Herrejisstanes go vänner

Jag är sårig och trasig och trött.
Vårat äckliga kaffe för åtta kronor gör mig skakig och illamående.
Det var ju inte så bra.

Det som känns fantastiskt bra är att jag äntligen fått göra min bakdel så vacker som jag velat sedan jag förstörde den för fyra år sedan.
Jag bet ihop i närmare sju timmar. Konstant rå smärta.
Jag skällde ut min syster och grät en skvätt och svettades som aldrig förr.
Och nu har jag en tatuering som jag kan vara stolt över.
Men! Den sitter ju tyvärr placerad så bara de utvalda får se den.

Länge leve

Idag har själen fått läka.
Igår vandrade jag på glittrande gator.
Avtrycken från den där dagen vi aldrig kommer glömma.

När jag säger att jag har slutat lyssna så är det inte på det vis som många andra gör.

Trötthet.

Dagar som dessa

Oslo

Alla var i centrum idag.
Gatorna var fyllda med människor.

Men tystnaden var obehaglig.
Det enda som hördes var trikkarna som kom och gick, men trots folkmassorna var tystnaden påtaglig.
De ljud folk gav ifrån sig var snyftningar, och i vissa fall hysterisk gråt.
Olustigt men samtidigt vackert.
Folk finns till för de som behöver det.

Intense

Sista kvällen

Sista morgonen

"Enlighten me now/let's get naked in the wind"

Sugen på nytt boende?

Om 4 månader förändras mitt liv totalt.
Och jag har 4 alternativ.

1. Hitta en ny sambo
2. Bita ihop, bo själv och leva snålt som aldrig förr
3. Hitta en ny, egen, liten skitlägenhet
4. Återigen flytta till kollektiv

Alternativ 1 är väl det som skulle vara det absolut bästa eftersom det inte finns någon annan plats i hela världen som har fått mig att känna mig så hemma någonsin.

Finns det någon som känner sig intresserad av mitt 80kvm stora palats?

Jag är ju bra på att laga mat.
Jag sköter gärna städningen och jag håller mig som oftast på mitt rum.
Jag inreder balkong och lägenhet efter säsong och jag kan även anpassa den efter dina önskemål.
Låter det inte bra?

Dela en underbar lägenhet med en osynlig varelse?
Kom igen! Jag kräver inte mycket, förutom att du kan betala hyran och är lite snäll.

(och här kommer en drös stämningsbilder från palatset)

Det är väl typiskt.
När solen är sådär perfekt.
Den är täckt med ett dis, börjar sakta försvinna bakom trädtopparna och den låter avgaserna färga himmelen orange, DÅ finns det ingen energi att bege sig ut.
Det enda jag åstadkommit idag är...
Ingenting.

Jag ska äta min fantastiska sallad och sova.

Hår

Inhandlade idag något som kanske kan få mig att låta bli att klippa av mig håret.
För det är ett beroende jag har. Klippa, klistra och måla.
Och då är det ju inte så konstigt att håret aldrig blir långt.

När jag väl satte mig för att få ordning på det såg jag en bild på mormor. Log lite inombords.

Nakna män, öl och snus.

Jag vet inte helt vad det är som är annorlunda nu än förr.
Men något är det.
För första gången känner jag mig fantastiskt ovälkommen i denna lilla by.
(Byn som Gud verkar ha glömt vid det här laget.)
Folk vinkar inte. Dom betraktar stilla och tyst. Kör sakta sakta förbi för att kanske klara av att rota igenom kontoret för att försöka sätta namn på den okända utomjording som stör deras ro.

Men igår, efter att ha haft en hemsk dag, skällt på min Malin utan anledning och låst in mig på toaletten och skrikit så vandrade jag iväg för att se vad näcken hade för sig.
Spelade han kanske i bäcken?
Ohja! Det kan du ge dig fan på!
Och han var fem stycken.
Fem blev en tack vare jury och publik.

Det var alltså näck-VM i år igen.
Årets händelse.
___________________

En tanke slog mig när årets vinnare spelade på Kvarn efter tävlingen.
- Herregud, lilla killen. Hur känns det att hålla konsert inför en publik som sett dig naken?

Jag vet inte om det bara var för mig och Malin det var märkvärt, men det rasslade till i äggstockarna när den vackra men livsfarliga varelsen log mot oss bakom fiolen.