Stora steg i ny riktining

Det har blivit lite tid över till att sätta sig ner och skriva.
Men nu kanske kanske blir det mer av det.
Johan är nu pappaledig och jag som har allt med mig själv att ta i tu med är sjukskriven.
Johan sa här om dagen "att rehabilitera sig själv är också ett arbete".
Och gissa om.

Jag har börjat träna.
Jag har börjat hos en ny psykolog och jag tar tag i saker och ting med en gång istället för att skjuta upp det.
Hurra!

Livet flyter alltså på.
Johan är ute på äventyr med Hedvig varje dag och jag sliter på med mitt.

Träningen är dock det som jag lägger mest tid på.
Underbart ju när man ser hur kroppen tar form nästan med en gång.
Den orkar mer än jag någonsin kunnat tro.
Jag längtar till nästa gympass när jag precis är färdig med ett.
Det är på träningen jag klarar av att lägga 100% fokus på mig själv utan att få ångest.

Men det här med att vara ifrån bebis är tufft. Riktigt tufft. Och jag tror inte att det någonsin
kommer att sluta vara det.
När vi ses efter ett par timmar kan jag liksom bara sitta och lukta på henne hur länge som helst.
Underbara unge!

Om ni är intresserade av att läsa så får ni gärna lämna någon form av respons för jag vill inte skriva
om ingen läser. Kan lova att det kommer bli oftare och väl utfört om så är fallet.
Vinkelivink!

Instängda

Tänk. Idag skulle vi iväg och få träffa en ny människa att söka vägledning och hjälp från.
En ny person som kan se saker och ting utifrån och som har möjlighet att visa mig hur det egentligen ligger till. Kanske.
Oerhört läskigt. Men oerhört härligt.
Men snön håller oss inne. Vi tar oss inte ut och iväg så vi fick skjuta på det.
Hedvig sover igen. Vaknar tidigt och alltid efter min första kopp  kaffe vill hon sova igen. Då får jag en stunds tystnad och ensamhet.
Älskar och hatar det. Hinner ju sakna henne.
Vi ska alltså  bara kura inne idag.  Njuta av mys och närhet. Älskart!

Sömn

Det där superviktiga fenomenet som avgör hur mycket människa man har möjlighet att vara. Sömn har för mig alltid varit så otroligt skört. Har jag haft en gnutta stress kring mig så har sömnen blivit påverkad på en gång. Jag blir hudlös utan min sömn. Hudlös och ångestfylld.

När jag var gravid sa alla till mig att jag skulle "passa på att sova innan bebis kommer". Och jag blev helt förstörd. HUR ska man kunna sova när man nästan kväver sig själv till döds när man ligger ner. När man kissar varje halvtimme och när man har rastlösa ben som tvingar en upp. Nej. Det var det värsta dom kunde säga till mig. Och vad varken dom eller jag visste var att jag skulle  få en bebis som älskar att sova.

Innan jag säger mer så måste jag nämna att det går väldigt  upp och ner. Ingen dag är den andre lik. Men vi upptäckte fort att vi har en sovbebis. Första nätterna var omöjliga, som för alla nybakta mammor så var jag hög på livet och adrenalin. Jag sov ingenting. Ville spendera varrnda sekund med att titta på det lilla livet som anlänt. Första natten hemma var dock hemsk. Var så oerhört nojjig och  paranoid (med risk för att framstå som sinnessjuk så gömde jag klockan som tickade högt för att jag var rädd att bebis skulle andas i takt med den, eller något). Men Hedvig, hon sov.

Nu lägger vi henne runt åtta på  kvällen  med en flaska ersättning i magen och då kan hon sova upp til 7 timmar utan att vakna.

Sen vill  hon ha en flaska till runt 3 tiden (olika varje natt) och så sover hon till åtta då hon vill ha frukost och  leka en timme sen kan hon sova till 10. Alltså.  Den här bebisen älskar sin sömn. Och  även om hon en dag fått för lite av den så är hon  inte  alltför gnällig. Hon leker tills hon stupar de dagar hon är svårnattad. I vagnen kan hon oftast varva ner, men somnar gör hon mestadels påvägen hem från turen. Vilket resulterar  i att jag får gå en sväng extra eller sätta mig på innergården. Som jag kommer sakna sinnessjukt mycket när vi flyttat. Hon burkar även somna när vi är på väg ut, när jag klär på mig. Då är det bara  att vänta tills hon vaknat igen för att sedan ta en upptäcksfärd med en pigg bebis. Underbart ju!

Hon hade en period där hon vaknade massor under kvällen efter  nattning. Vi försökte allt. Lägga en annan tid, ge henne mat och tusen kilo kärlek. Men hon kunde vakna och skrika och vara näst intill otröstlig. Det var en period på någon vecka och vi blev i ärlighetens namn oroliga. Var det mardrömmar? Hur som helst. Det gick till vår lättnad över och nu har vi inte sett spåret av detta. Så skönt. Visst kan hon vakna, bland annat när hon tappar nappen. Men då ger hon en sitt underbara leende och vänder sig mot apan och somnar om. Fantastiska barn.

De senaste  nätterna har jag mått dåligt. Det  har sina  orsaker och det kommer snart att lugna ner sig. Men då har jag en fantastisk  man som tagit de nätterna för att  jag ska få sova  så mycket som möjligt.  Herregud. Vad skulle jag göra utan honom?

Nu sover fröken  efter att ha lurat upp mig tidigt så nu ska jag avnjuta en kopp kaffe  och en podcast. Ha en underbar fredag!

Vårdag/vår dag

Vi kom ut i solen. Känns så oerhört lyxigt att kunna bege sig ut utan att få så ont som jag haft innan. Kan förvisso få rätt ont på kvällen om jag varit igång mycket men det

är värt allt i hela världen att kunna gå runt och upptäcka saker tillsammans med Hedvig. Efter en lång promenad så kom syster och drack en kopp kaffe med oss. Det gillar vi! Har dessutom blivit expert på att slarva bort ungefär allt så fick idag köpa en ny keps till Hedvig. Så förbannat fin! 

Läste precis att vi kan diska våra flaskor till ersättningen i maskin. Vi har alltså stått och diskat dom för hand i 6 månader helt i onödan.

Ja well...

Alltför länge

Nu var det cirka tusen år sedan jag skrev något här och jag borde väl egentligen kunna ta mig tid då och då för visst kan det vara skönt att skriva av sig lite. Men energin har inte funnits. Inte ens lusten...

Sen har min dator blivit så fruktansvärt omöjlig att ha att göra med att jag liksom har gett upp.

Nu har jag i alla fall laddat ner en bloggapp på plattan men jag har på känn att allt kommer att se konstigt ut.

Hur som helst. Bebisen sover efter att ha fått en rejäl portion med gröt. Oj vad det har hänt mycket. 6 månader gammal är hon nu och hon är inte längre en liten bebis. En stor bebis är hon nu! Som kan sitta själv och som kommunicerar. Så häftgt! Vi är i full fart med flytt och på söndag får vi nyckel. Längtar så otroligt mycket. Längtar efter att lugnet ska få möjlighet att lägga sig. För det var länge sedan...

Solen skiner och jag ska försöka göra mig klar för att ge mig ut så fort Hedvig vaknat!

Sömnlösheten och den glada nyheten!

Hedvig har drabbats av "vägra sova"-syndromet.
Världen har ju så mycket att bjuda på. Varför riskera att missa det?!
Nu ska jag inte överdriva för de två senaste dagarna har hennes lurar på dagen varit längre än de
senaste två veckorna med tio minuter två gånger om dagen. Men idag verkar allt vara på tok för spännande igen.
Kan vara stämningen som råder här hemma.
För nu är jag drabbad av ett lyckorus.
På torsdag ska vi skriva kontrakt på vår nya lägenhet!

Efter femtioelva visningar fann vi den äntligen. Den där lägenheten som kändes hemma
direkt när man klev innanför dörren. Det där som vi varit på jakt efter. Även om det finns ett
par minus, så som ingen balkong, rätt omysig bakgård och tredje våningen utan hiss, så slår den andra
fina lägenheter med de önskemålen med hästlängder! Då är det ju bara meningen!
Området är otroligt. Även om det inte är Grünerløkka så är det inte alls långt därifrån och med
St. Hanshaugenparken som granne så är bakgården förlåten.
Tredje våningen utan hiss löste sig p¨så vis att det finns vagnplats inomhus så jag slipper
släpa vagn upp och ner för trapporna!

Alltså.
Ja.
Vad mer kan jag säga än att jag längtar till mitten av mars då det är dags att flytta.
Att få inreda en hel lägenhet ska bli fantastiskt roligt men jag måste försöka intala mig själv
att inte göra det samma dag som vi flyttar in, utan ge det lite tid. Stress ska inte få finnas på schemat
den här gången. Och att få inreda ett barnrum ska bli fantastiskt.

En annan sak som ska bli underbart är att få köpa en ny stor säng som hela familjen får plats i.
Och ny soffa.
Och nytt matbord.

Har en lång önskelista på Ikea men säng står absolut högst upp. Längre ner finns ett par bilder på det
jag önskar. Om någon med obegränsat med pengar får lust att köpa en present till mig.

Något annat jag måste påminna mig själv om är att den dagen jag får för mig att jag vill ha en
balkong, eller bo i en lägenhet som inte är tre våningar upp, så var vi faktiskt på visning i lägenheter
som hade de där sakerna på plussidan, men det spelade ingen roll. För den magkänslan det här
hemmet gav slår precis allting.

Den här sängen som vi faktiskt SKA köpa. 180 bred! Har funderingar kring om
man vill ha en madrass så den blir högre. Men då kanske man blir höjdrädd?

Hyllan som jag vill ha till Hedvigs rum. Funderade först på stringhylla
men tycker nog att den här är finare.

Och soffan! Den som vi faktiskt också ska köpa. Hur underbar är den inte?!

Matta till sovrum som jag vill ha likadan fast svart till vardagsrum.
Men det finns inte?

Jag har ett runt matbord sedan innan. Men det skall säljas och så
ska vi istället ha en matplats i köket. Då det är rätt litet behöver vi ett litet
matbord dit men så småningom ska vi köpa något större till vardagsrummet också.
För tänk, det har vi plats till!

Har varit osäker på vad jag vill ha för rumsbord. Vill nog ha med glasskiva men vet
inte hur aktuellt det är med barn i huset. Annars får det bli något sånt här liknande
men utan skivan. Vitt vill jag ha oavsett. Jag sölar ändå mer än Hedvig. Och kommer nog alltid göra.
Vi ska ha en svart matta i alla fall!

Sist men inte minst tvbänken. Älskar den här.
Vi bestämde med en gång att vi vill ha ett ljust vardagsrum och så blir det!

NU ska jag ge allt och försöka natta bebis.
Kanske äta lite frukost också.
Vinkelivink!