Ja herregud.

Så fort jag låter mig slukas av Pattis värld så sköljer inspirationen över mig
och helt plötsligt spelar jag åter igen på mitt piano
jag fyller mina dukar med färg och skriver ord jag trodde hade lämnat mig.

Boken jag köpte idag kan vara det bästa köp jag någonsin gjort och jag har låtit den trösta mig idag.

I feel as fragile as I once was
I think Im broken

Out of order.

Who knows what awaits us.
Who knows what will be.

Is there any reson to know when you expect the worst?

The worst might as well be an endning of it all
But now I see it for what it is

I can see the beauty of it all

The ending I actually expected

The fine line
To be or not to be
Is worse then an happy ending.

Hej och min hå

På lördag beger sig Mimmi till Stavanger och det innebär att jag kommer vara ensam här fram till tisdag då jag brummar mot skogarna.

Det är mycket med ensamheten i storstaden som gör mig nervös.
Mycket mer nervös än när jag är mitt ute i ingenstans.
Men jag ska väl lära mig det någon gång och nu passar ju bra.

Uff. Det är mycket med Hackåsvistelsen som gör mig stressad.

Jag stressar upp mig för att faktiskt anlända så pass sent som jag kommer göra och eftersom sista bussen går 18.30 så blir det ett stort problem, första går 07.15 dagen efter.
Förhoppningsvis får jag skjuts av min fina vän men det är inte 100.

Det största problemet är helt klart att mataffären har klappat igen.
Så jag kommer sitta där dagen efter jag kommit fram, utan mat.
Får väl gå dom där milen för att storhandla, eller lyxa till det lite och ta cykeln!
(känner sig någon underbar hackåsbo manad att hjälpa mig, hojta till!)

Sen har vi ju råttfällorna också, men dom vill jag inte tänka på.
Jag kommer dessutom varken ha telefon eller internet på tre veckor.

Välkommen till Jämtland!

Hoven Droven - Köttpolska

__________________________________________________

Trösttröst

Television - See No Evil

What I want

I want now

and it's a whole lot more

than 'anyhow'

Dålig nyhet.

Big surpirse.
Jag blir hemma min sista arbetsvecka.
Det finns inget i hela världen som ger mig så dåligt samvete.

Jag fick dock ett fint pepptalk av en
bra människa som alltid säger rätt
saker.
Det behövdes.

Sen är det ju faktiskt också som så att
alla har fått för sig att lämna mig och
mitt Oslo.

Jag söker alltså en ny sambo till januari och jag hoppas verkligen att jag finner någon som kan stå ut med underbara lilla mig.

För vem?

Ryggen är bättre.
Men med tanke på storleken på min bakdel så har en sådan simpel sak som att gå varit fruktansvärt påtagligt.
Jag bestämde mig trots det att ta mig en liten promenad i kvällssolen.
Jag gick inte långt alls, bara ner till kyrkan.

Jag satte mig på trappen ner mot parken och tog mig en välförtjänt cigarett.
Efter ett par minuter ser jag en tilltufsad man vandra sakta mot mig där jag satt högst upp.
Han stannar upp vid första trappsteget och ser upp.
Solen var bakom mig, lika så kyrkan.
Han knäppte händerna och bad en stilla bön och gick sedan sakta därifrån.

Det var något med det ögonblicket som för mig var gudomligt. Kanske mer för mig än för honom.

Just i detta nu sitter jag på balkongen. Barnens högljudda lek blandas med Solomon Burkes vackra stämma och en fin känsla infinner sig i min kropp.
Imorgon har jag min sista dag som sjukskriven och bra är väl det eftersom jag har min sista vecka på mitt fina jobb.
Snart bär det av mot skogarna och underbara dagar väntar.

Dagens

Ritchie Valens - Oh Donna

Dagarna gör mig förvirrade.
Dom har så bråttom.

Den här veckan har varit så fantastiskt tråkig att jag faktiskt tycker synd om mig själv.
Men det till trots så har jag varit mer stressad än någonsin.
Småsaker som vanligtvis inte har någon betydelse har slitit mig i stycken.

Igår var det midsommar och det var det ju ingen som hade talat om för mig.
Fick slänga ihop dagen med ett kör och det blev ju bra.
Fick vinka av min älskade vän Herr Hagman som har fått för sig att lämna mig för ett annat land. Skitsverige.

Jag fick en fin middag lagad av en härlig herre och det hela avslutades med att vi mötte upp min fina syster och hennes fina vän på Mono och tog ett par öl.
Jag stretchade av och till, vilket är det bästa jag vet nu för tiden.

Jag har tagit hand om mig själv så duktigt så jag unnade mig en liten utekväll med fint sällskap. Jag behövde den.

Nu skall jag ta tag i dagen. Gå och handla potatis, gräddfil, gräslök och allt som hör till.
Nu skall här firas! Det är bara 3.5orna som saknas.

I could paint a picture with a pen
But a song will only scratch the skin


And there are still places I haven't been
Because I know what's in there is already in there

Sommarens intåg

Igår fann jag min plats. Som inte var i solen.
Jag har gått hemma sedan i tisdags och gått.
Stackars rygg. Stackars mig.

Jag har nu bokat biljetter till Hackås, där jag skall spendera hela sommaren i Stuguliden.
Jag ska dansa naken på ängarna. Leka indian med eller utan min älskade månsyster.
Jag ska låta själen läka.

Finner inte ord för hur vackert det ska bli. Känslan som infinner sig i min kropp när jag tänker på det är... obeskrivbar. Ja.

Heart Full Of Soul

Min brist på inspiration kanske beror på att allt som sker omkring mig är så fruktansvärt färglöst. Det betyder inte att det är tråkigt. Svartvitt är också vackert.
Men eftersom jag vid flera tillfällen blivit beskriven som en färgglad person så känns saker och ting just nu en aning tokigt.

Jag ska tacka nej till vidare undersökningar av mitt hjärta eftersom de vid de två första tillfällena inte funnit något vajs. De ska inte få sin "tredje gången gillt". Jag avbryter dom där.

Jag har också som de flesta vid det här laget vet, sagt upp mig, vilket känns som en spark i baken och i ansiktet. Det är alltid lite läskigt att ta vuxna beslut.

Jag kommer dessutom (antagligen) bli osambo till hösten.
Min kvinna lämnar mig för att vidga sina vyer och jag klandrar henne inte.
Men jag står alltså ensam med en lägenhet värd alla pengar jag har varje månad och det är något som ger mig magknip.

Sen är det såklart en drös positiva och underbara saker som skett. Men de är inte alltid lika lätta att sätta ord på.

Sommar var det

Jag kan nog inte sätta ord på hur fin gårdagen var.
Jag fick en fruktansvärt dålig start men solens strålar och goda vänners sällskap gav mig en spark i röven. Ututut.
Jag gjorde något jag vanligtvis inte gör. Jag sa nej till öl och köpte mig ett par cider istället.
Att jag sedan fick ont i magen och blev lite dålig vill jag gärna skylla på sockerinnehållet, inget annat.

I morse vaknade jag vid 07.00.
Då var jag liksom färdig.
Efter två dagars hålligång hade jag väntat mig att min kära kropp skulle önska mer sömn, men icke!
Jag gick upp, bytte gardiner, diskade och lagade mat.
En tredje måltid på 8 dagar. Det är bra Stina.

Ont i tänderna har jag också.
Äh. Det är nog sockret.

Individuell lycka. Ett begrepp man faktiskt kan ta på.
Jag har alltid trott att frihet skulle göra mig lycklig (lycka är att vara fri).
Men någonstans på vägen så har jag insett att jag är bunden till både det ena och det andra, jag har klarat att accepterat det och även lärt mig att se det vackra i det.

Lycka.
Ja, det är individuellt men fan så fint.

Madness - Our House

"Life is a tragedy full of joy"