis och när färgen bleknar och texturen på huden blir fnasig och torr så ser jag lika gammal ut som jag känner mig.

Vill börja sola igen. För det första så får jag ljus och värme och för det andra så vet jag att det förebygger eksem. Vilket är rätt bra.
Men som jag innan talat om så är jag inte rikast på denna jord och dessutom så har jag ett konstverk på min bakdel som jag helst inte vill bleka.

Nej jag får njuta av den kalla höstsolen på balkongen. Det är i alla fall gratis.

Det är inte så jävla noga.

Jag letade fram min allra finaste vinterjacka.
Den där fina gröna som jag fick av mamma för många år sedan.
Jag var säker på att jag hade blivit lite för rund om formerna för att få igen den, men nejdå.
Inga problem där inte.
Förutom att en knapp saknades och då satte pysselandan in och jag letade fram en gammal väska som har samma sorts knappar, stora blanka.

Jag är inte så pedantisk när jag pysslar och syr. Sömmarna blir ojämna och knutarna blir nästan oknutna, men det gör inte så mycket när jag väl sitter där, det ger mig ett resultat som oftast funkar och så länge sömmarna inte är synliga så är det ju faktiskt inte så noga.

Men jag vet inte, det var kanske morfar som planterade en liten pedant långt där inne, för när jag sedan är färdig och ser att det vackra gröna sammetsinnertyget har vikt och veckat sig tack vare mitt inte så noggranna arbete (detta gäller alltså bara en knapp) så blir jag arg och kastar nålen så den försvinner någonstans i sängen.

This is The End

Abramis Brama - Svart

Att sluta röka, sluta dricka och sluta äta kött cirka ungefär samtidigt är nog inte det härligaste beslut jag tagit. Jag klarar det nästan, cigaretterna är "fysiskt" tyngst men det som tär på sinne och själ är det där med alkoholen. (missförstå mig rätt). Jag vill inget annat än att träffa mina fina men det är fantastiskt svårt att bege sig ut. Med den där alkoholkulturen vi faktiskt har så är det ju så att det är vid intag av alkohol man vanligtvis träffar sina vänner, och dricker man inte så kan det verka en anings skrämmande. Jag måste bara vänja mig vid tanken att inte dricka. Och när jag gjort det så kan jag ge mig ut i djungeln mer skärpt än någon annan. Jag ska inte heller låta bli att nämna att det är på grund av ekonomin jag slutar, när jag känner för en öl och när jag känner att jag kan lägga pengar på det så ska jag unna mig en. Och tusan så jag ska njuta!

Jag har nu gått hemma i fem veckor. Det innebär att jag i fem veckor har haft alla mina vakna timmar att ägna mig åt att betrakta mig själv och min omgivning. Eftersom ryggen har hindrat mig från att bege mig ut i världen så har min omgivning alltså varit mitt hem. Dessa veckor har jag kunnat finna alla repor i golvet, alla fläckar på skåpluckorna och jag har inte bara gjort en rannsakan av lägenheten utan också mig själv. Jäklar vad jag har slitit för att putsa väck fläckar och repor!

Blue Valentine

Två underbara från filmen jag bara älskar

Höstsol och pyssel

(behöver rengöra linsen.)

Snart Oktober

En röd höstsol värmde mig idag.
Nu vill jag bara gosa ner mig i min nya säng.

Pickplock

Att ta en genomgång i min garderob är som att shoppa.
Hittade idag en klänning som jag köpte på myrorna för 20:- som jag och mamma sydde om.

Dricker morgonkaffet i sängen.
Saknar Hackås idag.

Jag skriver listor.
Block fulla med text som inte säger någon annan någonting medan det säger mig allt.
Mellan raderna kan jag andas.

Bitter höstsol och ett par fjärilar.

Lille kattepus

Höstmys

Oensamhet

Gokaffe med skummad vaniljmjölk

När man inte har bättre för sig

En fartfylld dag men fick ro i själen efter lunchtid någon gång.
Bakar bröd istället för att gå och lägga mig.
Det bästa är att jag blev lycklig över att brödet blev fint men bryr mig inte om att det smakar toffel.

En kväll då allt är

Fina mamma

Sandnes

Idag vaknade jag i ett kallt rum och jag fick smaken av Sandnes.

Saknar mitt iskalla rum i kollektivet med iskalla människor.

Saknar den krispiga hösten och hela känslan av Sandnes.

Där var jag bara jag och ingen inom 2 mil visste vem jag var.

One of Those Nights

Som en Söndag

Själsdödande dag.

Grått och trist, vi fick inte ens regn.

Laleh sjunger för mig och jag sitter och ojar mig över en ond rygg.

Jag har inga pengar på kontot så den här dagen får flyta förbi obemärkt.

Obra

Nu ska jag berätta en sak för er.
Laddaren till min kamera är borta och jag är arg på mig själv.
Nu är jag inne i ett fotorus och känner att jag behöver den där kameran.
Men nej.

Bitter blir man.

Jag är rätt bitter i allmänhet men nu är jag bitter på mig själv.
Bra jobbat svinstina.
Om du ska vara så klantig att du glömmer såpass viktiga ting i skogen så får du bara skylla dig själv.
Åh

Hej hopp

Från och med nu ska jag sluta underskatta min egen intelligens.