Update

Nu har jag inte uppdaterat någon om något. Inte ens mig själv.
Jag är oerhört osugen på att uttrycka mig i ord om något som helst. Både det onda och det goda.
MEN jag har massvis med bilder som jag kan dela med mig av. Och här kommer de i oordning och hela kalaset!

Vi gick en tur i höstskogen

Fick gofödelsedagsfika och en ny telefon från min kära käresta

Och på dagen min fick jag de här fina från Askild. Bortskämd blir jag

En hel hög med pysseldagar har jag tagit mig tid till

I brist på annat råkar jag motionera

Konstig konst

Har styrt upp  halloweenkostymen som blev ett helt projekt. På lördag smäller det

Fick tre av mina favoritmänniskor på besök. Lyllos

Finkarln efter jobbintervju. Håll tummar!

Hade finaste galejet med finaste människorna. 

Bästaste dageneftermaten!

Och så har jag dessutom satt igång med träningen på riktigt igen

Tjoffploff sa det

VINKELIVINK!

I hjärtat mitt ryms allt och lite till, men...

Något har fattats.

Jag har saknat den där extra boosten så länge nu.

Jag fick mängder av det var dag när jag bodde med Min Mimmi. (Jag tackar mina gudar för henne.)
Men som sagt. Något har fattats mig. Och idag fann jag det!

MIN Girl Power...

Den där uppmuntrande sparken rätt i själen som avslutas med en kyss på pannan och en klapp på ryggen.

Jag har haft Frida Kahlo som har legat i bakhuvudet och gjort sig påmind efter min period i gymnasiet då jag läste allt som fanns att läsa om henne och betraktade allt hon skapat. Hon har liksom funnits där och nu i det sista så har jag inte kunnat släppa henne. Idag fann jag mina hjärtebilder som hon målat och även de där citaten som får mig att gråta. Man är liksom inte ensam när man väl omfamnat henne. Så idag tackar jag min galna kusin som ledde mig till henne än en gång. För den där galna kusinen har tjatat hål i huvudet på mig idag och denne har fått mig att känna mig som skräp. Men det resulterade ju i en härlig dimma av härliga ting.

Så tyst nu din lille sate. Nu är hjärtat fullt och du ska få dig en

portion av allt det fina du också!

 "…one of history's grand divas…a tequila-slamming, dirty joke-telling smoker..."

Ska nu unna mig den där cigaretten och ta mig det där badet
som skall få rena både kropp och själ.

Flärdfull och ljuvlig

Har en sån där dag då jag inte har något som helst att bidra med till omvärlden.
Inte till mig själv heller för den delen. Jag är varken glad eller ledsen, mätt eller hungrig, kall eller varm.
Jag bara är.
Fick hem ett paket med piercingsmycken som jag beställde för si så där tusen år sedan.
Men nu kom det.
10 olika smycken för 200:-
Sikket kap. Allt förutom en töjning passade. Piercingfactory är alltså väldigt bra.

Nu kan jag känna mig lite fin igen.
Det passar mig bra det där med piercingar eftersom jag ogillar att ha övriga smycken på mig.
Pynt är pent.

Väntar även på att få hem min halloweenkostym. Spännandeeeeee.
Borde beställa hem oftare för satan så skoj det.
(Blev lite äcklad av mitt egna uttalande där men jag gillar att handla och köpa och shoppa. Så ere bara.)

En sån där härlig höstdag

Puss!

Godmorgon

Halsen värker lite sådär härligt. Bara för att göra sig påmind.
Kaffet värmer och ute är det riktiga ruskiga höstvädret i full fart.

Mornarna är det absolut bästa jag vet.

Vid det här laget så är är det nog många som vet det.
Men att få krypa upp i soffan med en god kopp i den där
morgonrocken som jag tagit över efter bror för tusen år sedan
och lyssna på fin musik och sjunka in i dagens sinnesstämmning är
oerhört skönt.

Mornarna är alltid bra. Alltid. Det är först när jag måste möta
dagen som det kan bli lite tuffare. Tuffare var det igår.
Och utan musik som kunde avleda tankarna på bussresan till
jobbet kunde ha resulterat i något obra. Men jag letade fram
radion på telefonen och där spelades "I want to break free"
och då var dagens humör i topp på två sekunder.
Ja. I sällsynta fall kan det faktiskt vara så lätt.
Så med ett leende på läpparna vandrade jag in på jobbet där
jag gjorde en insats som jag själv är stolt över. Jag har hört
att man borde klappa sig själv på axeln ibland. Så jag får
faktiskt skryta lite. Sen att jag har kolleger som inte går av för
hackor är värt att nämna då de gör det lätt för mig att möta en
dag som försöker bråka med mig
Men hösten hörrni. Den är som den där vännen med
temperament som ingen annan. Den där vännen som har
precis allt att erbjuda och som inte skäms över att dela med
sig. Varma färger som värmer när vinden viner och sol som
värmer när de vackra färgerna bleknar.
Och de som snackar om vårförälskelser har aldrig varit
nyförälskad på hösten. Jag får allt det bästa på en gång.
Inte konstigt jag känner mig förvirrad och inte vet vart jag ska göra av mig själv.
Allt det fina överraskar mig och jag blir överruplad av det.
På ett sånt där bra sätt måste understrykas.

Ondöig tanke om

Startar min morgon med att se Schulman Show.
Brukar vara oerhört underhållande, men det är inte ofta det dyker upp så mycket nytt.
Men den här gången var Fredrik Eklund på besök. Den där stjärnmäklaren i NY.
Jag har låtit hela den personen gå mig förbi och det lilla jag hört har ju inte varit helt härligt alltid.
Det som fastnat är incidenten med Malou von Sivers där han av någon anledning helt
plötsligt börjar att pratar engelska och det är ju skrattretande löjligt (och att han är föredetta porrskådis).

Hur som haver. Det jag inte visste var att den här Fredrik Eklund är bror till Sigge Eklund som
är en av mina absoluta favoriter. Nu när jag tänker efter så är det kanske inte helt förvånande efter
att ha sett det här avsnittet av Schulman Show.

Den där Sigge, han har fastnat tack vare Alex och Sigges podcast där han vid flera gånger
personifiera den galna kusinen (ni vet den där inre rösten jag nämnt förut).
Han säger alltså det man bara tänker men inte alltid vågar säga, eller det där man säger
som man bara borde tänka.

Ja. 
Två väldigt olika personer men som tydligen är av samma krot och korn.
Jag har inte mycket att säga om det egentligen. Men det faschinerade mig.
Ja. Punkt.

Million dollar poop NY.

Hösten och allt annat

Lyckades få till det ultimata kaffet. Vilken bra start på dagen.

Sov så där dåligt som jag har gjort av och till nu. Är nog orolig. Nervös.

Mycket som ligger och bubblar under ytan. Men det blir bra. Det är redan på väg och det känner jag!

Men jag lyckades igår med att förstöra min fina telefon.

Den första av den sorten blev till min stora förtvivlan stulen och när jag hade köpt en ny

för ännu en dyr peng så tappade jag den i toaletten. MEN den höll.

Det som hände igår var en förjäkla otur bara. Pang i golvet. Rätt på högra hörnet smällde den mot golvet

vilket resulterade i en sprucken och totalt nedsläckt skärm. I morse spökade den och sa åt mig att vakna

så lite liv finns i den. Men det går inte att använda den dessvärre. 

Köpte en liten söt Nokia som jag vill stampa hårt på. Vad ska man med en sådan liten sak till?

Kan knappt smsa på den och det säger JAG som har världshistoriens minsta händer.

Men... Den är rosa!

Önskar mig alltså en miljard pengar så jag kan köpa en ny, bra och fin telefon som jag slipper

få träningsvärk i fingern av. Och så vill jag kunna överraska mig själv med ett till konstverk att

pryda min kropp med eftersom min fantastiska tatuerare kommer till Oslo i slutet av månaden.

Kameran på telefonen kommer jag att sakna.

Hint hint Stina. Kanske dags att plocka fram den där fina som du försökt sälja men som ingen vill ha.

Något säger mig att den vill vara med mig.

Håret växer och frisyrer kan göras.
Ska efter en livstid med kort hår lära mig att pynta frisyren på riktigt!

Smygshoppade en söt kjol på rean.
Måste anpassa garderoben efter höfternas bredd...

Min fina herre som värmer hjärtat i höstkylan.

Nu ska jag försöka ta tag i det där med mat. Mat är viktigt har jag hört.
Så nu får ni se till att ha en underbar dag! Och som hjälp på vägen kan ni låta Ylvisbröderna sjunga för er.

Vink!

Låt oss tala om...

"Alltså det är så jävla hemskt att man ska

behöva gå runt i en vecka och känna JAG VILL

DÖ JAG VILL DÖ JAG VILL DÖ i en vecka i

månaden innan man äntligen får mens. Seriöst.

Så orättvist."

För ett par dagar sedan fick jag det här smset

och jag kan börja med att hålla med.

Det är så jävla orättvist att man ska behöva lida av sitt eget sällskap så som man kan göra under sin PMS.

Människorna man har i sin omgivning behöver genomlida det också. Men jag vill understryka att de inte har

någon rätt som helst att uttrycka sig om det. Råkar det vara så att de har det tufft så skulle man se till att

placera dem i sin kropp så de får smaka på hur det känns att ha den längtan till jordens slut som man kan

drabbas av. Under hela min pubertet fick jag höra alla de där härliga smeknamnen som jag säkerligen inte är
ensam om att vilja förbanna. Ett så milt uttryck som "PMSkossa" kan resultera i flera dagars tårar och en
dödslängtan. Det är så förbannat jävla viktigt att utbilda tonåringar om vad som kan hända med kroppen. 
Att gå från att vara flicka till att vara kvinna är det värsta jag någonsin genomgått och varje
månad upplever jag något som påminner om just den mardrömmen.
Och det är inte bara i huvudet hormonerna bråkar utan det är hela kroppen som åker på den. 
Ömheten i hela kroppen, acnen, viktuppgången, migränen, illamånendet och ryggsmärtor är bara 

ett par saker i den underbara listan.

Alla drabbas inte så hårt som jag och min väninna gör men jag har aldrig stött på 

någon som inte känt av det överhuvudtaget. 

(Finns det någon därute som inte alls känner igen sig i detta så får du mer än gärna hojta till.)

Det finns även något som heter PMDD (mer känt som PDMS) som inte är alltför vanligt och det är

säkerligen många med "vanlig" PMS som kan känna igen sig i ett flertal av de symptom som PMDD

orsakar men skulle det vara så att man på riktigt misstänker sig vara en av de få som har det så borde 

man med ens bege dig till en läkare och finna ut av det. Att få en förklaring på alla de bekymmer man 

har kan vara det mest förlösande någonsin.

Jag fick hjälp med min PMS. 

Utöver de p-piller jag fick för att stabilisera hormonerna så fick jag något som skulle minska den ångest

jag kunde drabbas av. (Utöver min härliga vardagliga ångest vill säga). Men efter att ha insett att den här

medicinen åt upp mig inifrån så fick jag sluta. De linjer som avdelat min ångest med min ångest suddades ut

men saker och ting flöt ut över månadens alla dagar och det är något jag inte ens önskar min värsta fiende.

Hur som haver. Nu har jag slutat med allt som har med hormoner att göra. Även p-piller.

Och det jag nu genomlider (tillsammans med de i min närhet) vill jag jämföra med en sen pubertet och det

värsta med det hela är den där ilskan som jag så väl känner igen från mina tonår.

Men en dimma har lättat och det faktum att jag har mina känslor lite närmare till hands än jag haft innan

innebär ju även att de där vackra fina känslorna ligger inom räckhåll.

Oktober!

Det bästa tecknet av alla är när pysselsuget kommer tillbaks.

Har donat med gammklär som kan användas nu igen och jag har börjat teckna igen! OCH måla!

Är det möjligt?

Igår grät jag av lycka för första gången på tusen år. (gråta måste jag oavsett. kan ju inte sluta med det då

bubblar jag ju över)

Det där med mjuka fina runda känslor är väl bland det bästa.

Jag har dessutom återgått till att laga massa god mat. Igår blev det hela smått kaosartat

då falukorven som jag åt verkade komma till liv i min mun. Kött äcklar mig så otroligt mycket!

Men så länge jag är fattig och har massa maut i frysen så ska jag utsätta mig själv för obehaget av dött kött som verkar vägra att tuggas.

Nu väcker Tracy Chapman mig till liv med hjälp av gokaffe och morgonmys.

Ska packa på mig med kläder och bege mig uppåt skogen och avnjuta ännu en underbar höstdag.

Hoppas de här bubblande känslorna håller i sig.