Hundratusenmiljoner

saker pågår runt omkring mig, men jag har valt att prioritera det absolut viktigast.
Mig själv.
Nya skor har jag unnat mig, och en fin klänning på rean.
Alltid fint att se bättre ut än man känner sig.

Och där står hon.

På språng.

Mellan illusion och verklighet.

Sinnevärlden gnager.

Fräter hål på luftslotten.

Utopi.

Strålande jul

Jag har i många år funderat på varför just jag firar jul. Den där traditionsenliga, typiskt svenska julen med julgran, tända ljus, blinkande lyktor och inte minst jultomten. Jag vet att de traditioner man i min familj i alla år har haft bland annat är en anpassning efter kristendomens gamla anor.

Men vi är ju inte kristna.

De traditioner som vi i regel har här i Sverige och som vi år efter år håller med järngrepp nära våra hjärtan är traditioner som ursprungligen kommer från en tid vi inte vet mycket om.
Jag vet att mina morföräldrar firade jul som en kristen högtid av en anledning. De växte upp i ett kristet samhälle med traditioner som betydde något för dem på grund av den uppfostran de fått och samfundet de levde i. Men det kristna samhället har sakta men säkert suddats ut.

Den jul jag firar är ett hopplock. Det är helt enkelt det bästa av det mesta men jag har i alla år sagt samma sak; att vara med familjen är det viktigaste.
Det jag nu funderar över är, varför firar vi jul egentligen?

Hedendomen, också kallad icke kristen tro har firat vintersolståndet i över 2000 år. Det är den tid på året då ljuset återkommer, och det är flera av de traditioner vi har idag som är hämtat just därifrån.

Halmet som då beströdde hedningarnas golv har nu tagit form av olika prydnader och havrekärven vi sätter ut till fåglarna var från en början till Odens häst. Oden som den svartaste natten på året hade intagit sin form som Jolner inför jakten på mörkret.

De traditioner vi har och de symboler som idag intar våra hem i slutet av var år är något som kan igenkännas från den fornnordiska julen lika väl som från den kristna julen. Men det är de kristna sederna som vi lättast identifierar.

Enligt den kristna tron pågår jul från och med julaftonskväll 24 december till och med Tjugondedag Knut 13 januari. De fyra adventsveckorna före är i dagens moderniserade och kapitalistiska samhälle endast en förberedelseperiod inför julafton, men i kyrkan var advent en traditionellt förberedande period av fasta i väntan på firandet av Jesu födelse.

Så var julen slut.
Mellandagsrean är över, granen har börjat att barra.
Det är dags att packa ner Jesusbarnet i sin krubba tillsammans med tomtar och glitter.

Vad säger allt detta om det moderna samhället?
Vi firar jul som en vana. Vi väljer våra traditioner och ”ritualer” så som det faller oss in.

Som ett gott exempel på detta så härstammar jultomten från Sankt Nikolaus som var en barmhärtig helgonförklarad biskop, detta är inte något vi berättar för barnen som troget väntar honom år efter år. Historien om julbocken som har sitt ursprung i asatron är en helt annan, även den skapligt okänd.

Trots denna förvirring och brist på kunskap så vill tacka Hedendomen för denna fantastiskt ljusa högtid i vintermörkret och jag vill tacka Kristendomen för de lediga dagar vi får, julen är en vacker högtid att tillägna familjen.

Tjolahopp!

Egentligen vill jag skriva ett argt inlägg om hur vi dödliga tvingas att anpassa oss efter de lagar och regler övermänniskorna sätter.
Allt för att forma det samhälle vi idag lever i.
Jag vill argt påpeka att vi är äckligt anpassningsbara och att vi tyvärr, tyst och stilla infinner oss i det som egentligen inte är värdigt.


Men det gör jag inte.
Idag ska vi vara glada...

...och det är vi!

Vinter?

Förstår inte vart dagarna tar vägen.
Det blir mörkt innan det har blivit ljust och våra blommor dör av bristen på solljus i lägenheten.
Växtnäring och kärlek skall de överösas med hela vintern så kanske de klarar att överleva till solen återvänder.

Principer, acceptans och tolerans.

Man eftersträvar att följa sina principer. Det är ett nederlag för de flesta individer att bortse från dem, men det är vanligt att behöva göra det.
Det hela grundar sig i att man måste välja att både se och stå ut med verkligheten, acceptera den.

Tolerans återspeglar inre styrka, likaså acceptans.
Ibland tvingas man att bortse från sina principer för att kunna tolerera andras brister och acceptera varandras olikheter.
Detta anser jag dock vara en aning motsägelsefullt.
Att infinna sig i en situation där man får svälja sin stolthet och därmed skjuta sina principer åt sidan är enligt min mening att bekräfta sin egen svaghet.

Men att sudda ut sina gamla riktlinjer för att rita dit nya innebär inte i alla fall att dina normer försvinner helt. Det innebär endast att du tillåter dig själv att kanske tolerera och acceptera nya tankesätt och tillvägagångssätt, gå runt problemet och se det hela från en annan vinkel.

Varenda avvikelse du ser hos en annan människa innebär endast att det är en differens från det du anser vara rätt (eller fel). Det innebär inte att det i realiteten är något utav det.

Det är skrämmande att se saker för det de verkligen är.

Anpassning är dagens nyckelord.

(Sen vill jag bara säga att detta inte rör allt i alla fall. Utan vissa saker i vissa fall.)

inspirationen är döende

Morgonstund

Kaffet är färdigt och Mimmis ägg puttrar på spisen.
Ännu en dag med sol och det gör mig glad i själen.


Hoppas att alla har insett att kokos är den ultimata doften att ha på sin bodylotion.
Bara så att ni vet sådär.

Livet i stora drag

Sitter och lyssnar på Florance + The Machine
Har alltid tyckt att hon är fantastisk, musiken är inte riktigt Stina men hon...
Efter att ha sett henne sjunga live så blev det hela en aning bättre.
Vilken kvinna!
Henne skulle man både se ut som och låta som. Mycket annat skulle man inte behöva.

När jag såg hennes fina hår så ångrade jag att jag idag färgade mitt blont än en gång.
Var en millimeter från att göra något drastiskt och bli sådär farligt röd igen, men jag är för första gången för feg.
Tror min utveckling som person börjar gå åt helt fel håll.
Jag färgade min tova i en aning gulare nyans istället. Dit men inte längre.

Saker och ting rullar på.

När jag har krafter och kan sluta äta smärtstillande så ska jag ta tag i allt.
Pengar har jag dock fortfarande inte fått.
NAV sviker mig och jag får tjata tills det blöder ur deras öron. GE MIG MINA PENGAR!

Glasögonen är ännu på vift.
Jag kommer antagligen inte ha råd att köpa ny förrän nästa år någon gång.
Vilket innebär att den där summan på 3 000 var helt och hållet bortkastad.
Tänk, jag hade kunnat köpa mat. Men nu... kan jag inte det. Well.