Smuts och skam

Jag är så otroligt trött på att känna skam. Skam inför de saker jag bär i min ryggsäck. Ryggsäcken är tung.
Och det faktum att jag släpar på sådant som kanske inte alla släpar på gör mig lite extra trött och sliten.
Jag har tidigare kämpat så otroligt hårt för att dölja de där sakerna som skiljer mig från mängden men det
resulterade i ett välmående som sakta krackelerade och gick i tusen bitar.
Vilket jag inte var medveten om då.
När jag sedan fick nog och "kom ut" som den där Stinan jag faktiskt är så fick jag ta mina smällar och det
har jag fått leva med. Men nu, när jag många år senare står här och ser tillbaks på det där så blir jag så jävla
stolt över mig själv! Jag bet ihop tills käkarna knakade och tänderna gnisslade men det kommer
sluta bra. Jag kommer få mitt lyckliga slut jag också. Bara jag lär mig att sluta skuldbelägga mig för jordens
undergång och barnens svält i tredje världen.

Allt det där extra bagaget är ju det som definierar mig. Bra som dåligt.
Och att skämmas över sig själv är ungefär det mest destruktiva man kan göra.

Jag ska sträcka på mig lite extra hädanefter!

Nu har jag gått från att inte kunna sova någonting till att sova hela dagarna och nu till att försova mig.
Något händer med min kropp och jag tror mig se ljus i tunneln.
Jag hivar i mig en kopp kaffe, lyssnar på skånsk electropop och ser på solen som sakta stiger.
Dags att klä på sig och ta tag i den här dagen också!

Drömde massa spännande saker.
Vad drömde du?

Glöm inte att andas

• Vakna inte mitt i natten och tänk på allt du har att oroa dig över.

• Gå inte hemifrån på morgonen utan att ha uträttat den viktigaste av alla viktiga morgonrutiner.

• Lägg inte energi på människor som inte ger något tillbaks.

• Drick inte mer kaffe än vatten under en dag.

• Lämna inte frysdörren öppen.

• Ät inte tusen kilo vitlök innan du ska möta han/hon den där nya kärleken.

• Ät inte godis efter att du borstat tänderna.

• Säg inte ja när du egentligen menar nej.

• Kyss inga grodor, hitta prinsen med en gång istället.

• Glöm inte att ta på dig skorna när du ska gå ut.

• Var inte rädd för att misslyckas.

• Var inte rädd för att lyckas.

Titt ut!

Jag har varit i en annan värld ett tag.
På både gott och ont.
Jag har låtit mig dras med och livet sprang iväg med mig.
Jag har dock sett till att ha någe så när kontroll.
En del äventyr i Landet Lagom har jag hunnit med när jag orkat och så har jag tagit tag i det där som
ska leda till något gott.

I morse tog jag en promenad i skogen för att andas höstluft.
Jag blev helt slut på fem minuter men efter att ha fått upp flåset efter att ha slingrat mig fram bland träd
och klivit över luriga rötter så var det så otroligt härligt.
Jag har helt missat det som skett utanför min värld. Men jag ska ta ikapp det minsann.
Jag ska ta ikapp det när min kropp har fått sova nog och när hjärnan pausar i kaoset.

Vi begav oss ut på äventyr

Vi hamnade i svampskogen

Fick träffa käre bror för första gången på alltför länge

Höstiga promenader

En mängd med tysta och stilla mornar har jag haft. Underbart

Joråsåatteh!

Tro, hopp & besvikelse

Jag vet inte vem jag ska vara förbannad på.
Är det en specifik individ som har haft tankarna på annat håll eller är det rätt och slätt
systemet som felar något otroligt?

Jag var en del av det där systemet.
Jag ingick i det och var en "väl fungerande" brukare av det väl fungerande konstruktionen.
Jag  var snarare förvånad över att det flöt på som det skulle utan någon kamp överhuvudtaget.

Trodde jag ja.

Efter att en gång ha lämnat det för att sedan försöka slunga mig in i det igen så satte de käppar i mina
sköra hjul och jag står nu handfallen och undrar vad som krävs för att de ska ta en på allvar.
Jag står där jag stod för två år sedan och nu försöker de lura i mig simpla lösningar.
Men det ska de lyckas inte med.
Varför ser det inte sakerna för vad de är?
Kaos.
Att jag lyckats skaffa en handfull med oerhört hjälpsamma och vackra själar är min räddning.
Utan dem hade jag raserat.

Jag får väl vara arg?

Det du tillåter, det fortsätter.

Man får ont i kroppen och ögonen tål inte ens dagens ljus. Och maten... 

Den glömmer man bort att äta.

Man gräver ner sig allt djupare bland kuddar och täcken.

Försvinner i de världar man satt på play när man samtidigt pausat sin egna.

Skärmen är dammig och ljudet är lågt.

Bilar och röster från gatan förvandlas till myror i kroppen.
...

Men så känner man energin sakta komma tillbaks. Man lyckas röra på

sig mer än bara stegen till toaletten. Illamåendet har lagt sig och gardinerna dras bort för att släppa in solen.
Den där solen som får fjärilarna i kroppen att vakna till liv. Man tar sig ut och andas in den krispiga luften.
Det har hunnit bli höst och folk och fölk börjar klä sig i mer än ett lager för att hålla värmen.

Hösten. Den underbara hösten.
Den är här nu och den om något får mig att vilja sparka alla små bakterier i röven för att jag inte ska missa en enda dag av den.

Jag ska hur som helst till läkaren idag som ska få sticka mig i armen och tala om för
mig vad som är tok och vad som får min kropp att välkomna alla dessa sjukdomar.
Jag börjar känna hur det rosslar till i halsen vid varje andetag.

Men jag ska skratta och mysa bort det!

Jag satte mig efter många om och men på bussen till Göteborg och där mötte jag ett flertal av mina

människor som gör hjärtat lyckligt och magen varm! 

Det läkte mig nog lite extra och nu är jag tillbaks på jobbet igen!