Sjukdom och fjärilar.

Har som jag sagt förr varit lite sjuk på lite olika vis sedan jag började jobba.
Inget konstigt med det. Men magen har bråkat av och till i två veckor och lördagen spenderades
på badrumsgolvet där jag sov och kräktes om vartannat.
Det har liksom inte lugnat ner sig än och jag är så trött att jag gråter lite och framförallt
när jag inte kan gå till jobbet där jag vet att jag behövs.
Jag ska äta snäll mat och sova idag.

Nästa vecka ska jag till läkaren för att kolla upp om det kanske är en bakterie som bråkar.
Min mage är löjligt känslig och det kan dessutom vara katarren som inte ger sig.
Men det finns det medicin för!

Helgens medicin blev klappar och film.
På söndagen lyckades vi ta oss ut i den läkande solen där vi sakta lunkade till Botaniska, zoologiska och geologiska.
Zoologiska var en mardröm då de stackars uppstoppade djuren gav mig ett sådant obehag att tårarna rann.
Som sagt. En fobi försvinner och en annan uppstår.
Men jag gömde mig i en trygg famn och efter att ha låtit oss fascineras av fjärilar, stenar, kristaller och fräcka
dinosaurier så åt vi en underbar burgare på Dattera. Och efter att ha ätit dåligt i hundra år så var en ordentlig
måltid det bästa någonsin. Trots att magen kanske blev lite skrämd, stackarn.
Det är just det faktum att kroppen är så fram och tillbaks som gör mig utmattad.
Antingen så är man sjuk, eller så är man frisk. Punkt slut!

Men, en sjuk helg behöver inte vara en dålig helg.

Nu ska jag tappa upp ett bad där jag ska låta mig själv koppla av och så ska jag tala om för magen att det är nog nu.

Papiljotter och galenskap

Jag har slitit mig loss från sjukdomarna som anföll utan förvarning.
Kroppen är lite ur gängorna men så får det vara. Det reder sig nog snart.
Barnens bakterier ska inte bita på mig i fortsättningen.
Rastlösheten var oerhört intensiv så de dagar jag var hemma såg jag till att få ordning på saker och ting.
Organisera, fixa och dona. Min favoritsysselsättning.
Till helgen fick jag finbesök och då föll liksom allt på plats igen.

Nu har min hjärna ställt in sig på tidiga mornar så jag vaknar helt av mig själv innan klockan ringer.
Jag kokar mitt kaffe och äter min gröt och väntar på att solen skall stiga över hustaken.

Mornarna är nog det bästa jag vet.

Ikväll skall jag lägga håret, baka och mysa. Ser redan fram emot det.

Känner att det måste bli ordning på mina kvällsrutiner eftersom jag har börjat att somna vid åttatiden.

Så. Papiljotter bakning och dans är det som jag skall ägna mig åt de kommande eftermiddagarna och kvällarna. 

Hur gött är inte det liksom?!

Ååååh ja... Jag måste även få berätta att när jag här om dagen pratade med mamma i telefon på
t-banan så klev det ombord ett gäng med kontrollanter.

- Nu åker jag fast i kontroll, jag ringer dig snart.

Legitimation var ingenting jag hade så jag fick kliva in på ett bakrum och stå där och skämmas som en hund
tillsammans med en annan ledsen unge.
Jag har aldrig känt mig så skyldig i hela mitt liv.
Så jag ska betala boten med glatt humör och tala om för mamma att jag har lärt mig en läxa.

Belåtenhet

Jag är nästan lite tom på ord.

Jag har gått in i del 2/2 av 2013 med en tillfredsställelse utan dess like. Hösten.

Jag var så färdig med sommaren. Den där underbara sommaren.

Jag var ilsken i starten. Besviken över att saker och ting inte skulle bli som jag ville.

Men det visade sig bli helt fantastiskt trots det.

Det finns inte så mycket jag för tillfället vill understryka annat än att det är fint att

få ha börjat jobba på riktigt igen. Att trivas med vardagen. Är det möjligt?

Jag skall strax ge mig ut i 14 grader, sol och krispig luft.

Jag skall låta vackra tankar värma mig inifrån.

(lyckades nu vända upp och ner på min frukt och yoghurttallrik över datorn. tack och hej!)

Pusselbitar

I torsdags morse vaknade jag strax innan klockan ringde.
Hade sovit väldigt lite men var pigg och så fantastiskt redo för dagen.

"Idag är första dagen på resten av mitt otroligt underbara, fantastiska, spännande och makalösa liv."

Dagen visade sig bli underbar.

Jag är så trött på den där gråa Stinan som helt och hållet kan ta över mig ibland.

Men sedan cirka två veckor tillbaks har jag nästan inte sett glimten av henne.

Med vissa undantag förstås.

Men bitarna faller på plats en efter en.

Jag startar varje dag med att bestämma mig för att just den HÄR dagen ska bli den bästa dagen
någonsin och jag skall forma den utefter de förutsättningar och möjligheter som ges.

Idag har regnet piskat och åskan dånat, så jag har pysslat och njutit av ensamheten med

tända ljus och god musik. Allt detta med ett enormt leende på läpparna och en längan

som får fjärilarna i magen att förlora förståndet. Tokfjärilar!

Hur som haver.

Jag ska fortsätta den här kreativa dagen med att teckna och laga en välbehövlig måltid.

Vill även visa upp mitt ommöblerade rum som är mer trivsamt än någonsin.

Jag tackar fortfarande min alldeles egna gud för att jag fick bosätta mig här.

En ny en.