En kväll då allt är

Fina mamma

Sandnes

Idag vaknade jag i ett kallt rum och jag fick smaken av Sandnes.

Saknar mitt iskalla rum i kollektivet med iskalla människor.

Saknar den krispiga hösten och hela känslan av Sandnes.

Där var jag bara jag och ingen inom 2 mil visste vem jag var.

One of Those Nights

Som en Söndag

Själsdödande dag.

Grått och trist, vi fick inte ens regn.

Laleh sjunger för mig och jag sitter och ojar mig över en ond rygg.

Jag har inga pengar på kontot så den här dagen får flyta förbi obemärkt.

Obra

Nu ska jag berätta en sak för er.
Laddaren till min kamera är borta och jag är arg på mig själv.
Nu är jag inne i ett fotorus och känner att jag behöver den där kameran.
Men nej.

Bitter blir man.

Jag är rätt bitter i allmänhet men nu är jag bitter på mig själv.
Bra jobbat svinstina.
Om du ska vara så klantig att du glömmer såpass viktiga ting i skogen så får du bara skylla dig själv.
Åh

Hej hopp

Från och med nu ska jag sluta underskatta min egen intelligens.

Hösten

En kopp gott efter en promenad i regnet.

Håret blir sådär obehagligt flurigt, men det gör inget, det är bara jag.



Cornelis sjunger en visa och jag sitter och ångrar mer än någonsin att jag gav upp pianot den där dagen då jag bestämt vände på klacken och lämnade min pianolärare.

Hon hade för femtioelfte gången (utan framgång) slängt upp böckerna i ansiktet på mig.

"Noter, pfffft! jag har mitt gehör jag!" sa 10-åriga Stina sådär kaxigt som bara hon kunde.

Ångbåtsblues var en av de första låtar jag satt och försökte plinka på efter noter.

Den här eftermiddagen skall jag ägna åt väntan, och en aning nervositet.

Ett av de viktigaste samtalen på mycket mycket länge skall äntligen inträffa.

Ja tänk. Duktig är jag.

Sjukdomen sitter nu bakom örat, där kan den får sitta som den sitter men inte mer.

Möjligtvis mindre.

När vi var som vi var och allt annat

Valborgsmys med sång och sol.

Robin sjunger för oss.







Här har vi Näcken 2011.

Det bästa är inte filmen i sig, utan det som faktiskt sägs.

Fruntimmer...

Mer om händelsen finner ni här.

frånmigtillmig

Träningsvärk i kropp och själ.

Idag fick jag höra att jag ska gå vidare.

Ja Stina, ge upp. Gå vidare.



Tanken på gårdagen ger mig ett obehag.

Inte för att det var otrevligt, för det var det verkligen inte.

Mer för att jag alldeles för länge har befunnit mig i ett mellanläge som verkar vara omöjligt att ta sig ifrån.



Jag sitter nu med en kopp kaffe och en stark känsla av att andra människor då och då har svårt att förstå mig.

Jag är nog lätt att missuppfatta.

Måste lära mig att förklara på rätt sätt.

Jag sörjer det som var eftersom jag nu förstår att andra felbedömer mig.

(Med all rätt!)

Tråkigt för mig, tråkigt för dig.

Men gå nu vidare Stina!

Wroom

Det är inte mycket som krävs, men nu har jag en anings ont igen.
Träningen hjälper och det är fint eftersom det är en av få saker jag har att ägna mig åt under min lediga tid.

Jag lagar även mat, gör smoothies och lyssnar på grym musik.
Maten jag lagar ser grotesk ut, men smakar fantastiskt.
Smootshisen lika så.

Musiken är helt säkert kass i mångas öron, men i mina är det underbart.
Saker och ting rullar alltså på i vanlig takt, även om det många gånger kan bli så att jag tröttnar.
Jag blir lite för lätt rastlös.

Jag har lovat mig själv något. Jag ska skärpa mig vad gäller mitt hår.
Jag ska sluta klippa mig med egen sax i eget badrum och endast gå till frisör när jag behöver toppa det.
När jag var i Hackås hade Malin roligt åt mig och sitt löshår.
Det blev inte bra.

Men jag vill ge det en chans. Mitt egna hår alltså.

Plötsligt händer det

Ryggont byttes ut mot en härlig träningsvärk.
Dagarna är korta.
Jag får passa på och idag har jag gjort det.
Har fått mer gjort idag än jag har fått på länge.
Känner mig duktig och kan ge mig själv en klapp på ryggen.
Jag unnar mig en god middag för att sedan gå till sängs.
Har ni det bra?

Gammalt och nytt, sött och surt. Idag har jag framkallat.

Från då till nu

Den här sommaren har jag varit fantastiskt dålig på det där med att fotografera.
Att föreviga ett ögonblick är bland det bästa jag vet, men jag har tappat det helt.
Behöver en inspirationsboost men vet inte hur jag ska gå tillväga för att få en sådan.
Det är så mycket som sker omkring och inom mig nu och innan har det inneburit att jag har behövt lägga fokus på något annat och där har kameran hjälpt mig.

Men nu... Nej jag behöver lägga den energin på mig själv och då har hela fotograferandet fallit bort.
Dumt är det, men det kommer snart!

Jag måste även få tillägga att jag helt klart är nöjd med mitt liv för ögonblicket.
Att vilja ha måndag för att få gå till jobbet istället för att sitta hemma och rota runt bland allt kaos är fint.

Men nu kommer lite bilder.
Några gamla godingar och några nya. (ursäkta den härliga blandningen av gammalt och nytt och färger och ljus. thats life, kaos!)

Enjoy!

Roky Erickson - Starry eyes

Jag lever.
Lite. Mycket. Lagom.
Har ingen lust att förklara vad som är bra eller vad som är dåligt.

Inte ingående.

Men jag vill tala om att jag för tillfället känner en enorm lättnad.
Jag har blivit avlastad något om vägde mer än jag själv.
Jag har äntligen lärt mig att jag inte under några omständigheter ska vara någon annan med någon annan.
Det är bara nonsens.
Att faktiskt lyckas ta sig ur något som innebär att man måste vara någon annan ger inget annat än en stark känsla av eufori.
Jag fick en spark i baken och en i ansiktet.
Kan behövas ibland.