Jag vet inte helt vad det är som är annorlunda nu än förr.
Men något är det.
För första gången känner jag mig fantastiskt ovälkommen i denna lilla by.
(Byn som Gud verkar ha glömt vid det här laget.)
Folk vinkar inte. Dom betraktar stilla och tyst. Kör sakta sakta förbi för att kanske klara av att rota igenom kontoret för att försöka sätta namn på den okända utomjording som stör deras ro.
Men igår, efter att ha haft en hemsk dag, skällt på min Malin utan anledning och låst in mig på toaletten och skrikit så vandrade jag iväg för att se vad näcken hade för sig.
Spelade han kanske i bäcken?
Ohja! Det kan du ge dig fan på!
Och han var fem stycken.
Fem blev en tack vare jury och publik.
Det var alltså näck-VM i år igen.
Årets händelse.
___________________
En tanke slog mig när årets vinnare spelade på Kvarn efter tävlingen.
- Herregud, lilla killen. Hur känns det att hålla konsert inför en publik som sett dig naken?
Jag vet inte om det bara var för mig och Malin det var märkvärt, men det rasslade till i äggstockarna när den vackra men livsfarliga varelsen log mot oss bakom fiolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!