Längtan

Idag var jag in på en underbar liten butik som heter Sprell.

Jag har varit oerhört nere i flera dagar och att få gå runt där och kika på alla underbara prylar och
kläder var som balsam för själen.

Det är så mycket man vill ha men ärligt talat så är det ännu mer man faktiskt behöver.

Skrev igår färdigt listan på allt smått och gott, stort och flott som behöver inhandlas till augusti
och den är ju inte helt kort om man säger så, så sprell får bli en sån där butik som man önskar sig ting från.
För helt billigt är det ju inte.
Ååååh, alla leksaker dom har. När bebisen blir äldre ska jag se till att vara rik. Så är det bara.

Hur som helst så behöver man få kliva in i den där härliga bebisbubblan ibland och drömma sig bort.

Och framförallt nu när verkligheten blev lite för påtaglig.

Det lilla extra

Idag gjorde jag mig i ordning för första gången sedan jag blev gravid. Jag lockade håret, sminkade mig och plockade fram kläder som var både snygga och bekväma. Orkar inte längre dölja lillbulan på magen. Det har innan bara sett ut som att jag gått upp en del i vikt. Det har inte varit någon redig konsistens. Men nu är den där och jag älskar det.

Jag skulle ingenstans. Har varit ensam nästan hela dagen, förutom när syster kom på besök. Men det var så skönt att se lite av den där delen av mig som nästan suddats ut.
Igår sa jag till min karl att det nästan känns som att jag har lurat honom. För i början när vi träffades så var jag alltid så uppstyrd och snygg. Men nu har jag sakta men säkert förfallit.
Han skrattade, höll om mig och sa att så inte är fallet. Att jag är vacker oavsett. Det får jag höra ofta och det är jag så oerhört tacksam över. Men att ibland få känns sig snygg är välbehövligt.

Nu ska jag se på "Baby Mama" och äta pannkakor (för andra gången idag).

24/1-2014

Bebisen växer och magen med den. Ibland misstänker jag att jag är längre gången än vad som påstås.Börjar äntligen kunna njuta av att vara gravid, trots att jag slutar jobbet och inte får den lön jag skall ha.
Men nu äntligen har jag fått flytta in med mannen som är pappa till mitt barn. Mitt livs kärlek.
Det var en kamp att komma på plats men nu äntligen kan vi börja avnjuta det.

Älskar det här.

Att bara få vara i det gemensamma hemmet man skapat tillsammans.
Jag sover inte jättebra, är ängslig i och med bristen på pengar som jag faktiskt skulle ha fått.
Jag står inte rätt i allt, men i detta gör jag och att då inte bli hörd så som man önskar är slitit.
Jag orkar inte bråka. Vill inte bråka.

Jag har blivit av med det absolut värsta illamåendet.
Jag kan äta som jag ska och jag kan också behålla det där det ska vara. Är sugen på allt syrligt och surt i
hela världen, men kaffesuget är helt borta. Får kväljningar endast av lukten av det.
Alltså har det som innan varit mitt livs vatten får mig att må pyton.
Det är väldigt speciellt det där.
Inte nog med att jag inte känner igen min egen kropp längre, jag känner inte igen vad den pysslar med.

Nu väntar jag på att min karlslok ska komma hem med veckohandligen så jag kan laga god mat till oss den
här underbara fredagskvällen.

13/1-2014

Vaknade i morse och kände mig slankare än på länge. Men när byxorna skulle på så fick jag knappt igen dem.
Har tydligen gått ner strax över ett kilo men magen växer så då var det bara att bege sig och köpa nytt.
Snygga, fina och billiga. Tacka vet jag H&M!

12/1-2014

Ett 25 minuters "yogapass" är nu avklarat.

Jag och yogan har haft ett av och på förhållande i många år nu men idag när jag har känt att musklerna
faktiskt inte orkar (eller helt enkelt inte finns) så kände jag att det var dags att göra något.Någon månad innan jul började jag gymma, men ångest och förkylningar satte lite käppar i hjul så det
blidde inte så mycket. Men jag har lovat mig själv att om och när jag blir gravid så ska jag börja träna.
Så yogan kändes mest logisk. Onda ligament och ömmande livmoder behövde det och gravidyoga är snällt.
Sen kan den höggravida asfita instruktören dra åt skogen.
 Men jag hinner med att bli mjuk och medgörlig jag med. Hoppas jag.
Nästa helg får jag och karln lägenheten och jag får väl låsa in honom i det lilla sovrummet
då yogatightsen skall på!

7/1-2014

Finns det något värre än trötthet?

Jag kan inget annat än att sova, kräkas, äta och tjata.Har haft ett par riktigt tuffa dagar där jag knappt tagit mig ur sängen men har trots det lyckats fått en hel
del gjort och då vi snartsnartsnart ska få flytta så är det ju en hel del att stå i.
Orkar dock inte tänka på hur ohärligt det ska bli att packa.
Men jag får komma ifrån hela kollektivlivet och det ser jag fram emot.
Jag älskar mina vänner men jag är inte i ett ultimat läge för det hela nu känner jag.

Jag har så oerhört svårt att se hur min karlslok kan stå ut med mig dagar som dessa.
Jag ligger i sängen, klagar på illamående, ber honom klappa på mig och vara snäll när jag själv glömt bort
hur man gör. Överlever vi den här graviditeten så tror jag att vi båda ska ha ett pris för både uthållighet
och för att vi inte haft ihjäl varandra. MEN. Att efter en sådan dag kunna krypa ner i sängen och hålla om
varandra med lilla fjärilen hopklämd mellan oss långt där inne är värt allt och lite till.
Bara jag kunde slippa illamåendet.
Har slutat att dricka kaffe helt också då det får mig att kräkas men mat äter jag.
Och mätt blir jag. Så mätt som aldrig förr.

Men nu ska jag krypa ner med en apelsin och ett glas julmust och önska att morgondagen jobbar med mig.

1/1-2014

"Jag är glad att du har så många symptom för då är du verkligen gravid."

Så sa pojkvännen när jag precis fått veta att nysningarna som är brutala även de är ett symptom på lillknoddens tillväxt i tjokkasmagen.
Jag vet inte hur glad jag är över symptomen, och gravid är jag ju garanterat.
Men det är den där reality checken som man drabbas av ibland som är så oerhörd.
Mina ögon tåras bara vid tanken på allt som vi har att vänta. Men illamåendet jag drabbas av på kvällarna
kan dra åt helvete och den ömmande livmodern kan sluta vara så förbannat mallig, jag vet att den är där.
Mer än väl.

Att få träffa sin kärlek första gången efter ett sånt här besked är det absolut härligaste jag varit med om.
Allt kom som en smäll i ansiktet.
Det är på riktigt allt det här och äventyret vi har att vänta är det häftigaste och läskigaste någonsin.
Det var olyckligt att beskedet kom en av de få gånger vi skulle spendera så pass lång tid ifrån varandra
men vi gjorde det bra och nu börjar allt falla på plats.

Bebis och flytt. Tänk. Jag får allt jag någonsin önskat mig.

28/12-2013

Sitter och njuter av en av de där få kopparna kaffe jag unnar mig.
Skall ikväll sätta mig på ett tåg som ska ta mig neråt landet och
över gränsen.Sexton timmar kommer resan att ta och jag är
glad att jag har en bra dag och smärtorna i rygg och det där
illamåendet håller sig undan.

Har varit och tagit en tur på hästen tillsammans med mor och
underbara brorsdotter, men min svullna kropp orkar mindre än
jag önskar så jag tog mig ner till en kär gammal vän och hennes
syster rätt kvickt istället och där står en vagn och väntar på att
få bli återanvänd. Att ha vänner som är färdigkläckta är käckt.
Så till sommaren när bebis kommer så har vi en fin vagn. Jag
känner mig nöjd och glad idag. Lite tok med humöret och att äta
med andra är något jag har slutat med helt då matlusten ligger
helt i botten. Ljud och luktkänslig är jag som aldrig förr.
Hoppas det ger med sig snart.

27/12-2013

Vet ni vad?

Idag fick jag ett samtal som fick den där lilla fjärilen att hoppa av lycka.
Oron som har gnagt har nu lagt sig efter att ha fått prata med den där underbara kvinnan som jag mötte på sjukhuset för två dagar sedan. Hon berättade att graviditeten ser ut precis som den ska och efter att smärtorna som skrämde har gett sig så var jag någe så när övertygad om att det var lugnt. Men trots det så hade de där provtagningarna och för mycket googlande skrämt livet ur mig helt. Såklart.
Många långa samtal med kärleken som har befunnit sig lite för långt borta lite för länge har värmt hjärtat gott. Tänk att man kan vara så kär. Och nu är tryggheten här igen. Framtiden som innan har varit osäker och läskig är ljusare än någonsin och jag får allt jag någonsin drömt om med den där mannen som jag alltid letat efter men som jag inte trodde fanns. Han är min! Och tillsammans lagar vi den mest underbara cocktailen någonsin.

De där medicinerna som jag för bara ett par månader sedan inte trodde att jag skulle kunna leva utan har liksom dunstat bort och inte verkar de ha lämnat några djupa spår heller. Nu ska jag inte säga för mycket. Men den den här känslan som jag bär på nu är magisk. Har sagt till mig själv att skiva om allt men det har inte blivit av då jag bara sovit, men nu passade det fint.

Jag sitter i en ny morgonrock med ett gäng av mina favoritmänniskor och spinnande katter kring mig. Imorgon återvänder jag hem efter julfirande och ska äntligen få krypa upp i min älskades famn. Underbara liv. Nu börjar du på riktigt.

Decemberen

En jul i Hackås

Gott nytt år!