Vi började sakta men säkert återhämta oss från allt tok som varit.
Men så kom febern.
Hedvig har varit lite hostig en stund men i ett par dagar nu så har en liten feber kommit och gått.
Hon är i fantastiskt god form och det är ju helt underbart.
Tänk om en annan kunde vara så glad när man känner sig lite krasslig.
Jag har fått börja läka på riktigt.
Var hos min kiropraktor förra veckan där det konstaterades att foglossningen är där lika
mycket nu som när jag var gravid. Vilket jag känt.
Hade låsningar i höfterna... och ungefär överallt.
Mina stackars magmuskler har inte ens gått ihop än.
Kroppen har helt enkelt inte fått tid att läka och jag klandrar den inte.
På grund av bebins feber så har vi bara stannat hemma och gosat i flera dagar.
Helt underbart, men nu börjar jag bli lite rastlös så om min kropp tillåter och om febern
gett med sig så ska vi nog ta en liten tur ut idag.
Vi har i alla fall fått en fungerande tvättmaskin igen efter en vecka utan! Halleluja!
Från en sak till en annan.
Kroppen är som alla förstår vid det här laget inte vad den varit. Och jag har gillat läget.
Men något jag har svårare att komma över är det här med att tappa ALLT hår.
Har läst om det här mycket och jag var införstådd med att om jag ammar, så kommer antagligen
håret bland annat att ta lite stryk av det. Men jag ammar ju inte!
Jag har läst om olika teorier angående detta och vissa säger att i och med att man oftast har
extremt bra hårkvalité under graviditeten och inte tappar så mycket då så trillar allt som skulle
ha trillat av då i efterhand. (vet inte vad jag tror om det...)
En annan teori är att kroppen kämpar för att läka efter graviditet och förlossning och att
det då bara blir så. Håret liksom bortprioriteras. Hmmmm...
Tjoff sa det i alla fall. Jag fäller som en tok och håren går liksom av mitt på.
Jag tar alla tillskott jag ska ta men det hjälper inte det heller.
Så jag funderar starkt på att så småningom göra någonting åt det och sätta i hittepåhår.
Risken är väl att mitt hår tar stryk av det med...
Hej och hå så löjligt oviktiga bekymmer jag sitter med.
Och tur är väl det!
Nu ska jag gosa med en lycklig nyvaken bebi!
