Det har blivit lite tid över till att sätta sig ner och skriva.
Men nu kanske kanske blir det mer av det.
Johan är nu pappaledig och jag som har allt med mig själv att ta i tu med är sjukskriven.
Johan sa här om dagen "att rehabilitera sig själv är också ett arbete".
Och gissa om.
Jag har börjat träna.
Jag har börjat hos en ny psykolog och jag tar tag i saker och ting med en gång istället för att skjuta upp det.
Hurra!
Livet flyter alltså på.
Johan är ute på äventyr med Hedvig varje dag och jag sliter på med mitt.
Träningen är dock det som jag lägger mest tid på.
Underbart ju när man ser hur kroppen tar form nästan med en gång.
Den orkar mer än jag någonsin kunnat tro.
Jag längtar till nästa gympass när jag precis är färdig med ett.
Det är på träningen jag klarar av att lägga 100% fokus på mig själv utan att få ångest.
Men det här med att vara ifrån bebis är tufft. Riktigt tufft. Och jag tror inte att det någonsin
kommer att sluta vara det.
När vi ses efter ett par timmar kan jag liksom bara sitta och lukta på henne hur länge som helst.
Underbara unge!
Om ni är intresserade av att läsa så får ni gärna lämna någon form av respons för jag vill inte skriva
om ingen läser. Kan lova att det kommer bli oftare och väl utfört om så är fallet.
Vinkelivink!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!