Att vara lycklig är för mig ett begrepp och möjligtvis ett påfund för att klara av att väga plus mot minus.
Ordet i sig innebär att man samlar de föreställningar man har av sitt liv som man anser vara positiva för
stunden.
De måste infinna sig inom tidsgränserna som skiljer då från nu.
Man grupperar dessa händelser, känslor och situationer och tar beslutet att lägga de i förgrunden av allt man
omringas av och omringar.
När man anser sig själv vara lycklig så lyckas man bortse från det som möjligtvis har en negativ inverkan,
eftersom livet sällan är totalt fritt från bekymmer, eller så låtsas man.
Att låtsas jämför jag, som råkar vara en av de mest pessimistiska människor på denna jord, med att ljuga.
Man försöker få andra och i många fall sig själv att tro på denna osanning som man så innerligt önskar var
sann.
Men även jag vet att man gör detta för sitt eget bästa. Att vara olycklig och missnöjd med
sin livssituation och även visa det utåt är självklart inte bättre än att försöka bortse från att man är just det och
istället välja att utge sig för att vara själaglad.
I mina ögon är de människor som förmår sig att ge sken av lycka och glädje vara det, lyckliga.
Även om de låtsas eller ej.
För de kan ju något jag i de flesta fall inte klarar av.
De kan ta ett steg tillbaks och betrakta sitt liv och allt vad det innebär och se att plus väger upp minus.
Även om dessa plus är färre än man kanske önskar.
Det negativa är i slutändan rätt obetydligt och ovärt att lägga sin tid på.
Tiden är dyrbar så varför inte bara bestämma sig för att göra det bästa av situationen även om det då och då
kan se mörkt ut?
Nu är jag kanske inte rätt person att uttrycka mig om detta.
Ja, jag är bitter.
Men jag är också medveten om vad som är tok och vad som kan göras åt det, kanske tack vara just det
faktum att jag är en förgrämd liten människa.
Jag måste bara lära mig att vara bitter av rätt anledningar och göra så som så många andra;
Låtsas att jag är totalt sorgfri för de ögonblick som det behövs istället för att hänga upp mig på sådant som
drar ner mig.
Med det här menar jag självklart inte att världen är fri från ärligt lyckliga och nöjda människor, jag menar bara
att livet inte alltid är så lätt. Men vi kan väl förhoppningsvis lära av varandra.
