välkommenvinter

 
Ett par decimeter snö innebär att jag föredrar att sitta
hopkrupen i soffan och ser på dålig TV än att ta mig ut.
Ibland känner jag dock hur hjärnan skriker efter syre och då är det bara att
linda in sig i sitt varmaste och bege sig ut tillsammans med en galen hund.

Föne börjar redan efter en vecka göra mig fruktansvärt rastlös.
Borde bara säga till mig själv att det är okej att ha tråkigt eftersom
saker och ting snart kickar igång igen och då blir det inte mycket
tid över till rastlöshet. 

Om det blir en tidigare avfärd härifrån eller ej visar sig.
Men nästa vecka ska min fina arm bli ännu finare och då tar jag
mitt pick och pack och beger mig till Västerås!

Gullego

 

Att finna sig själv

Detta är något jag grubblat på länge, något som fascinerar mig oerhört mycket.

Att resa utomlands är helt klart något de flesta vill göra och många gör det också.

Folk reser till andra sidan jordklotet på sin själsresa och när de återvänder har de "funnit sig själv".

Det är en fin tanke. Men att finna sig själv på andra sidan jordklotet... Säger inte det ganska mycket?

Jag är helt med på att det är underbart att resa bort till värmen att uppleva andra kulturer och

komma ifrån det man kan utantill. Men nu har det blivit något man ska göra.

Man ska resa. Långt bort! Och där ska man komma till insikt med livet och återvända

som en ny och förbättrad människa.

Jag fann mig själv i Oslo jag.

Det var vad som krävdes för mig.

Och visst var det också att ta avstånd och bryta sig loss från det jag hade innan.
Men istället för att göra av med pengar har jag tjänat in en del och jag är evigt tacksam

för allt jag fått uppleva. Gott som ont.

Nej, jag klandrar inte de som ger sig av på en sån där själsresa. Absolut inte.

Men jag är bara fascinerad över att en resa förväntas göra så mycket.
Världen har precis allt att erbjuda och jag unnar alla det.
Men jag tror att man riskerar att förvandla vardagen till något grått och trist.

Sista morgonkaffet i Palatset

Jag har nu flyttat från Oslo.
Mellanlandar hos mor i Föne och det är mitt sätt att läka själen lite.

Föne får vara mitt Indien.

Många har frågat varför jag flyttar och det finns så många svar på det att jag faktiskt inte vet

vart jag ska börja.
Men för ögonblicket så räcker det med att jag säger att jag saknade Sverige.

Sverige som är så lagom. Och lagom, det är ju bäst! (?)

 

På väg uppåt

Morgonstund

Välkommen till Ljusdal.
På Albins Leksaker kan du köpa billiga cigaretter.

✌

Jag har än en gång omfamnat mina slagord. Min slogan så att säga.
Skamlös men rättfärdig.
Vad jag vill ha sagt med det är just det där med att inte vara rädd och känna
behovet av att gå på tå men att man ändå kan klappa och hålla om lite om så behövs.
(Jag klappar mothårs.)

_________________________________

Jag ska nu duscha av mig dagens tyngd och sminka över min sjukdom och ge mig ut
i Osloregnet för absolut sista gången.
Jag ska avnjuta musik tillsammans med syster och hennes käring.
Den här konserten har jag väntat på sedan jag var femton så det blir
utmärkt för att fira min kommande avresa.

Har även inhandlat en oerhört angenäm klänning.
Har nu fyra stycken i samma modell men olika material och mönster.
Mina favoriter.
Och att jag hittat alla för knappa hundralappen bevisar att hela världen har värdelös smak.

♫ 

Den mentala fåfängan.

Ytliga ting kan gå så otroligt djupt.

Det kan ta så hårt när det utåt sett ser ut att sakna betydelse.

När banala ting bär på ett mysterium som verkar vara osynliga för omvärlden

men som uppenbarar sig för mig, det är då de blir gedigna och värdefulla.

Det är utsökta detaljer som gör mitt liv så pass intensivt och vitalt som det faktiskt är.

Jag bär på hemligheter som jag endast delar med moderjord och om inte det får mig att

känna mig speciell och lyckligt lottad så vet jag inte vad som kan göra det.

______________________

Intensiteten är grundläggande för mig. Det balanserar mig och gör det lättare för mig

att hantera saker och ting som vanligtvis skulle kunna dra ner mig.

(Det räcker med att läsa tidningen).

Om man förstår vad jag menar så har man fått erfara det.

Är man oklar över mina ords betydelse så har man inte gjort det (än).

Men jag anser att det är otroligt viktigt att var och en tolkar livet och omvärlden

på sitt sätt och utifrån sig själv, men i det här fallet så handlar det om att se saker ingen annan ser.

Det där guldglimmande som jag så ofta pratar om.

När man ser det i detaljer man omringas av så klarar man förhoppningsvis att

lägga sådan vikt och glädje i det att det får sinnesstämningen så pass balanserad

att man kan erkänna sig själv som en lycklig individ.

Dagen min

 Idag var det alltså 23 år sedan jag kläcktes.
Det är fint att jag har vuxit och blivit stark, klok och fager under de åren men
23 år är en onödig ålder. Just därför ska det bli mitt bästa år.
Jag ska bli ännu starkare, ännu klokare och ännu fagrare.

I lördags var vi ute och åt. Jag och ett par av mina favvisar.
Det var gudomligt gott och vi fick energipåfyll för att sedan ta oss till
en konsert med Smoke Mohawk.
Jag fick mig en liten feberattack mitt i "publikhavet" men jag bet ihop
och njöt av musiken inifrån min bubbla.

Nu ska jag svälja mitt kaffe och ta mig ut på landet.
Underbara landet och underbara barn.
Idag är jag nöjd med livet mitt. 

Krispig

Tror jag har gått och blivit vuxen.
Jag har slutat gny och gråta och snora trots att jag faktiskt är sjukast i hela världen.
Jag biter ihop och är människa trots att det tar emot.
Men det är ju faktiskt så att det är mycket som faller på plats just nu.
Och att arbeta och vara lycklig i själen är underbart härligt.
Ett par veckor till får jag njuta av livet.
Sen står jag där igen. Men den här gången vet jag att jag klarar det.

Nu skall jag ta på mig min varmaste kofta och gosa in mig i min tjockaste halsduk, ta på mig
de skönaste skorna och traska iväg till tåget.
Har alltid påstått att det där med årstider inte varit något för mig eftersom jag tror mig ha föredragit att vara inne
året om. Men när hösten är så här vacker så finns det inte mycket som slår det.

Och vad gäller rökningen så har jag klarat mig utan (bortsett från två små undantag) i 6 dagar.

Ska slänga upp receptet på de här galna pannkakorna vid ett annat tillfälle.

Att sluta röka.

Jag har som många vet varit sjukskriven i ett år.
Ryggen svek mig och jag har fått arbeta hårt för att komma dit jag är idag.
Under min tid hemma har jag inte varit sjuk en enda gång.
Ingen magsjuka eller förkylning. Ingenting.

Kanske beror det på att mitt immunförsvar hade hunnit arbeta upp sig under min tid som
"barnehageassistent" eller så beror det på att jag faktiiskt inte har träffat så mycket folk
som har kunnat smitta mig.

_________________________

En av mina favoritsysselsättningar under det här året har varit att sitta uppkrupen i en fåtölj ute
på balkongen, dricka en god kopp kaffe och ta en cigarett och betrakta de underliga grannarna.
Det har blivit min form av meditation och det har resulterat i att jag har rökt en hel del...
Nu bestämde jag mig för att sluta och jag har lyckats få till det rätt bra.
En cigarett på fyra dagar.
Det är helt fruktansvärt och igår kände jag hur kliet i halsen smög sig på.
Nu vaknade jag alltså 05.30 eftersom jag äntligen ska få jobba. MEN!
Jag är förkyld som ett litet as.

Vad händer?
Varför sviker min kropp mig så här.
Jag har hört att många blir "sjuka" när de slutar att röka.
Men det här är känns ju fruktansvärt onödigt.

Jag tror helt enkelt att det här med att sluta röka inte är någonting för mig.

Rutin

Jag vaknar alltid mitt i en dröm. Det som väcker mig kan vara en unge nere på gatan som skriker i
ovilja att åka till dagis eller Mimmi som är uppe och skramlar ihop sin frukost.

Jag har slutat dra mig i sängen, går istället direkt till köket och sätter på en stor kanna kaffe.
Sedan går jag på toaletten. Vi har för tillfället ingen fungerande lampa där så jag får tända ljus.
Att uträtta sina behov i en fladdrande ljuslåga är rätt behagligt faktiskt. När jag är färdig hälsar jag
rådisarna godmorgon och när jag hör hur kaffet brummar på lite extra i köket så vet jag att det är snart är färdigt.
Jag ställer mig med min kopp i högsta hugg och väntar på att de sista dropparna skall ansluta sig till havet av svart guld.
Åh! Det där kaffet...


Jag tar med mig koppen in i sovrummet.
Ställer den på nattduksbordet och kryper upp i sängen med datorn i knäet.
Nu skall det läsas bloggar!
Jag läser alla i samma ordning var dag. Det är viktigt. Tar de mest döfödda först och avslutar med de
kreativa och färgglada. Det är så jag gör och det är det som får mig att vakna. Jag vaknar alltså alltid
innan solen går upp, trots att jag inte har någon tid att passa. Min kropp är inställd på det och det är
ett stilla uppvaknande som jag unnar mig själv var dag.

Idag läste jag en blogg som jag vanligtvis inte brukar läsa och jag fann då det HÄR inlägget.
Min hatkärlek gentemot bröderna Schulman är ett välkänt faktum.
Dom fascinerar mig på både gott och ont. Men det där var bra.

Det verkar inte bli jobb för min del idag men jag får hitta på något annat trevligt, det har jag blivit bra på.
I vilket fall som helst...
Godmorgon!

Dans och död

Jag trodde att ensamheten skulle gnaga hål på mig igår men så blev det inte.
Det är dom där kvällarna som bara blir som blir värda i slutändan.
Jag fick gå på världens bästa spelning med underbara Death By Unga Bunga
som bjöd på en härlig show. Och inte var jag ensam heller.

Nu ska jag gräva ner mig i ensamheten ett tag. Samla krafter skall jag göra.
Sen på´t igen!

Fick förresten en underlig allergisk reaktion igår.
På grund av vad vet jag icke. Men mina läppar var helt enorma.
Alltid är det något...

gotta love it

Asgårds (och mina) hemligheter

Föreställ er ett litet torg i  en jämtländsk småby.

Det är mörkt, snön täcker gatorna och den krispiga luften framkallar en stämning som nästan går att ta på.

Tiden tycks nästan ha stannat.

Det är oerhört kallt och folk tultar fram i tjocka kläder.

Ljuslyktor och marschaller lyser upp de nedtrampade gångarna i snön och en utav dem leder till en

tipi som välkomnar med en öppen eld.  När man hukar sig in så möts man av en grupp människor

som sitter samlade kring brasan på renfällar och granris. Man får en kopp varm glögg att värma sina

stelfrusna fingrar kring.

Uppmärksamheten är riktad mot en kvinna som sitter insvept i en pläd.

Atmosfären är spänd och det enda som hörs är de rykande andetagen.

Kvinnan som ser ut att sitta på tusen hemligheter börjar med dov stämma att berätta historier om

nordiska gudar och dess mysterium och hon släppte då in oss i en värld som var skrämmande men

ack så fascinerande.

Jag kan inte sätta ord på hur lycklig jag är som då och då under min uppväxt fått sitta hopkrupen,

ivrig och förväntansfull och ta del av Lena Stiessels otroliga berättelser.

Tack vare dessa fina tillfällen så väcktes ett intresse för nordiska gudar och allt där ikring.

______________________________________

Jag såg den lite halvt hjärndöda filmen "The Avengers" och där dök Tor upp.

Tor och Loke.

Jag vet inte vad jag ska säga om hur dom lagt upp historien kring dem och hur de sedan blev

skildrade, men jag är glad att det inte längre endast är intressant med oskärpta superhjältar.

Mitt sug efter de där underbara fablerna väcktes åter igen till liv och jag skall nu ge filmen "Thor"

en chans. Jag ska se vad dom har förvandlat honom till och är det inget att ha så har jag i alla fall

spenderat nästan två timmar till att betrakta en mycket fager karl.

Jag måste även få understryka att Lena inte bara fascinerade mig utan att hon också var expert på att
skrämma livet ur mig.

Jag fick böcker av henne. Och dessa böcker var nog inte att leka med.

Nordiska gudasagor och svenska folksägner satte igång min fantasi, som då blev så vild att den

inte gick att tämja. (På både gott och ont).

korta dagar

Det spelar ingen roll i vilket tillstånd jag vaknar.
När jag tar på mig skorna och går ut i ett glödande Oslo
blir saker och ting som inte är så
vackra väldigt guldglimmande de också.
Att vara tung i sinnet hör hösten till.
Ett försök att gräva sig ur det kräver mycket.
Men skulle det vara så att man lyckas
så är det mödan värt.
Se det som är värt att se och skit i resten.